Linnéuniversitetets bibliotek är hbtq-certifierat. Varför är det inte etnicitetscertifierat eller klasscertifierat? Varför?
Demonstranter väller in på bibliotek för att uppmärksamma och protestera mot Israels krig i Gaza och uttrycka solidaritet med palestiniernas sak. Varför väller inga in på biblioteken för att uppmärksamma och protestera mot den groteska kvinnoapartheid som finns i Afghanistan, eller det oerhörda lidande som finns i Jemen och Sudan, där muslimska grupper terroriserar och mördar? Varför?
Stiftelsen Albright uppmärksammar att andelen kvinnor i storbolags styrelser nu är 40%, medan andelen ’icke-vita’ (Albrights term, absolut inte min) på ledningsnivå är 4,5%. Med icke-vita avses ”… svarta, asiater, latinos/latinas samt personer från Mellanöstern (inkl Turkiet) och Nordafrika” och de identifierades av Albright genom ”... en manuell kodning utifrån de bilder som finns på bolagens hemsidor. Kategoriseringen bygger på fysiska skepnader och utseendemarkörer kopplat till hudfärg.” Se där antirasismens outhärdliga rasism. Men varför får vi inte veta hur stor andel i styrelserna som är stockholmare, handelshögskoleutbildade, adliga eller individer med arbetarklassursprung? Varför?
Det finns kategorier som uppmärksammas: Hbtqi, palestinier, kvinnor och icke-vita. Det finns kategorier som inte uppmärksammas: Klass och islam. Varför finns uppmärksamhet på de förra kategorierna, men inte på de senare? Varför?
Hegemoni är ett begrepp skapat av den italienske samhällsvetaren och filosofen Antonio Gramsci (1891-1937). Begreppet säger att det finns en dominerande grupp i samhället som skapar föreställningar som rymmer värderingar som är legitima i samhället och som är så dominerande att de ses som uttryck för sunt förnuft. Dessa föreställningar lyser upp vissa delar och mörklägger andra.
Den selektiva uppmärksamheten som jag berättade om ovan visar på de kategorier som är hegemoniska, dvs de som hålls som väsentliga av den dominerande gruppen, medan de kategorier som inte uppmärksammas inte ingår i föreställningsvärlden hos den dominerande gruppen.
Ett utmärkt exempel på hegemoni är uttrycket ’vita män’. Det är hegemoniskt, dvs det är ett accepterat uttryck som t o m används av journalister på den svenska statliga TV-kanalen och som används av svenska riksdagsledamöter. Ja, det är så hegemoniskt att t o m socialdemokrater, som sedan Palmes tid borde vara ideologiskt vaccinerade mot rasism, använder detta uttryck. Det är ett uttryck som flitigt används av de som karakteriseras som anti-rasister (sic!). Tar man sig ut ur hegemonin och ser på uttrycket är det ett rasistiskt begrepp som anför hudfärgen som betydelsefull. Hegemoni innebär således inte en föreställningsvärld som är logisk och konsistent. Antirasister utmärks av att använda rasistiska uttryck. Motsägelser och absurditeter kan förekomma i hegemonin, men de framstår inte som motsägelser eftersom det som kan visa på motsägelsen inte erkänns inom hegemonin.
Den selektiva uppmärksamheten beror således på hegemoni. Men hur bildas och underhålls hegemonin? Hur är det möjligt att det som tidigare var hegemoniskt, icke-rasismen, irrelevansen av hudfärgen, idag blivit antirasism, där man kan använda rasistiska uttryck utan att hudflängas för sin rasism?
I morgon återkommer jag med en spekulation vad det är som driver hegemonin.
Den 27 oktober 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
Demonstranter väller in på bibliotek för att uppmärksamma och protestera mot Israels krig i Gaza och uttrycka solidaritet med palestiniernas sak. Varför väller inga in på biblioteken för att uppmärksamma och protestera mot den groteska kvinnoapartheid som finns i Afghanistan, eller det oerhörda lidande som finns i Jemen och Sudan, där muslimska grupper terroriserar och mördar? Varför?
Stiftelsen Albright uppmärksammar att andelen kvinnor i storbolags styrelser nu är 40%, medan andelen ’icke-vita’ (Albrights term, absolut inte min) på ledningsnivå är 4,5%. Med icke-vita avses ”… svarta, asiater, latinos/latinas samt personer från Mellanöstern (inkl Turkiet) och Nordafrika” och de identifierades av Albright genom ”... en manuell kodning utifrån de bilder som finns på bolagens hemsidor. Kategoriseringen bygger på fysiska skepnader och utseendemarkörer kopplat till hudfärg.” Se där antirasismens outhärdliga rasism. Men varför får vi inte veta hur stor andel i styrelserna som är stockholmare, handelshögskoleutbildade, adliga eller individer med arbetarklassursprung? Varför?
Det finns kategorier som uppmärksammas: Hbtqi, palestinier, kvinnor och icke-vita. Det finns kategorier som inte uppmärksammas: Klass och islam. Varför finns uppmärksamhet på de förra kategorierna, men inte på de senare? Varför?
Hegemoni är ett begrepp skapat av den italienske samhällsvetaren och filosofen Antonio Gramsci (1891-1937). Begreppet säger att det finns en dominerande grupp i samhället som skapar föreställningar som rymmer värderingar som är legitima i samhället och som är så dominerande att de ses som uttryck för sunt förnuft. Dessa föreställningar lyser upp vissa delar och mörklägger andra.
Den selektiva uppmärksamheten som jag berättade om ovan visar på de kategorier som är hegemoniska, dvs de som hålls som väsentliga av den dominerande gruppen, medan de kategorier som inte uppmärksammas inte ingår i föreställningsvärlden hos den dominerande gruppen.
Ett utmärkt exempel på hegemoni är uttrycket ’vita män’. Det är hegemoniskt, dvs det är ett accepterat uttryck som t o m används av journalister på den svenska statliga TV-kanalen och som används av svenska riksdagsledamöter. Ja, det är så hegemoniskt att t o m socialdemokrater, som sedan Palmes tid borde vara ideologiskt vaccinerade mot rasism, använder detta uttryck. Det är ett uttryck som flitigt används av de som karakteriseras som anti-rasister (sic!). Tar man sig ut ur hegemonin och ser på uttrycket är det ett rasistiskt begrepp som anför hudfärgen som betydelsefull. Hegemoni innebär således inte en föreställningsvärld som är logisk och konsistent. Antirasister utmärks av att använda rasistiska uttryck. Motsägelser och absurditeter kan förekomma i hegemonin, men de framstår inte som motsägelser eftersom det som kan visa på motsägelsen inte erkänns inom hegemonin.
Den selektiva uppmärksamheten beror således på hegemoni. Men hur bildas och underhålls hegemonin? Hur är det möjligt att det som tidigare var hegemoniskt, icke-rasismen, irrelevansen av hudfärgen, idag blivit antirasism, där man kan använda rasistiska uttryck utan att hudflängas för sin rasism?
I morgon återkommer jag med en spekulation vad det är som driver hegemonin.
Den 27 oktober 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
