Jag har glatt hävdat, på principiella grunder, att om det fria skolvalet inneburit någonting, så är det social apartheid, att föräldrar kunnat välja bort skolor med icke-önskvärda element, som stör undervisning.
Tanken i det fria skolvalet var att föräldrar skulle välja bort de skolor som var dåliga, varpå dåliga skolor skulle dö sotdöden. Det fria skolvalet skulle därför driva skolorna till högre prestation.
En god tanke. Invandrarfamiljen i gettot, det som på nysvenska kallas utanförskapsområden, skulle kunna välja bort skolan i gettot, som lider under alla de komplikationer som getton och inferiora kulturer ger. Deras barn skulle kunna gå i en bra, lugn skola, med starka bildningsideal.
Skolorna drivs att bli bättre. Föräldrar i getton kan ta sig ur gettot med skolvalet.
Halleluja.
Under tiden vi haft det fria skolvalet har den svenska skolan sjunkit i prestation. Samtidigt har betygen gått upp. För en ekonom är det en förväntad och fullt rimlig utveckling, speciellt när det finns kapitalistiska företag på skolmarknaden, ty betyg är ju en del i det som saluförs på skolmarknaden. Och slutligen, elevens prestation är idag än mer kopplad till dennes sociala ursprung, dvs skolan är återigen en positiv förstärkare av klassamhället, istället för en social mobilitetsmotor (som i mitt fall, barnbarn till en statare som blev en professor, dock avskedad sådan).
Nu har en två forskare funnit att det fria skolvalet sannolikt inte inneburit så stor social apartheid som jag och andra trodde och befarade. De skriver:” Vår forskning visar dock att skolsegregationen varit förvånansvärt stabil och att det fria skolvalet haft en tämligen marginell betydelse för skolsegregationens omfattning. Orsakerna till skolornas segregation står snarare att finna i kombinationen av en kraftigt segregerad bostadsmarknad och att de allra flesta elever går i skolor nära hemmet.” (https://www.svd.se/fria-skolvalet-driver-inte-pa-segregationen). [Deras resultat får kritik från andra, som anser sig kunna visa hur skolvalet spätt på den segregation som redan bostadssegregationen ger: https://www.svd.se/jo-skolvalet-driver-pa-segregationen/i/senaste/om/debatt ]
Det fria skolvalet har således inte utnyttjats för att ta telningarna från gettot. Det har inte varit en magsugare i klassamhällets buk. Föräldrar är tydligen inte de fria marknadsaktörer som granskar utbudet och gör ett rationellt val, utifrån tanken att en god skola ger barnet en bra start i samhället.
Socialisten har alltid varit kritisk till liberalernas valfrihet. Vi har hävdat att formell valfrihet inte innebär reell valfrihet. Ty individerna måste veta om valmöjligheterna, de måste kunna uppfatta värdena i vad som utbjuds. Och inte minst, de måste ha modet att våga välja.
Valfrihetsfundamentalisterna försöker lindra socialistens kritik genom att föreslå att alla föräldrar måste välja. Det paradoxala uppstår, att valfrihet blir påbjudet. Från ’Du kan välja’, dvs valet som en möjlighet, till ’Du skall välja’, dvs valet som ett tvång. Tvångsval!
Socialisten står inför ett val: Ta bort det fria skolvalet, ty det är en chimär, vilket forskarna visade. Alternativet är att kräva av kommunerna, de som har ansvar över utbildningen, att de informerar alla föräldrar, att alla föräldrar lärs att förstå innebörden i skolvalet och i skolornas olika utbud, och att kommunerna agerar så att alla föräldrar vågar välja. Kommunerna skall således arbeta så att den fria marknadens förutsättningar uppfylls.
Men socialisten kan också vara realist och se att problemet, som forskarna visar på, är inte blott det fria skolvalet, utan det uppkommer genom bostadssegregationen. Kortsiktigt kan effekterna av den segregationen behandlas genom enormt riktade insatser till de skolor där oron finns. Långsiktigt får man arbeta för att mildra bostadssegregationen. T ex genom att inte förlägga kommunens administration eller högskolor i centrum av staden, utan i ett getto, under mottot Blanda upp! (https://www.youtube.com/watch?v=dCDMGu-xi30)
Den 29 januari 2021
Sven-Olof Collin
Tanken i det fria skolvalet var att föräldrar skulle välja bort de skolor som var dåliga, varpå dåliga skolor skulle dö sotdöden. Det fria skolvalet skulle därför driva skolorna till högre prestation.
