Igår skrev jag att Wästberg skriver om nazisters ondska, genom Förintelsen, och om andra totalitära politiska rörelsers ondska, som kommunismen. Jag framförde synpunkten att han hade en rejäl blind fläck i sin beskrivelse av ondskan, då han utelämnade merparten av religionernas ondska, och då speciellt hans egen ondska, judens ondska, i form av påsken och dess firande av att deras gud slog ihjäl alla förstfödda i Egypten. En bestialisk högtid.
Nu kan du hävda att det är en skillnad mellan att hänvisa till något som otvivelaktigt har skett, Förintelsen, och något som kanske mest bara är ord och en saga, Moses uttåg ur Egypten.
Förvisso är det skillnad, men Wästbergs inlägg handlade om ondska, och att vi skall vara uppmärksamma på ondskan. Judarnas påsk är ondskefull, ty den rättfärdigar mord på barn som politiskt medel, som ett sätt att utöva påtryckning för befrielse. Det är sannerligen inte ett pacifistiskt budskap som lärs ut. Det är ett budskap vi blott känner från de totalitära rörelserna.
Det är förvisso ett budskap som kan vara pacificerat och blott vara en tradition, där man t o m glömt bort dess grund. Men det är ett frö som ligger potentiellt, en totalitär bomb av ondska som kan brisera när situationen, likt i Tyskland i slutet på 30-talet, är mogen. Det ligger där tillgängligt, i högsta grad, eftersom den ondskefulla akten av morden på de förstfödda firas varje år av judarna.
Jämför då detta med en annan historia, en annan saga, som kanske är sann eller ej (det finns de som hävdar att det är ett sent tillägg), men som finns och som kan och bör användas av de som hänger sig till den totalitära religionen.
Man drog fram en äktenskapsbryterska inför Jesus och, med hänvisning till lagen i tredje Moseboken (20:10), hävdade man att hon skulle dödas genom stening. Jesus svarade, enligt Johannesevangeliet 8:7 ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.”
Hennes liv sparades. Hon hade begått ett brott enligt lagen. Hon hade syndat, enligt den totalitära läran. Men kanske hon handlat av kärlek, om än av en tillfällig förälskelses berusning. Och oavsett detta, var hon en människa, en sådan som ibland vet vad man bör göra, men som inte alltid kan göra det. En människa, med sina brister, men också med sin kärlek.
Här finns två sagor. En med den mordiska ängeln som mördar, och med ett folk som blundar för mordängelns framfart. Ett folk som hade kunnat göra gott, dvs berättat för sina grannar om det ohyggliga som kommer att ske, men som underlåter att göra det. En monumental underlåtelsesynd. Och en annan saga, som uttrycker en djup insikt i tillståndet att vara människa, och som älskar människorna, med sina brister och tillkortakommanden, men också med sin kärlek.
Den judiska ondskan mot den kristna kärleken.
Men historien visar att den kristna sagan inte varit tillräcklig, utan att kristna, precis som judar och nazister och kommunister och andra totalitära, kan ägna sig åt ondska.
De totalitära rörelserna, just för att de är totalitära, har ondskan inbyggd. Den närs av olika sagor i deras böcker och deras historier. Även om det finns frön av godhet i några historier, i några sagor, finns andra frön som ligger potentiellt för att användas i mordiska syften.
Det är därför inte bara de faktiska antalen mord begångna under 1900-talet skall användas för att motivera oss att hålla ögonen på de totalitära. Utan det är också de sagor de har tillgängliga, och de traditioner de lever efter, och med dem, den ondska som ligger inbäddad i dem, som gör att vi måste vara observanta.
Därför Wästberg, har jag inte bara ögonen på nazisterna och kommunisterna, utan även på de kristna, muslimerna och judarna. De är alla bärare av ondskans frö.
Öllsjö den 20 juli 2018
Nu kan du hävda att det är en skillnad mellan att hänvisa till något som otvivelaktigt har skett, Förintelsen, och något som kanske mest bara är ord och en saga, Moses uttåg ur Egypten.
Förvisso är det skillnad, men Wästbergs inlägg handlade om ondska, och att vi skall vara uppmärksamma på ondskan. Judarnas påsk är ondskefull, ty den rättfärdigar mord på barn som politiskt medel, som ett sätt att utöva påtryckning för befrielse. Det är sannerligen inte ett pacifistiskt budskap som lärs ut. Det är ett budskap vi blott känner från de totalitära rörelserna.
Det är förvisso ett budskap som kan vara pacificerat och blott vara en tradition, där man t o m glömt bort dess grund. Men det är ett frö som ligger potentiellt, en totalitär bomb av ondska som kan brisera när situationen, likt i Tyskland i slutet på 30-talet, är mogen. Det ligger där tillgängligt, i högsta grad, eftersom den ondskefulla akten av morden på de förstfödda firas varje år av judarna.
Jämför då detta med en annan historia, en annan saga, som kanske är sann eller ej (det finns de som hävdar att det är ett sent tillägg), men som finns och som kan och bör användas av de som hänger sig till den totalitära religionen.
Man drog fram en äktenskapsbryterska inför Jesus och, med hänvisning till lagen i tredje Moseboken (20:10), hävdade man att hon skulle dödas genom stening. Jesus svarade, enligt Johannesevangeliet 8:7 ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.”
Hennes liv sparades. Hon hade begått ett brott enligt lagen. Hon hade syndat, enligt den totalitära läran. Men kanske hon handlat av kärlek, om än av en tillfällig förälskelses berusning. Och oavsett detta, var hon en människa, en sådan som ibland vet vad man bör göra, men som inte alltid kan göra det. En människa, med sina brister, men också med sin kärlek.
Här finns två sagor. En med den mordiska ängeln som mördar, och med ett folk som blundar för mordängelns framfart. Ett folk som hade kunnat göra gott, dvs berättat för sina grannar om det ohyggliga som kommer att ske, men som underlåter att göra det. En monumental underlåtelsesynd. Och en annan saga, som uttrycker en djup insikt i tillståndet att vara människa, och som älskar människorna, med sina brister och tillkortakommanden, men också med sin kärlek.
Den judiska ondskan mot den kristna kärleken.
Men historien visar att den kristna sagan inte varit tillräcklig, utan att kristna, precis som judar och nazister och kommunister och andra totalitära, kan ägna sig åt ondska.
De totalitära rörelserna, just för att de är totalitära, har ondskan inbyggd. Den närs av olika sagor i deras böcker och deras historier. Även om det finns frön av godhet i några historier, i några sagor, finns andra frön som ligger potentiellt för att användas i mordiska syften.
Det är därför inte bara de faktiska antalen mord begångna under 1900-talet skall användas för att motivera oss att hålla ögonen på de totalitära. Utan det är också de sagor de har tillgängliga, och de traditioner de lever efter, och med dem, den ondska som ligger inbäddad i dem, som gör att vi måste vara observanta.
Därför Wästberg, har jag inte bara ögonen på nazisterna och kommunisterna, utan även på de kristna, muslimerna och judarna. De är alla bärare av ondskans frö.
Öllsjö den 20 juli 2018
RSS-flöde
