Efter att jag hade undervisat något år på universitetet, och hade ett barn som gick på dagis och därför drog hem allsköns förkylningar, frågade jag en äldre, erfaren lärare som jag kände som villig sanningssägare, och därför tillförlitlig, vad man gjorde om man hade en föreläsning men vaknade på morgonen med frossa, förkylning och rinnande näsa.
Det hade hänt mig tidigare att jag hade varit kraftig förkyld på morgonen, innan en föreläsning. Då hade jag gjort min plikt, gått till föreläsningssalen och kämpat mig igenom föreläsningen. Men jag gick också till salen eftersom jag inte kunde förstå hur kursen skulle kunna drivas om en föreläsning föll bort. Skulle jag be en annan person hoppa in? Men den personen var ju inte förberedd på föreläsningen och den kanske inte hade sakkunskapen för att driva föreläsningen. Skulle jag lägga in föreläsningen senare? Men då kom föreläsningarna i olag och den tajta tidsplaneringen för studenternas inläsning skulle ruckas, med effekt på deras inlärning. Således, både av plikt och av inlärningsskäl måste föreläsningen hållas av mig, den sjuke.
Han svarade att han höll föreläsningen, men av rättviseskäl, att få rätten att vara frånvarande vid sjukdom, sjukskrev han sig motsvarande de dagar han var sjuk, när han inte hade föreläsningar. Under mitt yrkesliv har jag tillämpat det första, att föreläsningar hålls, oavsett min omständighet, medan jag aldrig har sjukskrivit mig s a s retroaktivt. Därför, när jag i slutet av mitt yrkesliv tvingades vara sjukskriven p g a att jag inte kunde röra mig, visste jag inte hur det gick till att sjukskriva sig.
Denna värdering, att arbetet går före allt annat, även det personliga välbefinnandet, är nedärvt från min far. Det är den gamla arbetarklassens värdering, att helga arbetet, till priset av allt annat.
Idag finns statistik som tydligt visar att arbetets värde till lägre grad omfattas av de som är yngre än 30 år.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/rapport-unga-sjukanmaler-sig-oftare-jamfort-med-aldre-kollegor
En intervjuad chefspsykolog säger om skäl till korttidssjukfrånvaro hos de unga: ”Det kan handla om att man har varit uppe hela natten och spelat eller gjort slut med sin partner”.
Vafalls? Du väljer att stanna upp om natten, och ditt arbete och dina arbetskamrater får sota för det? Dina privata relationer får påverka ditt arbete?
I videon säger en äldre man: ”Man går till jobbet”. En yngre säger: ”Jag är inte bara mitt jobb utan andra saker tar prio”. Den äldre mannen kanske ser sig som en kugge i samhället som måste fungera i samhället. Den yngre kanske ser sig som en individ utanför samhället, med rätt att leva sitt eget liv, oberoende av arbetet. Den äldre tycks se skyldigheter gentemot samhället, medan den yngre ser rättigheter givna av samhället. Den äldre mannen kanske ser konsekvenserna på sin arbetsplats om han är borta från jobbet, medan den yngre inte ser konsekvenserna på sin arbetsplats av sin frånvaro.
Den yngre generationens värdering är en frän egoism, där samhället finns till för individen, medan den äldre generationens värdering är en ömsesidighetens ideologi där individen och samhället beror på varandra.
Jag kan intellektuellt förstå att arbetets värde måste ha en gräns. Jag kanske gick över den gränsen när jag med innerlig sorg i hjärtat och med röda ögon åkte tio mål för att hålla en budgetföreläsning, samtidigt som min far låg döende på sjukhuset.
Men arbetet är inte ett erbjudande till en individ, som den kan anta när det passar den. Arbetet är en del i den ömsesidighet varpå samhället beror.
Den 22 september 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
Det hade hänt mig tidigare att jag hade varit kraftig förkyld på morgonen, innan en föreläsning. Då hade jag gjort min plikt, gått till föreläsningssalen och kämpat mig igenom föreläsningen. Men jag gick också till salen eftersom jag inte kunde förstå hur kursen skulle kunna drivas om en föreläsning föll bort. Skulle jag be en annan person hoppa in? Men den personen var ju inte förberedd på föreläsningen och den kanske inte hade sakkunskapen för att driva föreläsningen. Skulle jag lägga in föreläsningen senare? Men då kom föreläsningarna i olag och den tajta tidsplaneringen för studenternas inläsning skulle ruckas, med effekt på deras inlärning. Således, både av plikt och av inlärningsskäl måste föreläsningen hållas av mig, den sjuke.
Han svarade att han höll föreläsningen, men av rättviseskäl, att få rätten att vara frånvarande vid sjukdom, sjukskrev han sig motsvarande de dagar han var sjuk, när han inte hade föreläsningar. Under mitt yrkesliv har jag tillämpat det första, att föreläsningar hålls, oavsett min omständighet, medan jag aldrig har sjukskrivit mig s a s retroaktivt. Därför, när jag i slutet av mitt yrkesliv tvingades vara sjukskriven p g a att jag inte kunde röra mig, visste jag inte hur det gick till att sjukskriva sig.
Denna värdering, att arbetet går före allt annat, även det personliga välbefinnandet, är nedärvt från min far. Det är den gamla arbetarklassens värdering, att helga arbetet, till priset av allt annat.
Idag finns statistik som tydligt visar att arbetets värde till lägre grad omfattas av de som är yngre än 30 år.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/rapport-unga-sjukanmaler-sig-oftare-jamfort-med-aldre-kollegor
En intervjuad chefspsykolog säger om skäl till korttidssjukfrånvaro hos de unga: ”Det kan handla om att man har varit uppe hela natten och spelat eller gjort slut med sin partner”.
Vafalls? Du väljer att stanna upp om natten, och ditt arbete och dina arbetskamrater får sota för det? Dina privata relationer får påverka ditt arbete?
I videon säger en äldre man: ”Man går till jobbet”. En yngre säger: ”Jag är inte bara mitt jobb utan andra saker tar prio”. Den äldre mannen kanske ser sig som en kugge i samhället som måste fungera i samhället. Den yngre kanske ser sig som en individ utanför samhället, med rätt att leva sitt eget liv, oberoende av arbetet. Den äldre tycks se skyldigheter gentemot samhället, medan den yngre ser rättigheter givna av samhället. Den äldre mannen kanske ser konsekvenserna på sin arbetsplats om han är borta från jobbet, medan den yngre inte ser konsekvenserna på sin arbetsplats av sin frånvaro.
Den yngre generationens värdering är en frän egoism, där samhället finns till för individen, medan den äldre generationens värdering är en ömsesidighetens ideologi där individen och samhället beror på varandra.
Jag kan intellektuellt förstå att arbetets värde måste ha en gräns. Jag kanske gick över den gränsen när jag med innerlig sorg i hjärtat och med röda ögon åkte tio mål för att hålla en budgetföreläsning, samtidigt som min far låg döende på sjukhuset.
Men arbetet är inte ett erbjudande till en individ, som den kan anta när det passar den. Arbetet är en del i den ömsesidighet varpå samhället beror.
Den 22 september 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
