Den som levde i Sverige på 60-talet och in i 70-talet, tyckte kanske att den levde i ett ideologiskt samhälle, med solidaritet med Vietnams folk, kommunistiska demonstrationer på universiteten, kvinnlig och sexuell frigörelse. Om det fanns en känsla av ideologiskt samhälle på den tiden vet jag inte eftersom jag då inte kände av samhället, annat än genom lagen som innebar att man tvunget skulle vara 15 år, vilket jag blev 1972, för att få köra moped.
Jag har sedan dess erfarit samhället och idag tycker jag att jag lever i ett starkt ideologiserat samhälle.
På universiteten införs ideologisk skolning genom kurser och hela utbildningsprogram som bygger på den ideologiska föreställningen om hållbarhet, dvs normen formulerad av Brundtlandkommissionen: ”tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina egna behov.”
Organisationer har formulerat sk värdegrunder, där organisationer stadgar vilka normer och värderingar som organisationen bygger på och skall försvara. Tidigare fanns värderingsbaserade organisationer, som t ex Rädda barnen och IOGT. Idag påstår de flesta organisationer att de är värderingsbaserad och uttrycker det genom sin värdegrund.
Journalistiken har blivit ideologiserad genom t ex att Dagens Nyheter öppet och utan omskrivning och ursäkter säger sig ha en ’agendasättande journalistik’, där agendan är ideologiskt baserad. Magdalena Gad och 500 journalister publicerade en debattartikel (se länk 1. nedan) där de ställer krav på att en, av de två stridande aktörerna i Gazakriget, skall möjliggöra pressfrihet och där de tar ställning i den inflammerade debatten om Israels krig i Gaza innebär folkmord eller ej.
Idag finns en mycket stor tolerans för islam och dess uttryck, och därmed också en tolerans för islamisk fascism. Det visas bl a genom att det inte finns en debatt om förföljelsen av Salwan Momika, som brände koraner och som blev mördad; om statens fördrivning av Paludan, som också brände koraner men som fortfarande lever; och Lars Vilks, vars liv avslutades genom en olycka med sitt statliga skydd gentemot muslimsk fascism, som bisarrt nog ifrågasattes som konstnär och sågs som effektsökare när han via en enkel teckning utforskade samhällets gränser, så som han tidigare i sitt konstnärskap hade utforskat dess gränser genom Nimis, men då utan livshotande konsekvenser.
Pride, som kämpar för sexuell jämställdhet, har blivit en överideologi som är större än Sverige, vilket inneburit att kommunala institutioner flaggar med Prideflaggan, men inte alltid med svenska flaggan, och att statens repressiva del, polisen och militären, deltar i Pridetågen.
Antirasismen har blivit en form av överideologi, väckt och skapad genom en samhällelig dialektik, där invandrarkritikerna som formade ett parti, SD, enade de andra partierna och mycket samhällskraft i ett motstånd mot dem som kallas antirasism, trots att landet tog stryk av invandringen, både ekonomiskt och socialt, där ett pris synes ha blivit förlusten av en tidigare överideologi, konsensuskulturen.
Ett magnifikt och tydligt uttryck för ideologiseringen är statyn av damen med handväskan, som nu lär finnas i Alingsås (se länk 2 nedan). Den utgår från det berömda fotot av kvinnan som med sin handväska måttar ett slag mot huvudet på en demonstrerande nynazist i Växjö. Det sägs ge uttryck för civilkurage mot fascism och nazism. Men den som inte grumlar sin syn med dagens ideologi, ser det som faktisk sker, att en person utövar våld mot en människa som fredligt uttrycker sin politiska ståndpunkt. Ett sådant agerande passar exakt in en definition av fascistisk handling, att med våld förtrycka politiska uttryck. Bilden av kvinnan och statyn av kvinnan visar en fascistisk handling mot en nynazist. Men den rådande ideologin lägger en svart mantel över det faktiska och framställer förljuget den fascistiska handlingen som en antifascistisk handling.
