För tusen år sedan kom kristendomen till Sverige och ockuperade julen. Namnet på Odens fest, jul, lyckades dock inte ockupanterna ta bort. De kristna firar julen som Jesu födelse. Enligt den tron föddes Jesus av en trolovad oskuld, Maria. Hon var judinna och vid den tiden trolovades de kvinnliga ungdomarna vid 13-14 års ålder. Myter säger att hon blev havande genom att gud befruktade henne i skepnaden av den helige ande.
Med civilisatoriska begrepp befruktade en uråldrig man, som funnits sedan tidernas begynnelse, en flicka på 13 år. När en äldre man befruktar en 13-årig flicka kallas det i Sverige för våldtäkt av minderårig och bestraffas med fängelse. Det är resultatet av denna barnvåldtäkt som de kristna firar. Så innerligt monstruös och kvinnohatande är kristendomen. Deras kvinnohat, deras ursinniga kvinnohat, där en våldtäkt av en minderårig flicka blir skäl för fest är oändligt. Till detta lägger vi att fadern är den som uppfann Förintelsen. Först genom att radera ut mänskligheten, förutom Noa och hans gäng. Sedan den som mördade alla förstfödda gossebarn i Egypten. Sedan den som etniskt rensade Palestina, för att ge plats, återigen, för hans folk.
Det är detta monsters våldtäkt på en ung flicka, som de kristna firar idag.
Om jag ser mig omkring idag, så tror jag mig finna att det är Odens Jul som står sig starkare än ockupantens jul. Inte många går i julmässa. Kanske man fortfarande har en krubba i sitt hem. Men jag, som oftast har haft den, har detta år blivit så inspirerad av julens ursprung, att jag i år inte kände för att skapa en historia kring våldtäkten av den minderåriga Maria. Maten dröjer sig kvar. Samlingen av folk dröjer sig kvar.
Oden måtte mysa i Valhalls salar. 1000 år av undanskuffning är över. Oden, som var vishetens gud och som därför visste så mycket, kanske vet om The Terminators vässande, överlägsna profetia: I’ll be back ( https://www.youtube.com/watch?v=XY9jQq7U85c ) Och nu är Oden tillbaka. Julen är återigen en Jul.
Dock har de två traditionerna en sak gemensamt, Hoppet. Ty hedningarna höll blot för att försäkra sig om att nästa vår och sommar skulle bli lyckosam. De kristna firar jul för att hoppet är fött, Fridsfursten från Jesajas profetia, som skall ge oss fred.
Vi, de goda ateisterna vet att skördens utfall inte beror på hoppet, utan på hur vi klarar jordbruket, med våra maskiner och kunskap, och hur klimatförändringen förändrar förutsättningarna. Vi, de goda ateisterna vet att Jesus skapade en religion, vars blodtörst och makttörst var i paritet med de världsliga herrarna. Och att Jesus, kanske den första feministen bland judarna, som ju är ett kvinnohatande folk, precis som alla abrahamitiska kulturer är, inte lyckades ge förutsättningar för att en av hans profeter, Magdalena, skulle få framträda som profet, utan att hon några hundra år senare reducerades till hora av gubbar på en kyrkokonferens.
För Julens skull, Hoppets högtid, kan vi dock lägga dessa insikter, Kunskapen, åt sidan, och blott uppmärksamma det goda i julen, det humanitära, det som är att vara människa: Hoppet.
Därför önskar jag dig, oaktat om du firar våldtäkten av den minderåriga eller skördens framtida utfall, en hoppfull God Jul.
Öllsjö den 24 december 2018