I en artikel hävdas att vi måste ha en hälsans jämställdhet. Hälsan, hävdar man, påverkar möjligheterna till det goda livet, till goda anställningar, god utbildning, familjebildning och, över huvud taget, ett gott aktivt liv.
Det finns ett enkelt samband mellan hälsa och inkomst, enligt artikeln. Den tiondel av kvinnor som tjänar mest relativt andra kvinnor, lever 7 år längre än den tiondel som tjänar minst. För männen är skillnaden 9 år. Inte nog med att de är fattiga på inkomst. De är också fattiga på liv.
https://www.svd.se/regeringen-kan-inte-blunda-for-halsoklyftorna
Som socialist är det naturligt att vara materialist, dvs att tro att hälsan framför allt är en efekt av individens materiella levnadsvillkor. Uppväxt i splittrade familjer, i områden med social oro, leder till dålig utbildning, leder till enkla, hårda jobb, leder till livssituation utan intellektuellt kapital för hälsa, med svagt socialt kapital för hälsa och, med arbetsvillkor som ruinerar hälsan.
Så tänker jag som samhällsmedborgare, som individ, med den ryggsäcken jag har burit på i mitt liv. Men jag är också forskare. Som sådan måste man både vara förmögen och våga tänka en tanke som ter sig både otänkbar och vedervärdig. Forskarens uppgift är ju inte att skapa dimridåer, att ge trygghet och lugn, utan att ge sanning, så långt man kan komma med de begränsningar som människans intellekts förmåga ställer upp.
Tänk om det är tvärtom? Att människan har en fysisk konstitution och en intellektuell konstitution som gör att individer med en viss konstitution tenderar att vara olyckliga, röka mycket, fördra sockerhaltig kost, sitta på häcken med ögonen fastlåsta på en skärm som tillfredsställer den själens konstitution. Detta är en rent fysisk konstitution, dvs det ligger lagrat i generna, vilket förklarar varför ohälsan kan ärvas. Men det är inte den sociala miljön som skapar arvet, utan det är den fysiska konstitutionen som ger arvet.
Det är en behaglig tanke, speciellt för de konservativa. Samhället är som det är p g a vår fysiska natur. Ingen behöver känna skuld och börda över att fattiga dör tidigare, ty det är deras fysiska konstitution som dödar dem, inte samhället och dess välfärdsfördelning.
Även om tanken är motbjudande, är det möjlig, och det finns inslag i samhället som talar för tanken. Det finns möjligheter i forskningen att studera detta förhållande. Då det säkert ä ytterligt ovanligt att män från den lägre gruppen gifter sig och lever i den högre gruppen, kan de säkert inte studeras. Men man kan studera om kvinnor som fötts och levt sin ungdom i den lägre tiondelen, och som sedan gifter sig till den högre tiondelen, har 7 år längre tid, dvs tillskansar sig den kvinnogruppens livslängd, vilket skulle tala för den sociala förklaringen, eller de får en distinkt lägre livslängd, vilket skulle tala för den genetiska förklaringen.
Men jag vill addera en tredje faktor. Forskaren inom mig är villig att fråga om det genetiskas skuld i hälsans utveckling. Socialisten i mig tar fram det sociala som skuld och orsak till hälsan. Men till detta kommer Kantianen i mig, frihetens kraft, att varje människa är utrustat med ett Förnuft, och en Vilja, och att de två, tillsammans, kan utforma en Plikt, plikten att ha hälsa. Forskaren, socialisten och Kantian säger: Förvisso är du genetiskt determinerad till viss del, och du bär på din sociala ryggsäck, men du är också fri, och kan därför utforma en maxim för ditt agerande, en maxim om hälsa.
Och med ens kommer, med tvingande logik, den Kierkegaardska ångesten, rädslan inför insikten att man är fri Och lugnet och tryggheten när man vänder sig från friheten, och därmed Förnuftet, för att finna vila och trygghet i den sociala ryggsäcken och naturens gen.
