Sedan kom Sverigedemokraterna med kritik mot islam, som av deras politiska motståndare kallades för invandrarfientlig. Mest vältaligt genomfördes islamkritiken av Richard Jomshof, där han, utan framgång, försökte få opinionseliten att inse att islamkritik är en kritik mot en religion, inte mot folk och fä.
Fortfarande är kritiken mot islam inordnad av opinionseliten i fållan av islamofobi, och därmed rasistisk.
Men idag finns det tecken på en förändring. En förändring som kanske kan få religionskritiken av islam att framstå som …. just religionskritik. Att kritiken av islam rör sig om kritik av en ideologi, precis lika seriös och hård som kritiken av kommunismens och nazismen.
Göteborgspostens ledarredaktion har under ett tag haft islamkritiska redaktörer. Den 16 juli publicerades en ledartext som tar fram en undersökning (https://www.gu.se/nyheter/varldsreligioner-och-religionsfrihet-i-sverige ) som visar att islam förlorat rejält i stöd från svenskarna. Ledarskribenten hävdar att muslimerna är doktrinära och inflexibla, ja, rent utav intoleranta, vilket kommer av att de kommer från en tillvaro som företrädare för majoritetssamhälle, och därför ovana att möta och böja sig för ett annat majoritetssamhälle. Och, skulle jag, med min religionskritik, vilja tillföra, att dessa samhällen har dominerats av islam, som är en intolerant religion.
https://www.gp.se/ledare/islam-utmanar-det-sekulara-sverige.05868574-312e-4fe2-8f6c-ecb915644f5e
Någon dag tidigare publicerades en debattartikel i Expressen, där Kurdo Baksi, en icke-rasistisk debattör, tog starkt avstånd från bygget av en stor moské i Stockholm, driven av muslimer med fräna muslimska värderingar, sk islamister.
https://www.expressen.se/debatt/stoppa-den-islamistiska-mosken-i-skarholmen/
Tidigare hade Ebba Busch hållit tal om islams behov av reformering, och skrev på X: ” Islam måste anpassa sig. Islam i Iran kan inte gå till på samma sätt i Sverige eller Europa. Islam måste anpassa sig till den här bottenplattan, de grundläggande gemensamma värderingarna som gör Europa till Europa, som gör att vi kan leva i tolerans, fred och frihet med varandra.…”
https://x.com/BuschEbba/status/1795462112065511936
I socialdemokratin dominerar emellertid fortfarande Löfvens och Wahlströms syn, att islam är en religion som de har all respekt för, som de aldrig kommer att kritisera och som gett värdefulla bidrag till vår civilisation. ( https://www.youtube.com/watch?v=FWRGlVtljc0 ; https://www.youtube.com/watch?v=bLdxsW3eK2M ). Betecknande är att de socialdemokrater som har den minsta kritik, inte mot religionen som sådan, utan mot några av dess yttringar, som Nalin Pekgul och Sofan (Ann-Sofie Johansson) i Göteborg, har blivit fd socialdemokrater. I det partiet råder fortfarande islamofobifobi. Detsamma gäller de andra vänsterpartierna, Mp och v, men även Centerpartiet.
Den folkliga opinionen är således kritisk mot islam, några debattörer börjar driva kritik, ytterligare ett parti, ett högerparti, KD, har sällat sig till SD och dess kritik av islam, medan merparten av opinionseliten och flertalet partier fortfarande är tyst eller fördömande mot kritikerna där de stigmatiserande, antiintellektuella och kränkande epiteten islamofob och rasist fortfarande används.
Islams och muslimernas intolerans, parad med opinionselitens och flertalets partiers intolerans mot islamkritik, möts nu av folklig intolerans mot islam. Konfliktlinjerna tycks förstärkas. Idag är vi långt från det Sverige som vi tidigare nästan skröt om, att Sverige var ett tolerant samhälle utmärkt av ett konfliktundvikande konsensussökande.
Skall vi överge vår forna svenska kultur av konsensus, och söka konflikten, eller skall vi försöka finna konsensus? Det senare förefaller vara långt borta.
Jag är demokratisk socialist och därmed motståndare till alla totalitära ideologier och religioner. Den kompromiss jag kan ingå och erkänna, är den som vi vunnit gentemot de kristna och med judarna.
Jag säger: Muslimer! Ha er islam hemma och i moskéerna, men konvertera er islam till en värdig civilisatorisk religion, t ex genom att överge kvinnoapartheid och föreställningen om religionens genomslag i samhället. Detta är vad det goda Sverige kan ge er och kräver av er.
Den 30 juli 2024
Sven-Olof Yrjö Collin