Det finns en gammal distinktion i sociologin mellan gemeinschaft och geschellschaft, formulerad av en tysk sociolog, Tönnies, vid slutet av 1800-talet, när Tyskland genomgick en kraftfull förändring genom att industrialiseras. Gemeinschaft står för det organiska samhället, byggt på familj och gemensamma normer, medan geschellschaft är explicita regleringar och individualism, där individen erkänns genom sitt arbete och inte genom sin familjetillhörighet.
Ett tag såg det ut som om Sverige lyckades plocka russinen ur de två kakorna. Det fanns en stark normgemenskap, där gemenskapen var så stark att man inte betalade skatt till Skatteverket eller till staten, utan man gav till Sträng vad han skulle ha för att ordna de gemensamma affärerna. (Sträng var svensk finansminister mellan åren 1955-76, dvs under 21 år). Men det fanns eller växte också fram en stark individualism, understöd av den starka staten, med t ex offentlig barnomsorg och åldringsvård, som befriade människan, speciellt kvinnan, från familjen och gav henne individens möjligheter.
Idag får vi läsa att den nya lagen om blåljusagerande tillämpas. Det har blivit en ökning av ingrepp, angrepp och påverkan på blåljuspersonal, som blivit så besvärande för verksamheten att man ansåg en lag krävdes för att stävja beteendet.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/halland/forsta-anmalan-efter-nya-lagen
Lagen har således kommit p g a att medborgarna beter sig annorlunda än de gjorde tidigare. Normen, att man håller sig undan, ty blåljuspersonal räddar liv och sörjer om oss, har eroderat. Civilsamhället är så svagt att det inte kan upprätthålla normen om blåljuspersonal. Inför behovet att stärka blåljuspersonalens möjligheter att göra sitt jobb, vände man sig inte till civilsamhället för att återupprätta normen, utan man tog till den sista utposten, att genom lag och statens våldsmonopol reglera medborgarnas beteende.
Det tycks som om normgemenskapen i vårt gemeinschaft eroderat, och ersätts av lagen i ett geschellschaft. Varför blev det så här?
Jag har en numer ganska koncis historieskrivning som förklarar blåljuslagen. Det är förvisso lekmannens historieskrivning, så du får se den som en självupplevd hypotes.
Med 80-talets intåg kom starka angrepp på den starka staten. Avregleringar, t ex av kreditmarknaden under 80-talet, parat med privatiseringar på 90-talet, t ex genom privata skolor och det fria skolvalet, avlövade staten sin styrka. Angreppet på staten intensifierades under 2000-talet, kanske främst från den politiska högern, där vi idag ser sådana angrepp som att SvT skall läggas ner och Systembolaget skall upphöra.
Med början under 90-talet kom en invandring som formligen exploderade genom flyktingkrisen 2015, där det kom människor från kulturer med en fientlig och exploaterande attityd mot staten, vilket blev ett ytterligare angrepp på staten.
På toppen av detta läggs avprofessionaliseringen, där tidigare professioner, som t ex lärarna, som tidigare åtnjutit professioners auktoritet, blivit kundorienterade. I mitt fält, företagsstyrningen, syns den tydligt i avprofessionaliseringen av revisorer, som numer inte har klienter utan kunder som skall tillfredsställas.
Staten och professionerna har en eroderad auktoritet. Normgemenskapen har eroderat, där man hävdar att det inte finns något sådant som Svenskt, utan man betonar mångkultur. Civilsamhället, med sina starka organisationer, har ersatts av ’intresseorganisationer’.
Den starka karaktären av gemeinschaft är försvunnen. Kvar står då geschellschaft att rycka in för att motverka en negativ samhällstendens. Lagen, inte normen, blir styrmedlet. För att stävja våldet, görs lagskärpningar. För att freda akutmottagningarna från våldsamheter och inträngande släktingar och vänner, används vakter, kameror och till slut stängs dörrarna.
