De nordamerikanska indianerna vinner ofta en retorisk poäng när de reagerar mot amerikaners krav på att kasta ut de illegala invandrarna. Skall invandrare lämna, säger indianerna, då borde även ni lämna, ty era anfäder kom på båtar från öst.
Indianerna glömmer därvid bort att även de är immigranter, komna via Berings sund. Indianer är invandrare från väst. Skall invandrarna i Amerika lämna, då skall indianerna återvända via Berings sund.
Kring Nordamerikas indianer finns ofta en romantik, att de, innan västinvasionen, levde i små, harmoniska, ekologiskt stabila samhällen. De ses som ursprungliga, kallas också urfolk, trots att det enda urfolk som kan finnas är människorna i Afrika, varifrån vi alla tycks komma. Urfolk är ju, förutom de i Afrika, inte alls urfolk, ty de är blott de första kolonisatörerna.
Indianerna var inte heller så socialt harmoniska. De hade stamkrig och några stammar hade slavar och handlade med slavar.
Idag tycks vetenskapen kunna visa att dessa indianer var, precis som alla andra kolonisatörer, ekologiska förintare, som via sin verksamhet skapade en ekologisk förändring, som kanske kan kallas ekologisk katastrof. (https://www.eurekalert.org/news-releases/1011172 ; https://www.sciencedaily.com/releases/2024/07/240701131808.htm )
Sedan tidigare vet vi att megafaunan, dvs de stora landlevande djuren, som mammutar, mastodonter, olika arter av noshörningar, jättekamelen Camelops och det amerikanska lejonet, dog ut, mycket snabbt. Deras förintelse började för 50 000 år sedan och avslutades för 10 000 år sedan. En vanlig förklaring har varit klimatförändring, då det blev varmare och den senaste istiden upphörde.
Förvisso hade utdöendet multipla orsaker, men nu hävdas att den avgörande faktorn var människan. Man pekar på att många stora djur hade levt så länge att de överlevt stora klimatförändringar tidigare. Man pekar på att utdöendet skedde under olika tid, vilket mer förklaras av människans utbredning än globala klimatförändringar. Man pekar på att utdöendet gällde framför allt de stora, jaktbara djuren, vilka var mer utsatta för människans jakt än de små djuren, t ex sorkarna.
I Nordamerikas fall kom utdöendet för 14 000 år sedan, vilket sammanfaller med en tidpunkt som flertalet forskare hävdar är tidpunkten för människans ankomst via det som idag är Berings sund. Människorna kom vandrande över Berings sund och jagade livet ur de stora djuren, vilket sedan fick ekologiska effekter på både fauna och flora.
Indianernas etablerande i Amerika innebar, precis som på alla andra ställen, förutom i Afrika, där faunan anpassade sig till människans framväxt, varför där finns kvar fler av megadjuren, en stor ekologisk förändring, eller låt oss kalla det med dagens mer dramatiska vokabulär, ekologisk katastrof.
Därför är det korrekt att skriva: Indianerna innebar en ekologisk katastrof. Men det är än mer korrekt att skriva att människan alltid har inneburit stora ekologiska förändringar, då som nu.
Den 19 september 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
Indianerna glömmer därvid bort att även de är immigranter, komna via Berings sund. Indianer är invandrare från väst. Skall invandrarna i Amerika lämna, då skall indianerna återvända via Berings sund.
Kring Nordamerikas indianer finns ofta en romantik, att de, innan västinvasionen, levde i små, harmoniska, ekologiskt stabila samhällen. De ses som ursprungliga, kallas också urfolk, trots att det enda urfolk som kan finnas är människorna i Afrika, varifrån vi alla tycks komma. Urfolk är ju, förutom de i Afrika, inte alls urfolk, ty de är blott de första kolonisatörerna.
Indianerna var inte heller så socialt harmoniska. De hade stamkrig och några stammar hade slavar och handlade med slavar.
Idag tycks vetenskapen kunna visa att dessa indianer var, precis som alla andra kolonisatörer, ekologiska förintare, som via sin verksamhet skapade en ekologisk förändring, som kanske kan kallas ekologisk katastrof. (https://www.eurekalert.org/news-releases/1011172 ; https://www.sciencedaily.com/releases/2024/07/240701131808.htm )
Sedan tidigare vet vi att megafaunan, dvs de stora landlevande djuren, som mammutar, mastodonter, olika arter av noshörningar, jättekamelen Camelops och det amerikanska lejonet, dog ut, mycket snabbt. Deras förintelse började för 50 000 år sedan och avslutades för 10 000 år sedan. En vanlig förklaring har varit klimatförändring, då det blev varmare och den senaste istiden upphörde.
Förvisso hade utdöendet multipla orsaker, men nu hävdas att den avgörande faktorn var människan. Man pekar på att många stora djur hade levt så länge att de överlevt stora klimatförändringar tidigare. Man pekar på att utdöendet skedde under olika tid, vilket mer förklaras av människans utbredning än globala klimatförändringar. Man pekar på att utdöendet gällde framför allt de stora, jaktbara djuren, vilka var mer utsatta för människans jakt än de små djuren, t ex sorkarna.
I Nordamerikas fall kom utdöendet för 14 000 år sedan, vilket sammanfaller med en tidpunkt som flertalet forskare hävdar är tidpunkten för människans ankomst via det som idag är Berings sund. Människorna kom vandrande över Berings sund och jagade livet ur de stora djuren, vilket sedan fick ekologiska effekter på både fauna och flora.
Indianernas etablerande i Amerika innebar, precis som på alla andra ställen, förutom i Afrika, där faunan anpassade sig till människans framväxt, varför där finns kvar fler av megadjuren, en stor ekologisk förändring, eller låt oss kalla det med dagens mer dramatiska vokabulär, ekologisk katastrof.
Därför är det korrekt att skriva: Indianerna innebar en ekologisk katastrof. Men det är än mer korrekt att skriva att människan alltid har inneburit stora ekologiska förändringar, då som nu.
Den 19 september 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
