En förändring av grundlagen skall göras med ett riksdagsbeslut, som därefter följs av ett val till Riksdagen, varvid den nya Riksdagen får rösta om förslaget, där det krävs en kvalificerad majoritet (dvs >75%) för att anta förslaget. Det förslaget har kritiserats för att det ger en minoritet, de 26% som kan hindra kvalificerad majoritet, en stor makt. Trots allt, hävdas det, skall folket styra, och det görs genom enkel majoritet, dvs >50%.
Frågan är hur folkets vilja skall uttryckas.
När det gällde en så viktig sak som om Sverige skulle ge upp delar av sin suveränitet genom att gå med i EU, krävdes blott ett val, en folkomröstning, där enkel majoritet avgjorde saken. Man kunde hävda att de 46,8% som röstade nej borde visas större hänsyn, och man kunde hävda att det krävs nya folkomröstningar, t ex var 20 år, för att de nya generationerna skall kunna ta ställning till reduktionen av Sveriges suveränitet. Men nej! Folkets vilja när det gällde EU uttrycktes genom en och endast en folkomröstning, med enkel majoritet, där 52,3% har för tid och evighet avgjort EU-anslutningen.
När det gäller valen till Riksdag, region och kommun sker dessa genom att en medborgare får en röst per val, som den kan välja att utnyttja eller ej, och där den endast kan användas på ett parti. Notera att medborgaren inte har en röst, som sedan går till de tre demokratiska organen, utan medborgaren får en röst per val.
En medborgare, en röst per val, är principen. Men den fångar inte många medborgarens preferenser särdeles bra.
Jämför med konsumtionsval, t ex innehav av bil. Den fattiges konsumtionsval är att den, när den skall skaffa sig bil, får nöja sig med att köpa en bil, trots att den bilen kanske inte tillfredsställer konsumentens skilda behoven av transporter. Många familjer har idag två bilar, en liten, för korta transporter med få personer, och en större, för längre transporter med hela familjen. Två bilar per familj ger bättre möjlighet att tillfredsställa familjens preferenser.
När det gäller sparande betonas vikten av att inte spara på ett enda sätt. Man skall sprida sina risker, dvs inte lägga alla sina ägg i en korg, utan sprida ut dem. Spara i ett antal aktier, kanske fonder, som i sig ger riskspridning, och spara en del på bankkonto. Det kan ge bättre precision i att tillfredsställa spararens preferenser.
Men när det gäller folkets uttryck genom röstning till de tre demokratiska organen, då får man förvisso en röst per val, men inom varje val tvingas man lägga ett ägg i en korg, trots att den ensidigheten kanske inte alls uttrycker väljarens preferenser särdeles bra. En person som gillar SD:s migrationspolitik och Mp:s miljöpolitik, kan inte få dessa preferenser att slå igenom i valet. Antingen det ena eller det andra.
Tänk om man fick t ex fyra, eller än bättre, tio röster, som man fick fördela på de olika partierna. I mitt exempel behöver personen tänka på om den prioriterar det ena mer än det andra. I fallet med fyra röster, kan den, om den tycker att bägge frågorna är lika viktiga, lägga 2 röster på Mp och 2 röster på SD. Om den tycker att miljöpolitiken är viktigare, kan den ge 2 röster till Mp och 1 till SD, och avstå den fjärde rösten, eller vikta än hårdare genom att ge 3 röster till Mp och 1 till SD.
Med flera röster per val tvingas inte den röstande in i ett enfaldigt val, utan dennes preferenser få större genomslag. Nog är väl det mer demokratiskt?
Sven-Olof Yrjö Collin
Frågan är hur folkets vilja skall uttryckas.
När det gällde en så viktig sak som om Sverige skulle ge upp delar av sin suveränitet genom att gå med i EU, krävdes blott ett val, en folkomröstning, där enkel majoritet avgjorde saken. Man kunde hävda att de 46,8% som röstade nej borde visas större hänsyn, och man kunde hävda att det krävs nya folkomröstningar, t ex var 20 år, för att de nya generationerna skall kunna ta ställning till reduktionen av Sveriges suveränitet. Men nej! Folkets vilja när det gällde EU uttrycktes genom en och endast en folkomröstning, med enkel majoritet, där 52,3% har för tid och evighet avgjort EU-anslutningen.
När det gäller valen till Riksdag, region och kommun sker dessa genom att en medborgare får en röst per val, som den kan välja att utnyttja eller ej, och där den endast kan användas på ett parti. Notera att medborgaren inte har en röst, som sedan går till de tre demokratiska organen, utan medborgaren får en röst per val.
En medborgare, en röst per val, är principen. Men den fångar inte många medborgarens preferenser särdeles bra.
Jämför med konsumtionsval, t ex innehav av bil. Den fattiges konsumtionsval är att den, när den skall skaffa sig bil, får nöja sig med att köpa en bil, trots att den bilen kanske inte tillfredsställer konsumentens skilda behoven av transporter. Många familjer har idag två bilar, en liten, för korta transporter med få personer, och en större, för längre transporter med hela familjen. Två bilar per familj ger bättre möjlighet att tillfredsställa familjens preferenser.
När det gäller sparande betonas vikten av att inte spara på ett enda sätt. Man skall sprida sina risker, dvs inte lägga alla sina ägg i en korg, utan sprida ut dem. Spara i ett antal aktier, kanske fonder, som i sig ger riskspridning, och spara en del på bankkonto. Det kan ge bättre precision i att tillfredsställa spararens preferenser.
Men när det gäller folkets uttryck genom röstning till de tre demokratiska organen, då får man förvisso en röst per val, men inom varje val tvingas man lägga ett ägg i en korg, trots att den ensidigheten kanske inte alls uttrycker väljarens preferenser särdeles bra. En person som gillar SD:s migrationspolitik och Mp:s miljöpolitik, kan inte få dessa preferenser att slå igenom i valet. Antingen det ena eller det andra.
Tänk om man fick t ex fyra, eller än bättre, tio röster, som man fick fördela på de olika partierna. I mitt exempel behöver personen tänka på om den prioriterar det ena mer än det andra. I fallet med fyra röster, kan den, om den tycker att bägge frågorna är lika viktiga, lägga 2 röster på Mp och 2 röster på SD. Om den tycker att miljöpolitiken är viktigare, kan den ge 2 röster till Mp och 1 till SD, och avstå den fjärde rösten, eller vikta än hårdare genom att ge 3 röster till Mp och 1 till SD.
Med flera röster per val tvingas inte den röstande in i ett enfaldigt val, utan dennes preferenser få större genomslag. Nog är väl det mer demokratiskt?
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