Högerkrafternas framgångsrika angrepp på den starka staten, avprofessionalisering och mångkulturen har inneburit att lagen och statens repressiva kraft blivit medlet att hantera och styra samhället. Sedan 80-talet har vi gått från norm till lag. Därför har vi en lag för blåljuspersonal.
Öllsjö den 30 mars 2020
Ett tag såg det ut som om Sverige lyckades plocka russinen ur de två kakorna. Det fanns en stark normgemenskap, där gemenskapen var så stark att man inte betalade skatt till Skatteverket eller till staten, utan man gav till Sträng vad han skulle ha för att ordna de gemensamma affärerna. (Sträng var svensk finansminister mellan åren 1955-76, dvs under 21 år). Men det fanns eller växte också fram en stark individualism, understöd av den starka staten, med t ex offentlig barnomsorg och åldringsvård, som befriade människan, speciellt kvinnan, från familjen och gav henne individens möjligheter.
Idag får vi läsa att den nya lagen om blåljusagerande tillämpas. Det har blivit en ökning av ingrepp, angrepp och påverkan på blåljuspersonal, som blivit så besvärande för verksamheten att man ansåg en lag krävdes för att stävja beteendet.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/halland/forsta-anmalan-efter-nya-lagen
Lagen har således kommit p g a att medborgarna beter sig annorlunda än de gjorde tidigare. Normen, att man håller sig undan, ty blåljuspersonal räddar liv och sörjer om oss, har eroderat. Civilsamhället är så svagt att det inte kan upprätthålla normen om blåljuspersonal. Inför behovet att stärka blåljuspersonalens möjligheter att göra sitt jobb, vände man sig inte till civilsamhället för att återupprätta normen, utan man tog till den sista utposten, att genom lag och statens våldsmonopol reglera medborgarnas beteende.
Det tycks som om normgemenskapen i vårt gemeinschaft eroderat, och ersätts av lagen i ett geschellschaft. Varför blev det så här?
Jag har en numer ganska koncis historieskrivning som förklarar blåljuslagen. Det är förvisso lekmannens historieskrivning, så du får se den som en självupplevd hypotes.
Med 80-talets intåg kom starka angrepp på den starka staten. Avregleringar, t ex av kreditmarknaden under 80-talet, parat med privatiseringar på 90-talet, t ex genom privata skolor och det fria skolvalet, avlövade staten sin styrka. Angreppet på staten intensifierades under 2000-talet, kanske främst från den politiska högern, där vi idag ser sådana angrepp som att SvT skall läggas ner och Systembolaget skall upphöra.
Med början under 90-talet kom en invandring som formligen exploderade genom flyktingkrisen 2015, där det kom människor från kulturer med en fientlig och exploaterande attityd mot staten, vilket blev ett ytterligare angrepp på staten.
På toppen av detta läggs avprofessionaliseringen, där tidigare professioner, som t ex lärarna, som tidigare åtnjutit professioners auktoritet, blivit kundorienterade. I mitt fält, företagsstyrningen, syns den tydligt i avprofessionaliseringen av revisorer, som numer inte har klienter utan kunder som skall tillfredsställas.
Staten och professionerna har en eroderad auktoritet. Normgemenskapen har eroderat, där man hävdar att det inte finns något sådant som Svenskt, utan man betonar mångkultur. Civilsamhället, med sina starka organisationer, har ersatts av ’intresseorganisationer’.
Den starka karaktären av gemeinschaft är försvunnen. Kvar står då geschellschaft att rycka in för att motverka en negativ samhällstendens. Lagen, inte normen, blir styrmedlet. För att stävja våldet, görs lagskärpningar. För att freda akutmottagningarna från våldsamheter och inträngande släktingar och vänner, används vakter, kameror och till slut stängs dörrarna.
Högerkrafternas framgångsrika angrepp på den starka staten, avprofessionalisering och mångkulturen har inneburit att lagen och statens repressiva kraft blivit medlet att hantera och styra samhället. Sedan 80-talet har vi gått från norm till lag. Därför har vi en lag för blåljuspersonal.
Öllsjö den 30 mars 2020
RSS-flöde
