En av vattendelarna tycks ha varit om en ledamot har läckt uppgifter om Nobelpristagare eller ej. En utredning, som en advokatbyrå gjort, hävdar att ledamoten har läckt. Beviset för detta läckage är inte, t ex att en tidning kunnat publicera pristagaren innan den berömda dörren öppnas på Akademin.
Beviset för att ledamoten har läckt består av sju vittnen som berättar att ledamoten läckt.
https://www.svd.se/uppgift-arnault-avslojade-sju-nobelpristagare
Emellertid!
Dessa vittnesmål är anonyma. Vittnena har givits anonymitet. De är inte kända vid namn. Den församling som skall besluta om sanktioner mot ledamoten som påstås ha läckt, agerar på hörsägen, på anonymitet, på ansiktslöshet. De agerar på ryggradslöshet.
Antingen är dessa berättelser påhitt, och kan därför lämnas utan beaktande. Eller så är de berättelser av ryggradslösa personer, och skall därför lämnas utan beaktande.
Jag har erfarit denna kultur i min absoluta närhet, där det genomförts sanktioner, med argument att någon, aldrig namngiven person, och som aldrig själv trätt fram, har blivit kränkt eller förödmjukad.
Detta är en Gestapokultur, där sanktioner baseras på lösa vittnesmål, som eventuellt finns, eventuellt inte finns. De kan aldrig bemötas, de kan aldrig förklaras eftersom omständigheterna inte är kända.
Att få en sådan anklagelse riktad mot sig, som Akademiledamoten nu har fått genom advokatbyrån, är värsta Gestapo-hanteringen, där rapportörer tillåts, om de finns, att skapa vendettor och sanktioner mot en stackare, medan de själva, dessa tissel-tassel-personer, går utan börda av sitt vittnesmål. Och som vi alla känner till, slipper man betala, kan man vara hur generös som helst.
Sådant skall avvisas. Kan en människa, i alla fall som i detta fall, där ingen blodtörstig maffia står och väntar om hörnet med sitt syrabad, inte berätta i öppenhet, må den då tiga. Kan den inte vittna, må den tiga.
Att Akademin överhuvudtaget beaktar de anonyma vittnesmålen är katastrofen i Akademin.
Öllsjö den 10 april 2018