Om du tar ställning mot ideologiseringen, om du hävdar universitetens uppgift som att undersöka men inte plädera för hållbarhet, att värdegrunder grumlar organisationers uppgifter, att journalister skall rapportera utan ideologisk orientering, att islam innebär en återgång till tiden för kristendomens repression, att staten inte skall delta i politiska demonstrationer som Pride och 1:a maj-tåg, att antirasism, som är en form av rasism, måste bekämpas med icke-rasism, att våld mot andras politiska uttryck alltid är fel, hur vidrig än uttrycket är, och utgör en fascistisk handling, då är du dömd.
Då blir du en persona non grata i medelklassen, speciellt i den del av klassen som övertagit organisationerna och låter dem spegla sina värderingar. Du döms av det tidigare arbetarpartiet, och deras associerade partier, till att vara företrädare för mörkrets krafter, att vara okunnig och fördomsfull, trots att du anser dig endast företräda arbetarpartiets numer övergivna ideologi, den demokratiska socialismen.
Idag är allt ideologi, allt är politik. Jag minns min tvekan till det påståendet när jag började engagera mig politiskt i slutet av 70-talet. Visst företräde jag tron att demokrati skall känneteckna och genomsyra samhället. Men samtidigt såg jag samhällena där allt var politik, DDR och USSR, och jag hade ju redan tidigare vänt mig mot dem som lever fullständigt i sin ideologi, de religiösa. Där allt var politik eller religion, fanns samtidigt det totalitära. När allt är politik, när allt är ideologi, väcks det totalitära och dominerar eller riskerar att dominera.
Den som vände sig mot det totalitära avskildes av USSR till Sibirien och av DDR till fängelset Hohenschönhausen i Berlin och de religiösa utlovade avfällingen ett evigt liv i helvetet. Idag tillgriper organisationer först samtal, sedan korrigeringssamtal, och avslutningsvis utköp till de som inte böjer sig under ideologiseringen.
För mig innebär ideologiseringen alienation, där samhället blir främmande, vilket leder till en förlust av lojalitet gentemot samhället. Den som är persona non grata möter uteslutningen med avståndstagande gentemot samhället, varvid samhället blir non grata, Societas non grata.
Sven-Olof Yrjö Collin
Länk 1.: https://www.expressen.se/debatt/debatt-500-i-upprop-kraven-pa-gaza-bevakningen/
Länk 2.: https://www.vastsverige.com/alingsas/produkter/statyn-med-vaskan/
Jag har sedan dess erfarit samhället och idag tycker jag att jag lever i ett starkt ideologiserat samhälle.
På universiteten införs ideologisk skolning genom kurser och hela utbildningsprogram som bygger på den ideologiska föreställningen om hållbarhet, dvs normen formulerad av Brundtlandkommissionen: ”tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina egna behov.”
Organisationer har formulerat sk värdegrunder, där organisationer stadgar vilka normer och värderingar som organisationen bygger på och skall försvara. Tidigare fanns värderingsbaserade organisationer, som t ex Rädda barnen och IOGT. Idag påstår de flesta organisationer att de är värderingsbaserad och uttrycker det genom sin värdegrund.
Journalistiken har blivit ideologiserad genom t ex att Dagens Nyheter öppet och utan omskrivning och ursäkter säger sig ha en ’agendasättande journalistik’, där agendan är ideologiskt baserad. Magdalena Gad och 500 journalister publicerade en debattartikel (se länk 1. nedan) där de ställer krav på att en, av de två stridande aktörerna i Gazakriget, skall möjliggöra pressfrihet och där de tar ställning i den inflammerade debatten om Israels krig i Gaza innebär folkmord eller ej.
Idag finns en mycket stor tolerans för islam och dess uttryck, och därmed också en tolerans för islamisk fascism. Det visas bl a genom att det inte finns en debatt om förföljelsen av Salwan Momika, som brände koraner och som blev mördad; om statens fördrivning av Paludan, som också brände koraner men som fortfarande lever; och Lars Vilks, vars liv avslutades genom en olycka med sitt statliga skydd gentemot muslimsk fascism, som bisarrt nog ifrågasattes som konstnär och sågs som effektsökare när han via en enkel teckning utforskade samhällets gränser, så som han tidigare i sitt konstnärskap hade utforskat dess gränser genom Nimis, men då utan livshotande konsekvenser.
