Enligt Atrid Lindgren utspanns följande på Pippis första lektion, där läraren sade: ”Jag hoppas att du ska trivas och att du ska lära dej riktigt mycket.” Pippi svarade: ”Jaha, och jag hoppas att jag får jullov", sa Pippi. "Det är därför jag har kommit hit. Rättvisa framför allt!”
Pippis visdom erfor jag under förra årets julhelg. Det var min första julhelg som egentlig pensionär, utan egentliga arbetsuppgifter som hänger över en, förutom de som det är en moralisk plikt att bära. Jag kunde säga detsamma som Pippi, att man är ju inte ledig om man inte måste arbeta.
Det var en något säregen känsla att inte riktigt känna stressen över att vila på julhelgen. Ty julhelg är en julhelg. Då skall man minsann vila. Man skall inte utnyttja tillfället som ges av att studenter och arbetskamrater har ledigt och därför inte bombarderar en med mail, till att skriva färdigt det där papert, att börja på det där andra papert eller att förbereda den sista föreläsningen på kursen, den där den 6 januari kl 8.
På julhelgen skall man vara ledig. Man skall arbeta med att vara ledig. Fram med boken och läs. Åk till allsköns släktingar och prata om tiderna som varit.
Julfriden blir inte så mycket fridfull, som den blir fylld av hårt fridsarbete, arbetet med att ha frid.
Men som pensionär, för första gången, erfor jag att julhelgen inte skiljde sig från andra dagar. Det var samma fåtal mail som kom. Lika lite som jag behövde förbereda mig för novembers icke-föreläsning, behövde jag förbereda mig för januari månads icke-föreläsning.
Jag kunde inte ha julledigt. Jag kunde inte arbeta intensivt med julfriden. En jul som inte omges av lönearbete är ingen helg, det är ingen vilodag. Så oerhört orättvist att jag inte fick julledigt.
Den 31 mars 2023
Sven-Olof Yrjö Collin