Det är något absurt att totalitära metoder, som att förbjuda agerande med politisk avsikt, som inte skadar eller hotar någon, att bränna koranen, idag framställs som ett sätt att värna om en människogrupp, muslimer, som är en människogrupp som ses som förfördelad. Det förefaller absurt att islam, en totalitär ideologi som bl a rymmer kvinnoapartheid, som har så mycket blod på sina händer i historien, och idag fortsatt utöva sin inneboende fascistiska terror, skall erhålla ett skydd som inte ankommer andra ideologier, som är betydligt mer harmlösa än islam.
Man använder ett totalitärt grepp, inskränkning av yttrandefriheten, för att skydda en totalitär ideologi. De som visat sig hota demokrati, var helst de dyker upp, skall av en demokratisk stat ges ett skydd som innebär en inskränkning av demokratin. Hur bisarr är ändå inte nutiden?
Föreställ dig att man år 1926, året efter utgivandet av Hitlers Mein Kampf, förbjöd dess brännande. Då hade brännande av boken skapat kravaller, där nazister, speciellt unga män, kastade sten på poliser och på brännarna. De som brände Mein Kampf skulle då bekämpas och förbjudas i sin gärning, för att skydda de förfördelade, ty nazisterna var då främst ett trasproletariat.
När vi står inför totalitära anti-demokratiska ideologier, borde den rena ryggradsreaktionen vara att, minst, behålla, men helst, utvidga demokratin. Med tacksamhet borde vi hälsa Paludans barbariska koranbränning, liksom vi skulle hälsa Vilks rondellhund, och bjuda in dem i de stora rummen, ty deras handlingar avslöjar den ideologi de vill debattera och kritisera. Ideologins antidemokratiska och våldsamma natur kommer upp till ytan genom deras handlingar. Den klarar inte av att hålla sig bakom ridån, att gömma sig i röken de skickat ut för att dölja, där de kallar sin religion för fredens religion (sic!), utan uttrycker sin inneboende våldsamhet, ja, sin inneboende fascism.
Att så kritisera de totalitära, kallas av de totalitära för hädelse. Något som de vill skall förbjudas. Men hädelse är den fria människans sätt att påvisa det totalitära och det fascistiska i ideologin. Hädelse är ett frihetligt agerande.
Att förbjuda hädelse, är att förbjuda frihet.
Den 26 mars 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Man använder ett totalitärt grepp, inskränkning av yttrandefriheten, för att skydda en totalitär ideologi. De som visat sig hota demokrati, var helst de dyker upp, skall av en demokratisk stat ges ett skydd som innebär en inskränkning av demokratin. Hur bisarr är ändå inte nutiden?
Föreställ dig att man år 1926, året efter utgivandet av Hitlers Mein Kampf, förbjöd dess brännande. Då hade brännande av boken skapat kravaller, där nazister, speciellt unga män, kastade sten på poliser och på brännarna. De som brände Mein Kampf skulle då bekämpas och förbjudas i sin gärning, för att skydda de förfördelade, ty nazisterna var då främst ett trasproletariat.
När vi står inför totalitära anti-demokratiska ideologier, borde den rena ryggradsreaktionen vara att, minst, behålla, men helst, utvidga demokratin. Med tacksamhet borde vi hälsa Paludans barbariska koranbränning, liksom vi skulle hälsa Vilks rondellhund, och bjuda in dem i de stora rummen, ty deras handlingar avslöjar den ideologi de vill debattera och kritisera. Ideologins antidemokratiska och våldsamma natur kommer upp till ytan genom deras handlingar. Den klarar inte av att hålla sig bakom ridån, att gömma sig i röken de skickat ut för att dölja, där de kallar sin religion för fredens religion (sic!), utan uttrycker sin inneboende våldsamhet, ja, sin inneboende fascism.
Att så kritisera de totalitära, kallas av de totalitära för hädelse. Något som de vill skall förbjudas. Men hädelse är den fria människans sätt att påvisa det totalitära och det fascistiska i ideologin. Hädelse är ett frihetligt agerande.
Att förbjuda hädelse, är att förbjuda frihet.
Den 26 mars 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