Pride, som kämpar för sexuell jämställdhet, har blivit en överideologi som är större än Sverige, vilket inneburit att kommunala institutioner flaggar med Prideflaggan, men inte alltid med svenska flaggan, och att statens repressiva del, polisen och militären, deltar i Pridetågen.
Antirasismen har blivit en form av överideologi, väckt och skapad genom en samhällelig dialektik, där invandrarkritikerna som formade ett parti, SD, enade de andra partierna och mycket samhällskraft i ett motstånd mot dem som kallas antirasism, trots att landet tog stryk av invandringen, både ekonomiskt och socialt, där ett pris synes ha blivit förlusten av en tidigare överideologi, konsensuskulturen.
Ett magnifikt och tydligt uttryck för ideologiseringen är statyn av damen med handväskan, som nu lär finnas i Alingsås (se länk 2 nedan). Den utgår från det berömda fotot av kvinnan som med sin handväska måttar ett slag mot huvudet på en demonstrerande nynazist i Växjö. Det sägs ge uttryck för civilkurage mot fascism och nazism. Men den som inte grumlar sin syn med dagens ideologi, ser det som faktisk sker, att en person utövar våld mot en människa som fredligt uttrycker sin politiska ståndpunkt. Ett sådant agerande passar exakt in en definition av fascistisk handling, att med våld förtrycka politiska uttryck. Bilden av kvinnan och statyn av kvinnan visar en fascistisk handling mot en nynazist. Men den rådande ideologin lägger en svart mantel över det faktiska och framställer förljuget den fascistiska handlingen som en antifascistisk handling.
Om du tar ställning mot ideologiseringen, om du hävdar universitetens uppgift som att undersöka men inte plädera för hållbarhet, att värdegrunder grumlar organisationers uppgifter, att journalister skall rapportera utan ideologisk orientering, att islam innebär en återgång till tiden för kristendomens repression, att staten inte skall delta i politiska demonstrationer som Pride och 1:a maj-tåg, att antirasism, som är en form av rasism, måste bekämpas med icke-rasism, att våld mot andras politiska uttryck alltid är fel, hur vidrig än uttrycket är, och utgör en fascistisk handling, då är du dömd.
Då blir du en persona non grata i medelklassen, speciellt i den del av klassen som övertagit organisationerna och låter dem spegla sina värderingar. Du döms av det tidigare arbetarpartiet, och deras associerade partier, till att vara företrädare för mörkrets krafter, att vara okunnig och fördomsfull, trots att du anser dig endast företräda arbetarpartiets numer övergivna ideologi, den demokratiska socialismen.
Idag är allt ideologi, allt är politik. Jag minns min tvekan till det påståendet när jag började engagera mig politiskt i slutet av 70-talet. Visst företräde jag tron att demokrati skall känneteckna och genomsyra samhället. Men samtidigt såg jag samhällena där allt var politik, DDR och USSR, och jag hade ju redan tidigare vänt mig mot dem som lever fullständigt i sin ideologi, de religiösa. Där allt var politik eller religion, fanns samtidigt det totalitära. När allt är politik, när allt är ideologi, väcks det totalitära och dominerar eller riskerar att dominera.
Den som vände sig mot det totalitära avskildes av USSR till Sibirien och av DDR till fängelset Hohenschönhausen i Berlin och de religiösa utlovade avfällingen ett evigt liv i helvetet. Idag tillgriper organisationer först samtal, sedan korrigeringssamtal, och avslutningsvis utköp till de som inte böjer sig under ideologiseringen.
För mig innebär ideologiseringen alienation, där samhället blir främmande, vilket leder till en förlust av lojalitet gentemot samhället. Den som är persona non grata möter uteslutningen med avståndstagande gentemot samhället, varvid samhället blir non grata, Societas non grata.
Sven-Olof Yrjö Collin
Länk 1.: https://www.expressen.se/debatt/debatt-500-i-upprop-kraven-pa-gaza-bevakningen/
Länk 2.: https://www.vastsverige.com/alingsas/produkter/statyn-med-vaskan/
RSS-flöde
