När du säger om en människa att den är glad i hågen, inser du då att du är ett eko som ekar över tusentals år, och som röjer en vikings föreställningsvärld?
I boken ’Ask och Emblas barn: Vikingarnas historia’, skriven av Niel Price’ berättas om Håg. Enligt vikingarnas föreställning bestod människan av olika delar, där den innersta delen var Håg. Det kan liknas vid våra dagars föreställning om själ, det innersta väsen som utgör den egentliga människan, om man skalar av allt yttre, all inställsamhet, all anpassning.
Håg är enligt ett uppslag (https://sv.wiktionary.org/wiki/h%C3%A5g ), en ”själslig läggning som styr tankar, föreställningar, minnesbilder’. Den innersta delen av människan kan tydligen vara glad, varför man är glad i hågen.
Håg, i uttrycket glad i hågen, är en föreställning om människans inre som härstammar, minst, från vikingatiden. Så talar vikingarna och deras föreställningsvärld genom oss.
Vi har förvisso andra uttryck som emanerar från andra kulturtider, varför man kan säga att språket är ett gigantiskt lager som rymmer lagerförda ord och uttryck från olika tider, där vi varken är införstådda i varifrån de kommer och kanske inte heller vad de egentligen betyder. Men de ger oss möjligheter att uttrycka oss och kommunicera och därmed påverka andra.
Det ger en känsla av att bära på spöken, från olika tider, som påverkar oss omedvetet och våra interaktioner med andra.
Jag är en man vars kropp lever i året 2025. Men när jag öppnar munnen, flödar olika tider ut, förtäckta som blotta ord, men bärandes på betydelser från olika tider som påverkar mig och andra. Kanske mitt språk rymmer uttryck och ord som spänner över 2000 år? I vanliga fall tänker man på saker som är 1000 år eller 2000 år som dammiga. Men språket är här och nu, fast från förr, mycket förr i tiden. Det är inte damm som yr omkring när jag säger att den personen är glad i hågen. Det är direkt nutid, med referens till 800-talets föreställningar om människans inre liv.
Språket är ekots kontakt med våra förfäder.
Sven-Olof Yrjö Collin
I boken ’Ask och Emblas barn: Vikingarnas historia’, skriven av Niel Price’ berättas om Håg. Enligt vikingarnas föreställning bestod människan av olika delar, där den innersta delen var Håg. Det kan liknas vid våra dagars föreställning om själ, det innersta väsen som utgör den egentliga människan, om man skalar av allt yttre, all inställsamhet, all anpassning.
Håg är enligt ett uppslag (https://sv.wiktionary.org/wiki/h%C3%A5g ), en ”själslig läggning som styr tankar, föreställningar, minnesbilder’. Den innersta delen av människan kan tydligen vara glad, varför man är glad i hågen.
Håg, i uttrycket glad i hågen, är en föreställning om människans inre som härstammar, minst, från vikingatiden. Så talar vikingarna och deras föreställningsvärld genom oss.
Vi har förvisso andra uttryck som emanerar från andra kulturtider, varför man kan säga att språket är ett gigantiskt lager som rymmer lagerförda ord och uttryck från olika tider, där vi varken är införstådda i varifrån de kommer och kanske inte heller vad de egentligen betyder. Men de ger oss möjligheter att uttrycka oss och kommunicera och därmed påverka andra.
Det ger en känsla av att bära på spöken, från olika tider, som påverkar oss omedvetet och våra interaktioner med andra.
Jag är en man vars kropp lever i året 2025. Men när jag öppnar munnen, flödar olika tider ut, förtäckta som blotta ord, men bärandes på betydelser från olika tider som påverkar mig och andra. Kanske mitt språk rymmer uttryck och ord som spänner över 2000 år? I vanliga fall tänker man på saker som är 1000 år eller 2000 år som dammiga. Men språket är här och nu, fast från förr, mycket förr i tiden. Det är inte damm som yr omkring när jag säger att den personen är glad i hågen. Det är direkt nutid, med referens till 800-talets föreställningar om människans inre liv.
Språket är ekots kontakt med våra förfäder.
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
