Jag ser islamisering, och jag anser att den processen utgör ett hot mot ett fritt och gott samhälle. Men jag är sannerligen inte höger, än mindre extremhöger. Jag är demokratisk socialist, vilket därför innebär att jag pläderar för demokrati. Därför har jag ideologiska skäl att ta avstånd från alla totalitära ideologier, vare sig de är religiösa, som t ex islam, eller politiska, som t ex kommunism.
Kan man förkasta påståendet att islamisering är ett hjärnspöke hos högern och hos en demokratisk socialist? Det görs genom att man kan anföra inslag i dagens svenska samhälle som innebär att islam penetrerar samhället. Låt mig därför göra det.
Den muslimska demonstrationen av religionen genom kvinnornas hijab är accepterad. Den accepteras på arbetsplatser. Demonstrationen av islam accepteras t o m på platser där vanligtvis religiösa och politiska demonstrationer inte accepteras eftersom det stör verksamheten och dess mål, t ex sjukhus.
Den muslimska demonstrationen accepteras inom statliga, regionala och kommunala organisationer, där man kunde hävda religionens åtskillnad från staten, regionen och kommunen.
Den accepteras på elever vid förskolor, skolor, gymnasier. Nu senast visade Sundsvalls kommun upp en jobbannons där det fanns en bild av fyra småflickor, varav en var en liten flicka med hijab. Det skulle onekligen medföra en skandal utan dess like om Sundsvall hade haft ett foto där ett barn var iklädd Ku Klux Klans kåpa, trots att även den uttrycker en hängivenhet mot en specifik religiös åskådning.
Muslimer har sin halaltradition, vilket bland annat sträcker sig över kosthållningen, likt judarnas koscher. Idag finns det skolor och institutioner som accepterar den vidskepligheten och serverar halalmat. Matvarubutiker har i ökad utsträckning halalvaror, och idag finns det t o m inslag av varugrupper där det saknas möjligheten att köpa halalfria alternativ.
Under muslimska högtider har skolor stora problem med frånvaro av muslimska barn. När muslimer firar sin fastehögtid har skolor problem med barn och ungdomars hängighet p g a fastan.
Antalet moskéer har ökat dramatiskt, samtidigt som större och större moskéer byggs.
Ett socialdemokratiskt finansborgarråd, Karin Wanngård, sade 15 nov 2024: ”Så självklart behöver vi bygga fler moskéer så länge det behövs för att man skall kunna utöva sin religion.” Man kan undra vilka dessa ’vi’ är, och varför det är självklart att detta ’vi’ måste se till att muslimer har gudstjänstlokaler? Hells Angels behov av lokaler omfattas inte av samma självklarhet och det finns inga ’vi’ som har att se till att Hells Angels får lokaler.
I efterdyningarna av korankravallerna utreds inte hur den muslimska fascismen skall hindras och minskas. Tvärtom tycks vara fallet, där man utreder om det kan ske inskränkningar i demonstrationsfrihet.
En demonstrant, som gjorde sig känd som koranbrännare, Salwan Momika, mördades, sannolikt p g a sina demonstrationer. Lars Vilks blev förföljd, och fick polisskydd dygnet runt, p g a en teckning han gjorde av islams profet, och dog som följd av en olycka med sin poliseskort. Hoten mot dessa och deras dödsfall, har inte lett till debatt och åtgärder mot den muslimska fascismen, utan, bisarrt nog, till debatt om huruvida Momika och Vilks var effektsökare och statsministern sade att allt man har på hjärtan bör inte sägas.
Staten, regioner och kommuner finansierar muslimska organisationer.
Muslimer håller offentliga manifestationer i städer, på gator, i parker, där de utför sin rituella bön.
Genom etableringsfriheten inom skolmarknaden etableras muslimska förskolor och friskolor, där förvisso en hel del har fått stängas p g a sitt muslimska innehåll.
Sammantaget innebär alla dessa inslag i samhällsbilden att islam tar sig in i samhället och penetrerar samhället. Trots att islam är en totalitär, sexistisk förtryckande religiös ideologi har islam hart när normaliserats. Denna normalisering sker genom islamiseringen.
Man kan tycka att det svenska samhället, som tidigare lyckades stå emot de totalitära politiska ideologierna nazism och kommunism, borde kunna stå emot islam och islamiseringen. Att samhället inte står emot, utan tvärtom, bejakar islam, beror på en del faktorer.
Islamiseringen är möjlig genom att den rider på den gamla föreställningen om religionsfrihet, att religioner skall ha mer och ett speciellt utrymme än det utrymmet som den politiska friheten ger. Medan religionsfriheten behöves tidigare, är den idag en relik från forna tider, där friheterna säkras genom de medborgerliga rättigheter vi har idag.
Islamiseringen är möjlig genom toleransen mot andra, speciellt de som man identifierar som minoriteter. Att muslimer är en minoritet, och en minoritet där många lever under besvärliga förhållanden i utanförskapsområden, innebär att det som organiserar dem i en grupp, islam, ger islam ett legitimt utrymme. Trots att islam är en delförklaring till deras minoritetsställning och till existensen av utanförskapsområde.
Medan samhället som framgångsrikt bekämpade de totalitära ideologier var ett land där demokratin utvecklades, karakteriseras dagens samhälle, speciellt hos eliten, av identitetsföreställningar, där identitetsgrunder, som religion, är heliga och kan inte angripas, eftersom det blir ett angrepp på identitetsgruppen muslimer.
Förföljelsen av Sverigedemokraterna, som varit stark och som fortfarande känentecknar samhället, leder till en dialektik där det som SD står emot, blir något man bejakar, likt ett truligt barn. SD har en tydlig antiislamprofil, vilket innebär att dess politiska motståndare antar motsatsen, en islamofili.
Således finns den islamiska tendensen att etablera islam, samtidigt som toleranstendensen finns, med sin islamofili, vilket sammantaget ger en islamisering av det svenska samhället.
Islamisering är inte en fördomsfull konspirationsteori, utan en faktisk beskrivning av en process i det svenska samhället. Det är en pn process som måste bekämpas av de som sjunger Biskop Thomas Engelbrektsvisa från 1439, där en strof lyder: ”Frihet är det bästa ting som sökas kan all världen kring”.
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde