Vid en och samma tidpunkt, lördagen den 26 september, läser jag följande nyheter:
Samhällsklimatet har blivit tuffare på många sätt, med mord & skjutningar, och med en offentlighet där det finns ett aggressivt dominansbeteende som syftar till, eller i alla fall har som konsekvens att trycka undan de yttringar man inte gillar.
Samtidigt har det fria ordet aldrig varit mera fritt än det är idag, då kreti och pleti kan lufta sina åsikter på X, Substack, Facebook och i kommentatorsfälten hos tidningar. En människa som för 50 år sedan inte kunde få ut sitt ord har idag rika möjligheter.
Samhället har blivit politiserat och yttrandefriheten har blivit tillgänglig för gemene man och kvinna. Men var kommer tystandet och aggressionerna ifrån?
En del av tystandet kan man förstå som, paradoxalt nog, en kamp för demokrati i reaktion mot aktivismen som är en del av politiseringen. Biblioteken skall vara en levande del i demokratin, men när de ägnar sig åt enfaldig aktivism, som att ha män utklädda till kvinnor, men inte kvinnor utklädda till män, som läser sagor för barn, då breddar man inte samhället, utan förminskar det genom sin ensidighet. Bibliotekarierna driver en egen politisk agenda genom sin enfaldiga aktivism, istället för att driva demokratin genom mångfald. Statliga organisationer, som militären, polisen och universiteten tar ställning i politiska frågor som inte angår dem, vilket utgör ett hot mot demokratin. En polis med hijab är inte uttryck för demokrati, utan uttrycker dess motsats, där stat och religion blandas.
En del av tystandet kommer från den extremistiska och våldsbenägna vänstern, som nu allierat sig med muslimska krafter, där förföljelsen av ministern blev droppen som fick bägaren att rinna över. Den våldsbenägna vänster har alltid funnits, där våldet blossat upp då och då. Dess allians med den våldsamma delen av muslimerna idag har emellertid skapat en markant högre risk för våld i samband med opinionsyttringar.
En del av tystandet kommer från yttrandefrihetens expansion, där kreti och pleti, utan några skamgränser och utan värdighet, larmar och gör sig till och vräker ur sig texter som saknar den anständighet i ordval som en god demokrati kräver. Där finns texter som gränsar till, eller som överskrider gränsen för hot, ja, t o m trovärdiga hot.
När Gunnar Sträng gav sig ut för att rekrytera arbetare till fackföreningar och för att bilda fackföreningar under 20-talet, fick han, enligt egen utsago, nytta av att han tränat boxning, eftersom han mötte våld från personer som rekryterats av arbetsgivarna. Då var demokratin outvecklad och ovärdigt våldsamt agerande förekom. Idag tycks vi ha nått förbi demokratins kulmen och är på väg ner mot de förhållanden som Sträng mötte.
Habermas hävdade offentlighetens värdighet, där demokratin drivs med det förnuftiga samtalet i avsikt att skapa det goda samhället. Den politiska aktivismen hos offentliga organisationer, aggressionerna från den våldsamma vänstern och muslimerna, aggressioner från kreti och pleti via internet, utgör samtliga ett larmande som negerar det offentliga samtalets förnuftiga värdighet, och utgör därmed ett hot mot demokratin.
Fler poliser, hårdare lagar, inskränkningar av demonstrationsrätten, censur av sociala medier, är åtgärder mot larmandet och aggressionerna. Men de är alla repressiva åtgärder och utgör därför ett hot mot demokratin.
Ståndaktiga måste vi stå, vi som tror att demokrati drivs med det värdiga och förnuftiga samtalet. I varje stund skall vi med förståndig debatt stå emot angreppen på demokratin. Med det förnuftiga ordet står vi emot demokratins dödgrävare. Det är varje demokrats skyldighet att använda sitt ord för att motverka larmandet och tystnandet. Var inte tyst. Tala!
Sven-Olof Yrjö Collin
- I bokmässan i Göteborg kallade en utställare till seminarier, med ganska tuffa titlar på föredragen. Omedelbart skrev 70 debattörer en inlaga i Aftonbladet för att förhindra inslaget och en person anmälde utställarna för hets mot folkgrupp. Här skall det tystas!
- Riksdagsledamöter har besvarat en enkät om deras säkerhet, där många uttrycker oro över sin säkerhet. Denna enkät är sannolikt tillkommen efter att en minister förföljts av pro-palestinska demonstranter, och att många andra ledamöter upplevt obehag med den pro-palestinska demonstrationen framför Riksdagens huvudentré. Här skall tystas!
- Bibliotekariernas fackförbund har gett ut en rapport där man pekar på att bibliotekarierna censurerar sig själva genom att inte ha kontroversiella ämnen på biblioteket. Här skall tystas!
Samhällsklimatet har blivit tuffare på många sätt, med mord & skjutningar, och med en offentlighet där det finns ett aggressivt dominansbeteende som syftar till, eller i alla fall har som konsekvens att trycka undan de yttringar man inte gillar.
Samtidigt har det fria ordet aldrig varit mera fritt än det är idag, då kreti och pleti kan lufta sina åsikter på X, Substack, Facebook och i kommentatorsfälten hos tidningar. En människa som för 50 år sedan inte kunde få ut sitt ord har idag rika möjligheter.
Samhället har blivit politiserat och yttrandefriheten har blivit tillgänglig för gemene man och kvinna. Men var kommer tystandet och aggressionerna ifrån?
En del av tystandet kan man förstå som, paradoxalt nog, en kamp för demokrati i reaktion mot aktivismen som är en del av politiseringen. Biblioteken skall vara en levande del i demokratin, men när de ägnar sig åt enfaldig aktivism, som att ha män utklädda till kvinnor, men inte kvinnor utklädda till män, som läser sagor för barn, då breddar man inte samhället, utan förminskar det genom sin ensidighet. Bibliotekarierna driver en egen politisk agenda genom sin enfaldiga aktivism, istället för att driva demokratin genom mångfald. Statliga organisationer, som militären, polisen och universiteten tar ställning i politiska frågor som inte angår dem, vilket utgör ett hot mot demokratin. En polis med hijab är inte uttryck för demokrati, utan uttrycker dess motsats, där stat och religion blandas.
En del av tystandet kommer från den extremistiska och våldsbenägna vänstern, som nu allierat sig med muslimska krafter, där förföljelsen av ministern blev droppen som fick bägaren att rinna över. Den våldsbenägna vänster har alltid funnits, där våldet blossat upp då och då. Dess allians med den våldsamma delen av muslimerna idag har emellertid skapat en markant högre risk för våld i samband med opinionsyttringar.
En del av tystandet kommer från yttrandefrihetens expansion, där kreti och pleti, utan några skamgränser och utan värdighet, larmar och gör sig till och vräker ur sig texter som saknar den anständighet i ordval som en god demokrati kräver. Där finns texter som gränsar till, eller som överskrider gränsen för hot, ja, t o m trovärdiga hot.
När Gunnar Sträng gav sig ut för att rekrytera arbetare till fackföreningar och för att bilda fackföreningar under 20-talet, fick han, enligt egen utsago, nytta av att han tränat boxning, eftersom han mötte våld från personer som rekryterats av arbetsgivarna. Då var demokratin outvecklad och ovärdigt våldsamt agerande förekom. Idag tycks vi ha nått förbi demokratins kulmen och är på väg ner mot de förhållanden som Sträng mötte.
Habermas hävdade offentlighetens värdighet, där demokratin drivs med det förnuftiga samtalet i avsikt att skapa det goda samhället. Den politiska aktivismen hos offentliga organisationer, aggressionerna från den våldsamma vänstern och muslimerna, aggressioner från kreti och pleti via internet, utgör samtliga ett larmande som negerar det offentliga samtalets förnuftiga värdighet, och utgör därmed ett hot mot demokratin.
Fler poliser, hårdare lagar, inskränkningar av demonstrationsrätten, censur av sociala medier, är åtgärder mot larmandet och aggressionerna. Men de är alla repressiva åtgärder och utgör därför ett hot mot demokratin.
Ståndaktiga måste vi stå, vi som tror att demokrati drivs med det värdiga och förnuftiga samtalet. I varje stund skall vi med förståndig debatt stå emot angreppen på demokratin. Med det förnuftiga ordet står vi emot demokratins dödgrävare. Det är varje demokrats skyldighet att använda sitt ord för att motverka larmandet och tystnandet. Var inte tyst. Tala!
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
