Muslimerna i Växjö ber om tillstånd att föra ut sina böner via högtalare. Många debattörer vänder sig mot det. Men det finns kristna som stödjer det, under flagg av religionsfrihet. Man kan lika bra se det som att de ser en fördel i att religionen då lämnar moskéerna och kyrkorna och ökar sin penetration av samhället.
Den kristna kyrkan vill ju numer också vara utanför kyrkobyggnaden, och deltar mer aktivet i samhällslivet. Några kan se det som en reaktion på att medlemmar lämnar kyrkan och att kyrkan är mindre relevant i dag. Medan jag kan se det som en ambition att öka den religiösa penetrationen i samhället.
Denna penetration ser ut att öka med regeringens förslag att göra barnkonventionen till svensk lag. Så här står det i FN:s barnkonvention, paragraf 20 ” Sådan omvårdnad kan bl a innefatta placering i fosterhem, kafalah i islamsk rätt, adoption eller om nödvändigt, placering i lämpliga institutioner för omvårdnad om barn. Då lösningar övervägs ska vederbörlig hänsyn tas till önskvärdheten av kontinuitet i ett barns uppfostran och till barnets etniska, religiösa, kulturella och språkliga bakgrund.” Högern i Sverige har med rätta noterat denna religiösa penetration. (Sedan kan man fråga sig när ett barn börjar att ha en etnisk, religiös bakgrund…, eller om de inte menar föräldrarnas etniska, religiösa m m bakgrund)
Detta går hand i hand med den ökande ideologisering som drar fram över samhället. Det viktiga i samhällsdebatten är mindre vad som är sant, vad som är påvisat, utan mer vem som hävdar saken, och framför allt, att man hävdar en åsikt. Åsikter har man inte bara rätt till, utan de skall tas som likvärdiga kunskap.
Det är känslan och vad du vill, som är det viktiga, som ger dig legitimitet. Inte vad som faktiskt är för handen, inte vad vi vet.
På så sätt drar stormar av åsikter fram över samhället.
Som jag visat tidigare, är denna vind lika kraftig där den överhuvudtaget inte borde finnas, på akademierna, de som skall baseras på vetenskapligt sanningssökande. Föga anade ekologerna att deras förståelse, likt ekonomernas, att system tenderar mot jämvikt, en sorts omedelbar och ständigt ändrande balans, skulle förbytas i ’ekologi’, som ett värdesystem, som därefter byttes ut mot ’hållbarhet’, ett värdesystem, med värderingar, men som jag visat tidigare, där det är oklart för vem det skall vara hållbart.
Om dessa vindar får tag på akademierna, är det svårt att se vem som skall klara av att stå emot dem.
Politiken kan inte stå emot dem. Tvärtemot, så är ju ideologi deras form, varför de snabbt känner av vindar och förstärker dem, för att själva få förlig vind.
Journalisterna borde kunna stå emot. Men som jag visat tidigare, med exempel från vår egen lokaltidning i Kristianstad, står de inte emot, utan tvärtom, deltar med liv och kraft i stormen.
Akademikerna tycks också i ökad grad svika. Som jag visade, en ideologi av gender, hierarki och kapitalistisk ideologi produceras som akademiskt ämne på Handelshögskolan i Köpenhamn.
Den fria debatten har svårt att stå emot, då dagens stora utbud av kanaler, innebär att det lätta, ideologierna, slungas ut med hög frekvens.
Arbetarklassen var en stark motståndare till försöken till nazifiering i Sverige under 30-talet. De stod emot, medan högern, och inte minst, Centerpartiet, inte klarade motståndet. Men idag vägleds många av arbetarklassen av sverigedemokraterna och deras mystiska föreställning om en nationalkaraktär.
Medelklassen, speciellt en bildad sådan, har tidigare framhävts som viktig för demokrati och ett värdigt samhälle. Några av de som jag ser i mitt bostadsområde, är de den främsta motkraften mot ideologiseringen idag?
