När julen kommer bygger jag, så fundamentalistisk ateist jag än är, en julkrubba, med Jesusbarnet i centrum, omgiven av Maria och den bedragne Josef, får, kameler och tre män, som hävdas ha varit visa, trots att de följde vidskepligheternas förutsägelse om Fridsfursten, och med tomtar och snögubbar stående här och där.
Jag, precis som alla andra, är emellertid utsatta för en gigantisk bluff, som ytterst syftade till att genom synkretism (mer om det nedan) etablera den totalitära kristendomen och begrava de äldre religionerna och traditionerna.
Det anses, bl a eftersom herdar nämns vid krubban, att Jesus föddes på våren eller hösten. Att fira hans födelsedag vid juletid är således en bluff, byggd på en gemen lögn, med snöda ideologiska motiv.
Den romerska kejsaren Konstantin den Store, som gjorde kristendom till den tyranniska religionen i Romarriket, anses vara den som först använde den 25 december som dagen för Jesu födelse. Motivet tycks ha varit att övervinna de gamla, etablerade religionerna och traditionerna. Det gjordes genom att delvis använda en del moment av de äldre firanden och delvis ersätta deras innehåll och innebörd med kristet innehåll. Denna geniala strategi kallas synkretism, vilket innebär att appropriera och att förändra genom omtolkning där man för in den nya religionens innehåll och trycker ut den forna religionens innehåll, men behåller delar från den gamla religioner, men som avhänds de gamla religionernas och traditionernas betydelse.
Påsken var länge den dominerande kristna högtiden. Julen etablerades dock som mer betydande helg under medeltiden. I vår del av världen kunde Jesus födelsedag användas för att trycka undan våra hedniska fester kring midvinterblotet. Enligt Wikipedia på uppslagsordet ’Jul (förkristen)’ hävdade Snorre Sturlasson att midvinterbloten tidigarelades en aning för att inträffa samtidigt som den romerska kristna julen. Man tog bort midvinterblotens offer, men frosseriet och festen behölls. Så transformerades en hednisk fest till en religiös högtid, med starka hedniska inslag. Appropriering, med avlövning av innebörd och införande av ny innebörd och mening.
Firandet av Jesus på julen är en imperialistisk, totalitär ideologis förljugna, milda maktutövning för att förgöra gamla trosuppfattningar och smuggla in sina egna. Julen är lögnens och det milda övergreppets högtid, utformat för att etablera kristendomen.
Det är därför med stor förnöjsamhet jag ser att julens kristna moment kraftigt har reducerats medan det hedniska frosseriet har överlevt. Idag, då vi hellre ser Kalle Anka klockan 15 än går i julottan på morgonen, när bordets dignande överflöd lockar oss, när alla lyckor är tända, som fördriver vinterns mörker, då har hedningen återerövrat vad den kristne ville den skulle förlora.
Matchen under julen, Hedendom mot Kristendom, står i år 2-1.
Sven-Olof Yrjö Collin
Jag, precis som alla andra, är emellertid utsatta för en gigantisk bluff, som ytterst syftade till att genom synkretism (mer om det nedan) etablera den totalitära kristendomen och begrava de äldre religionerna och traditionerna.
Det anses, bl a eftersom herdar nämns vid krubban, att Jesus föddes på våren eller hösten. Att fira hans födelsedag vid juletid är således en bluff, byggd på en gemen lögn, med snöda ideologiska motiv.
Den romerska kejsaren Konstantin den Store, som gjorde kristendom till den tyranniska religionen i Romarriket, anses vara den som först använde den 25 december som dagen för Jesu födelse. Motivet tycks ha varit att övervinna de gamla, etablerade religionerna och traditionerna. Det gjordes genom att delvis använda en del moment av de äldre firanden och delvis ersätta deras innehåll och innebörd med kristet innehåll. Denna geniala strategi kallas synkretism, vilket innebär att appropriera och att förändra genom omtolkning där man för in den nya religionens innehåll och trycker ut den forna religionens innehåll, men behåller delar från den gamla religioner, men som avhänds de gamla religionernas och traditionernas betydelse.
Påsken var länge den dominerande kristna högtiden. Julen etablerades dock som mer betydande helg under medeltiden. I vår del av världen kunde Jesus födelsedag användas för att trycka undan våra hedniska fester kring midvinterblotet. Enligt Wikipedia på uppslagsordet ’Jul (förkristen)’ hävdade Snorre Sturlasson att midvinterbloten tidigarelades en aning för att inträffa samtidigt som den romerska kristna julen. Man tog bort midvinterblotens offer, men frosseriet och festen behölls. Så transformerades en hednisk fest till en religiös högtid, med starka hedniska inslag. Appropriering, med avlövning av innebörd och införande av ny innebörd och mening.
Firandet av Jesus på julen är en imperialistisk, totalitär ideologis förljugna, milda maktutövning för att förgöra gamla trosuppfattningar och smuggla in sina egna. Julen är lögnens och det milda övergreppets högtid, utformat för att etablera kristendomen.
Det är därför med stor förnöjsamhet jag ser att julens kristna moment kraftigt har reducerats medan det hedniska frosseriet har överlevt. Idag, då vi hellre ser Kalle Anka klockan 15 än går i julottan på morgonen, när bordets dignande överflöd lockar oss, när alla lyckor är tända, som fördriver vinterns mörker, då har hedningen återerövrat vad den kristne ville den skulle förlora.
Matchen under julen, Hedendom mot Kristendom, står i år 2-1.
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
