En Erik Ringmar (Lunds Universitet) blev utsatt för ett övergrepp på hans akademiska frihet, att utifrån sin kompetens, utforma en akademisk kurs. Han blev upplyst av prefekten på sin institution, att han skulle lyda ”Som lärare och examinator är man i grunden tjänsteman, ytterst en representant för en statlig myndighet, och därför begränsas handlingsfriheten av regelverk och policys”
https://www.unt.se/ledare/nar-tanka-ratt-ar-att-tanka-fel-5261906.aspx
https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/politikers-genusaktivism-skadar-vara-universitet-/
Jag drabbades själv av något liknande. På en magisterkurs i företagsstyrning blev jag ombedd att föra in mer om hållbarhet i min kurs. Just hållbarhet förekommer av ämnesmässiga skäl redan på kursen då vi behandlar omvärldstryck och regleringar, där hållbarhet ingår i bägge. Men det var inte tillräckligt för den ideologiska skolningen av studenterna. Kanske för att det var kunskapsbaserat och inte ideologiskt baserat. Det framställdes som ett tryck som bolag förhåller sig till och kursen beskrev olika sätt som bolag förhåller sig till det trycket. Det handlade absolut inte om ATT bolag skall vara hållbara eller att de SKALL framställa sig som hållbara, då det är politik och ideologi, vilket politiker och företagsledare kan ägna sig åt. Men inte kunskaparna. Vi skall berätta om det som finns, inte om det som bör finnas.
Jag fick en lärobok i hållbarhet, som delvis skulle användas. Jag inspekterade den och fann den oacceptabel som lärobok, eftersom den saknade en kritisk ådra, bl a saknades självreflektion, och att den var utan värde i företagsstyrning. Men den och det skulle in. En adjunkt i marknadsföring skulle ta hand om det på kursen. I Företagsstyrning! Som ledes av en professor i Företagsstyrning.
Nu får du kalla mig elitist, men adjunkt och i marknadsföring, skall ha ett avgörande inflytande på en del i en kurs som meddelas på magisternivå, dvs den högsta, den mest avancerade nivån på en akademisk läroanstalt, innan man når forskarutbildningsnivån. Professorn som ägnat sin livs gärning åt företagsstyrning skulle lägga sig för kravet att ha med hållbarhet, med en lärobok han inte fann akademisk och inte i ämnet Företagsstyrning, och meddelat av en adjunkt i marknadsföring.
Därefter återkom marknadsföraren med magstarka uttalanden i lokaltidningen, att hållbarhet var ämnet som skulle genomsyra hela utbildningen. Jag skrev ett svar i lokaltidningen att så länge jag var på institutionen skulle utbildningen vägledas av de akademiska kraven, dvs att undervisa i företagsekonomins kunskap som vunnits på vetenskaplig grund.
Tre månader senare var jag arbetsbefriad, hade fått lämna tillbaka datorn, namnskylten på min kontorsdörr var borttagen, och den fina tavlan på mig och två studenter i ivrig diskussion, som hängde på en vägg i en av korridorerna, var försvunnen.
Den ideologiska rättrådigheten och ideologiens tendens att rensa ut, känner vi igen från Stalins tid. Nedanstående bild visar Lenins kompisar på den vänstra bilden. När de sedan föll i onåd och likviderades, den eviga arbetsbefrielsen, ser det ut som till höger. Oppositionen raderas ut.
Det som ensidigt skall bli, måste hyvlas rent.
Det visste Goebbels och Lenin.
Ferrara den 6 maj 2019