Överklassen, är de kraften som står emot ideologiseringen?
Öllsjö den 13 april 2018
Den kristna kyrkan vill ju numer också vara utanför kyrkobyggnaden, och deltar mer aktivet i samhällslivet. Några kan se det som en reaktion på att medlemmar lämnar kyrkan och att kyrkan är mindre relevant i dag. Medan jag kan se det som en ambition att öka den religiösa penetrationen i samhället.
Denna penetration ser ut att öka med regeringens förslag att göra barnkonventionen till svensk lag. Så här står det i FN:s barnkonvention, paragraf 20 ” Sådan omvårdnad kan bl a innefatta placering i fosterhem, kafalah i islamsk rätt, adoption eller om nödvändigt, placering i lämpliga institutioner för omvårdnad om barn. Då lösningar övervägs ska vederbörlig hänsyn tas till önskvärdheten av kontinuitet i ett barns uppfostran och till barnets etniska, religiösa, kulturella och språkliga bakgrund.” Högern i Sverige har med rätta noterat denna religiösa penetration. (Sedan kan man fråga sig när ett barn börjar att ha en etnisk, religiös bakgrund…, eller om de inte menar föräldrarnas etniska, religiösa m m bakgrund)
Detta går hand i hand med den ökande ideologisering som drar fram över samhället. Det viktiga i samhällsdebatten är mindre vad som är sant, vad som är påvisat, utan mer vem som hävdar saken, och framför allt, att man hävdar en åsikt. Åsikter har man inte bara rätt till, utan de skall tas som likvärdiga kunskap.
Det är känslan och vad du vill, som är det viktiga, som ger dig legitimitet. Inte vad som faktiskt är för handen, inte vad vi vet.
På så sätt drar stormar av åsikter fram över samhället.
Som jag visat tidigare, är denna vind lika kraftig där den överhuvudtaget inte borde finnas, på akademierna, de som skall baseras på vetenskapligt sanningssökande. Föga anade ekologerna att deras förståelse, likt ekonomernas, att system tenderar mot jämvikt, en sorts omedelbar och ständigt ändrande balans, skulle förbytas i ’ekologi’, som ett värdesystem, som därefter byttes ut mot ’hållbarhet’, ett värdesystem, med värderingar, men som jag visat tidigare, där det är oklart för vem det skall vara hållbart.
Om dessa vindar får tag på akademierna, är det svårt att se vem som skall klara av att stå emot dem.
Politiken kan inte stå emot dem. Tvärtemot, så är ju ideologi deras form, varför de snabbt känner av vindar och förstärker dem, för att själva få förlig vind.
Journalisterna borde kunna stå emot. Men som jag visat tidigare, med exempel från vår egen lokaltidning i Kristianstad, står de inte emot, utan tvärtom, deltar med liv och kraft i stormen.
Akademikerna tycks också i ökad grad svika. Som jag visade, en ideologi av gender, hierarki och kapitalistisk ideologi produceras som akademiskt ämne på Handelshögskolan i Köpenhamn.
Den fria debatten har svårt att stå emot, då dagens stora utbud av kanaler, innebär att det lätta, ideologierna, slungas ut med hög frekvens.
Arbetarklassen var en stark motståndare till försöken till nazifiering i Sverige under 30-talet. De stod emot, medan högern, och inte minst, Centerpartiet, inte klarade motståndet. Men idag vägleds många av arbetarklassen av sverigedemokraterna och deras mystiska föreställning om en nationalkaraktär.
Medelklassen, speciellt en bildad sådan, har tidigare framhävts som viktig för demokrati och ett värdigt samhälle. Några av de som jag ser i mitt bostadsområde, är de den främsta motkraften mot ideologiseringen idag?
Överklassen, är de kraften som står emot ideologiseringen?
Öllsjö den 13 april 2018
RSS-flöde
