Akademiker, dvs de professionella lärarna på universitet och högskolor, har en ansenlig mängd förtroendearbetstid, dvs tid som arbetssäljaren själv förfogar över, utan arbetsköparens mätning, observation och kommando, för att utföra de arbetsuppgifter som ankommer arbetaren. Den professionella akademikerns arbete innefattar utbildning, forskning, samhällsinsats samt administration. Den professionella akademikern som inte är en exploatör, lägger ner lika mycket kraft och engagemang i alla fyra aktiviteter, där variation blott finns över tiden, där någon del tillfälligtvis får större engagemang.
De icke-professionella akademikerna utmärks bl a av att exploatera förtroendearbetstid genom att överföra den till antingen ferietid eller egentid. De består av de oengagerade och av de ensidigt engagerade.
De oengagerade exploaterar förtroendet genom att överföra förtroendearbetstiden till ferietid med en del tricks. De har storföreläsningar och undviker mer intima och mer krävande seminarier. De har enkla tentamina, helst med kryssfrågor, istället för arbetsintensiva tentamina som bedömer förmågan att resonera eller kontinuerlig tentamen under kursen. De förändrar sällan sina föreläsningar och håller sig inte uppdaterad i ämnet. De utför inte forskning. De hävdar att uppsatsarbete innebär att studenterna skall arbeta oberoende av handledaren, vilket de felaktigt kallar självständighet, men som självfallet avser att minska tid som handledaren behöver besväras av studenterna och deras uppsatsarbete.
Men även de ensidigt engagerade exploaterar förtroendearbetstiden. De överför förtroendearbetstiden till egentid. De ensidigt engagerade är de som kontinuerligt fokuserar en eller några av de fyra uppgifterna. Det finns de som älskar att hävda att de är oerhört engagerade, men där deras engagemang är exploaterande, ty de ägnar sig blott åt en del av den professionellas uppgifter. Det är de som fokuserar den administrativa uppgiften och som springer på alla möten och utlyser än fler möten, som deltar med full kraft i skrivande av nya riktlinjer, kursplaner och utvärderingar.
De som, för att maximera sin forskningsuppgift, till synes gör sin undervisningstid genom att hålla tre sex-timmarsföreläsningar, och anser sig därmed ha fullgjort sin undervisningsuppgift, trots att inga undersökningar i världen kan visa på att sex-timmars föreläsningar är effektiva pedagogiska medel. De ’bränner av’ sin undervisning.
De som ägnar mycket tid åt undervisning och framställer sig själv, mångordigt och under lång tid i kafferummet, som den som bär institutionens undervisning på sina axlar och tvingas därmed att försaka ’den viktiga forskningen’.
Dock skall villigt medges att det kan finnas konflikter i utförandet av förtroendearbetstiden. Medan den professionella har sina professionella värderingar, som vägleder den i sin insats och i sina prioriteringar, så kan dessa prioriteringar komma i konflikt med organisationens krav på prioritet av arbetsuppgifter. Där ställs den engagerade professionella i en lojalitetskonflikt, där lojaliteten mot det professionella står i konflikt med lojaliteten mot organisationen, och där vissa professionella prioriteringar, som t ex att välja forskningstid framför undervisningstid, kan framställa den professionella som en exploatör.
Men denna konfliktsituation är ändock det mindre problemet relativt de oprofessionella, oengagerade, eller de ensidigt engagerade.
En tydlig ledning, som hyllar de engagerat professionella och som slår ner på de oengagerades exploatering av förtroendearbetstiden, och en vibrerande kultur av professionalism, leder till att förtroendearbetstiden används till det som den är avsedd för, professionellt akademiskt arbete.
Den 29 mars 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
De icke-professionella akademikerna utmärks bl a av att exploatera förtroendearbetstid genom att överföra den till antingen ferietid eller egentid. De består av de oengagerade och av de ensidigt engagerade.
De oengagerade exploaterar förtroendet genom att överföra förtroendearbetstiden till ferietid med en del tricks. De har storföreläsningar och undviker mer intima och mer krävande seminarier. De har enkla tentamina, helst med kryssfrågor, istället för arbetsintensiva tentamina som bedömer förmågan att resonera eller kontinuerlig tentamen under kursen. De förändrar sällan sina föreläsningar och håller sig inte uppdaterad i ämnet. De utför inte forskning. De hävdar att uppsatsarbete innebär att studenterna skall arbeta oberoende av handledaren, vilket de felaktigt kallar självständighet, men som självfallet avser att minska tid som handledaren behöver besväras av studenterna och deras uppsatsarbete.
Men även de ensidigt engagerade exploaterar förtroendearbetstiden. De överför förtroendearbetstiden till egentid. De ensidigt engagerade är de som kontinuerligt fokuserar en eller några av de fyra uppgifterna. Det finns de som älskar att hävda att de är oerhört engagerade, men där deras engagemang är exploaterande, ty de ägnar sig blott åt en del av den professionellas uppgifter. Det är de som fokuserar den administrativa uppgiften och som springer på alla möten och utlyser än fler möten, som deltar med full kraft i skrivande av nya riktlinjer, kursplaner och utvärderingar.
De som, för att maximera sin forskningsuppgift, till synes gör sin undervisningstid genom att hålla tre sex-timmarsföreläsningar, och anser sig därmed ha fullgjort sin undervisningsuppgift, trots att inga undersökningar i världen kan visa på att sex-timmars föreläsningar är effektiva pedagogiska medel. De ’bränner av’ sin undervisning.
De som ägnar mycket tid åt undervisning och framställer sig själv, mångordigt och under lång tid i kafferummet, som den som bär institutionens undervisning på sina axlar och tvingas därmed att försaka ’den viktiga forskningen’.
Dock skall villigt medges att det kan finnas konflikter i utförandet av förtroendearbetstiden. Medan den professionella har sina professionella värderingar, som vägleder den i sin insats och i sina prioriteringar, så kan dessa prioriteringar komma i konflikt med organisationens krav på prioritet av arbetsuppgifter. Där ställs den engagerade professionella i en lojalitetskonflikt, där lojaliteten mot det professionella står i konflikt med lojaliteten mot organisationen, och där vissa professionella prioriteringar, som t ex att välja forskningstid framför undervisningstid, kan framställa den professionella som en exploatör.
Men denna konfliktsituation är ändock det mindre problemet relativt de oprofessionella, oengagerade, eller de ensidigt engagerade.
En tydlig ledning, som hyllar de engagerat professionella och som slår ner på de oengagerades exploatering av förtroendearbetstiden, och en vibrerande kultur av professionalism, leder till att förtroendearbetstiden används till det som den är avsedd för, professionellt akademiskt arbete.
Den 29 mars 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