En god tanke. Invandrarfamiljen i gettot, det som på nysvenska kallas utanförskapsområden, skulle kunna välja bort skolan i gettot, som lider under alla de komplikationer som getton och inferiora kulturer ger. Deras barn skulle kunna gå i en bra, lugn skola, med starka bildningsideal.
Skolorna drivs att bli bättre. Föräldrar i getton kan ta sig ur gettot med skolvalet.
Halleluja.
Under tiden vi haft det fria skolvalet har den svenska skolan sjunkit i prestation. Samtidigt har betygen gått upp. För en ekonom är det en förväntad och fullt rimlig utveckling, speciellt när det finns kapitalistiska företag på skolmarknaden, ty betyg är ju en del i det som saluförs på skolmarknaden. Och slutligen, elevens prestation är idag än mer kopplad till dennes sociala ursprung, dvs skolan är återigen en positiv förstärkare av klassamhället, istället för en social mobilitetsmotor (som i mitt fall, barnbarn till en statare som blev en professor, dock avskedad sådan).
Nu har en två forskare funnit att det fria skolvalet sannolikt inte inneburit så stor social apartheid som jag och andra trodde och befarade. De skriver:” Vår forskning visar dock att skolsegregationen varit förvånansvärt stabil och att det fria skolvalet haft en tämligen marginell betydelse för skolsegregationens omfattning. Orsakerna till skolornas segregation står snarare att finna i kombinationen av en kraftigt segregerad bostadsmarknad och att de allra flesta elever går i skolor nära hemmet.” (https://www.svd.se/fria-skolvalet-driver-inte-pa-segregationen). [Deras resultat får kritik från andra, som anser sig kunna visa hur skolvalet spätt på den segregation som redan bostadssegregationen ger: https://www.svd.se/jo-skolvalet-driver-pa-segregationen/i/senaste/om/debatt ]
Det fria skolvalet har således inte utnyttjats för att ta telningarna från gettot. Det har inte varit en magsugare i klassamhällets buk. Föräldrar är tydligen inte de fria marknadsaktörer som granskar utbudet och gör ett rationellt val, utifrån tanken att en god skola ger barnet en bra start i samhället.
Socialisten har alltid varit kritisk till liberalernas valfrihet. Vi har hävdat att formell valfrihet inte innebär reell valfrihet. Ty individerna måste veta om valmöjligheterna, de måste kunna uppfatta värdena i vad som utbjuds. Och inte minst, de måste ha modet att våga välja.
Valfrihetsfundamentalisterna försöker lindra socialistens kritik genom att föreslå att alla föräldrar måste välja. Det paradoxala uppstår, att valfrihet blir påbjudet. Från ’Du kan välja’, dvs valet som en möjlighet, till ’Du skall välja’, dvs valet som ett tvång. Tvångsval!
Socialisten står inför ett val: Ta bort det fria skolvalet, ty det är en chimär, vilket forskarna visade. Alternativet är att kräva av kommunerna, de som har ansvar över utbildningen, att de informerar alla föräldrar, att alla föräldrar lärs att förstå innebörden i skolvalet och i skolornas olika utbud, och att kommunerna agerar så att alla föräldrar vågar välja. Kommunerna skall således arbeta så att den fria marknadens förutsättningar uppfylls.
Men socialisten kan också vara realist och se att problemet, som forskarna visar på, är inte blott det fria skolvalet, utan det uppkommer genom bostadssegregationen. Kortsiktigt kan effekterna av den segregationen behandlas genom enormt riktade insatser till de skolor där oron finns. Långsiktigt får man arbeta för att mildra bostadssegregationen. T ex genom att inte förlägga kommunens administration eller högskolor i centrum av staden, utan i ett getto, under mottot Blanda upp! (https://www.youtube.com/watch?v=dCDMGu-xi30)
Den 29 januari 2021
Sven-Olof Collin
RSS-flöde