Öllsjö den 27 april 2018
Det finns ett enkelt samband mellan hälsa och inkomst, enligt artikeln. Den tiondel av kvinnor som tjänar mest relativt andra kvinnor, lever 7 år längre än den tiondel som tjänar minst. För männen är skillnaden 9 år. Inte nog med att de är fattiga på inkomst. De är också fattiga på liv.
https://www.svd.se/regeringen-kan-inte-blunda-for-halsoklyftorna
Som socialist är det naturligt att vara materialist, dvs att tro att hälsan framför allt är en efekt av individens materiella levnadsvillkor. Uppväxt i splittrade familjer, i områden med social oro, leder till dålig utbildning, leder till enkla, hårda jobb, leder till livssituation utan intellektuellt kapital för hälsa, med svagt socialt kapital för hälsa och, med arbetsvillkor som ruinerar hälsan.
Så tänker jag som samhällsmedborgare, som individ, med den ryggsäcken jag har burit på i mitt liv. Men jag är också forskare. Som sådan måste man både vara förmögen och våga tänka en tanke som ter sig både otänkbar och vedervärdig. Forskarens uppgift är ju inte att skapa dimridåer, att ge trygghet och lugn, utan att ge sanning, så långt man kan komma med de begränsningar som människans intellekts förmåga ställer upp.
Tänk om det är tvärtom? Att människan har en fysisk konstitution och en intellektuell konstitution som gör att individer med en viss konstitution tenderar att vara olyckliga, röka mycket, fördra sockerhaltig kost, sitta på häcken med ögonen fastlåsta på en skärm som tillfredsställer den själens konstitution. Detta är en rent fysisk konstitution, dvs det ligger lagrat i generna, vilket förklarar varför ohälsan kan ärvas. Men det är inte den sociala miljön som skapar arvet, utan det är den fysiska konstitutionen som ger arvet.
Det är en behaglig tanke, speciellt för de konservativa. Samhället är som det är p g a vår fysiska natur. Ingen behöver känna skuld och börda över att fattiga dör tidigare, ty det är deras fysiska konstitution som dödar dem, inte samhället och dess välfärdsfördelning.
Även om tanken är motbjudande, är det möjlig, och det finns inslag i samhället som talar för tanken. Det finns möjligheter i forskningen att studera detta förhållande. Då det säkert ä ytterligt ovanligt att män från den lägre gruppen gifter sig och lever i den högre gruppen, kan de säkert inte studeras. Men man kan studera om kvinnor som fötts och levt sin ungdom i den lägre tiondelen, och som sedan gifter sig till den högre tiondelen, har 7 år längre tid, dvs tillskansar sig den kvinnogruppens livslängd, vilket skulle tala för den sociala förklaringen, eller de får en distinkt lägre livslängd, vilket skulle tala för den genetiska förklaringen.
Men jag vill addera en tredje faktor. Forskaren inom mig är villig att fråga om det genetiskas skuld i hälsans utveckling. Socialisten i mig tar fram det sociala som skuld och orsak till hälsan. Men till detta kommer Kantianen i mig, frihetens kraft, att varje människa är utrustat med ett Förnuft, och en Vilja, och att de två, tillsammans, kan utforma en Plikt, plikten att ha hälsa. Forskaren, socialisten och Kantian säger: Förvisso är du genetiskt determinerad till viss del, och du bär på din sociala ryggsäck, men du är också fri, och kan därför utforma en maxim för ditt agerande, en maxim om hälsa.
Och med ens kommer, med tvingande logik, den Kierkegaardska ångesten, rädslan inför insikten att man är fri Och lugnet och tryggheten när man vänder sig från friheten, och därmed Förnuftet, för att finna vila och trygghet i den sociala ryggsäcken och naturens gen.
Öllsjö den 27 april 2018
RSS-flöde
