Det kan nog anses förmätet av mig att försöka besvara en sådan fråga då jag själv knappast tillhör skaran framgångsrika forskare. Inget av mina begrepp och inga av mina teorier har traderats, eller utgör grund för vare sig agerande i ekonomin eller i forskningen. Ingen radiokanal eller TV-kanal vill intervjua mig eller ha ett uttalande av mig. Idag har jag publicerat 5 böcker, 38 artiklar och 23 bokkapitel (debattartiklar oräknade). Jag har 2675 citeringar enligt Google Scholar, vilket är ett generöst sätt att räkna citeringar. Relativt en framgångsrik forskare i mitt ämne, Mats Alvesson, som har 95370 citeringar, så är jag således 2,5% av Alvessons kaliber.
Vill du veta något om vad som gör dig framgångsrik, skall du således inte läsa detta utan ringa Alvesson.
Men vill du veta av en föga framgångsrik, som uppnått 2,5% av Alvessons kaliber, då kommer mina råd här.
Framgång som forskare är att din forskning har betydelse för andra. Det kan observeras på lite olika sätt, varav det enklaste är hur många gånger andra citerat dina publikationer i sina texter. Jag har medverkat i sex publikationer som har mer än 100 citeringar. Nedan anger jag hur många citeringar de har, och vad som karakteriserar dem, utifrån min tro vad som gett dem mer än 100 citeringar.
581 citeringar: Tidig publicering i ett därefter mycket expanderande forskningsfält.
269 citeringar: Publicerad i renommerad journal, med amerikanska medförfattare, med angeläget teoretiskt problem.
233 citeringar: Publicerad i renommerad journal, där empirin blivit uppmärksammad.
230 citeringar: Publicerad i renommerad journal, med amerikanska medförfattare, med angeläget teoretiskt problem.
187 citeringar: Tidig publicering i expanderande forskningsfält.
147 citeringar: Publicering i renommerad journal, där empirin blivit uppmärksammad.
Av dessa sex publiceringar är 4 publicerade i renommerade tidskrifter, därefter har 2 tidig publicering i senare expanderande fält, amerikanska medförfattare, uppmärksammat teoriproblem och empiriskt omnämnande.
Tidig publicering i senare expanderande ämne är substitut till renommerad tidskrift. Teori och amerikanska författare är komplement, vilket understryker US-forskares starka fokus på teori.
Min erfarenhet visar således att renommerad tidskrift är den främsta nyckeln till framgång. Därefter kommer tidig publicering, intressanta empiriska data och goda US-vänner. Jag, som är ihärdig i att teoretisera, som har skapat teori om företagsgrupper, ett eklektiskt redovisningsperspektiv, en metodologisk poäng som jag kallade metodologisk pragmatism, och ett begrepp inom företagsstyrningen, governance strategy, får finna mig i att inget av dessa förklarar citeringarna. Däremot har de varit förutsättningar för publiceringarna, som sedan gett citeringar. Således, du måste göra en god teori eller ett gott begrepp för att få den publicering som sedan ger dig citeringen. Det är nödvändigt, men absolut inte tillräckligt, och inte ens avgörande för citeringen.
Det främsta är att publicera i renommerad tidskrift, vilket idag är dominerande i institutioners och forskares forskningspolicy.
Att försöka publicera i renommerade tidskrifter har lite primitiv raggning över sig, att man försökte ragga upp den snyggaste flickan, inte för att man ville ha henne, utan för att de andra killarna i gänget skall bli imponerade och avundsjuka. Denna primitiva raggning syns när forskaren stolt presenterar sin lyckosamma raggning, där forskare visar upp artikelns främsta karaktär, att den är publicerad i renommerad tidskrift. Däremot finns sällan ett nämnande av vad artikeln kommit fram till. Kunskapsbidraget är markant mindre värt, relativt den framgångsrika raggningen av den renommerade journalen.
Detta återspeglar jag själv just nu, då jag skriver om citeringar och inte om mina kunskapsbidrag.
Det andra tricket för framgång är att göra artiklar, inte med ukrainska forskare, utan med amerikanska forskare. Ty de är mycket duktiga på att citera, och att främst citera varandra. Amerikansk vänskap är, förutom oerhört rolig och lärorik, vilket egentligen är det viktigaste, även befrämjande för din framgång.
Det kanske mest roliga är att vara tidigt ute i ett ämne. Min mest citerade artikel är en studentuppsats, som vi (tja, inte så mycket jag…) skrev om till artikel, gjord av Veronica Blank, vilken sannolikt är bland en av de mest citerade magisterstudenterna från Högskolan Kristianstad, med sina 578 citeringar.
Det svåra i att vara tidigt ute är att du sällan inser att du är tidigt ute, och att du inte kan vara säker på, även om du själv anser dig vara tidigt ute, att det uppmärksammas. Jag vill ihärdigt påstå att jag gjort en mycket originell och tidig publicering, där jag analyserar aktiebolagets moral. Den har idag 7 citeringar. En mycket älskvärd professor, Anne Loft, tröstade mig med att säga att artikelns tid ännu inte kommit.
Det andra väsentliga rådet, givet svårigheten att förutsäga riklig citering, är the shootgun approach, hagelgevärets ansats. Min handledare till doktorsavhandlingen, Pierre Guillet de Monthoux, med 1103 citeringar, läste väl aldrig vad jag skrev, men gav mig det starka rådet, där vi satt på Cafe Ariman i Lund: ”Skriv Collin, skriv för fan”. Ju fler artiklar du skriver, ju högre sannolikhet för att någon skall uppmärksammas. Få forskare har skrivit 10 artiklar och med dem fått 3000 citeringar. Mats Alvesson, med sina 95000 citeringar, har över 500 publikationer.
Hagelgevärets ansats har emellertid en mycket positiv externalitet. Det är mycket svårt att själv skriva många artiklar. Hagelgevärets ansats blir mer framgångsrik i antal publikationer om du samverkar med andra forskare. Det innebär att du träffar en mängd forskare. Externaliteten är att du får, kanske inte vänner, men du träffar många personer, varav många av dem är både roliga och lärorika bekantskaper. Hagelgevärets ansats innebär därför att lusten i forskningen förhöjs.
Jag får medge att jag inte tycker mig ha sökt framgång som forskare. De råd jag ger här, har aldrig varit framför mig när jag arbetat som forskare. Det jag tycker mig ha sökt är det jag funnit intressant och lustfyllt. Jag, som i grunden är obstinat, söker idag nästan göra motsatt mina råd. Istället för att kröna min forskningsera med en publikation i renommerad tidskrift, t ex Strategic Management Journal, söker jag just nu publikation i en tidskrift som mången betraktar som en slasktidskrift, där man betalar för sin publikation. Men jag, ja, just JAG!, tycker att det är en mycket intressant tidskrift då den publicerar artiklar från okända forskare och med mycket intressant empiri från exotiska länder. Men en sådan obstinat hållning kan den unna sig som har gjort sin karriär och som inte suktar efter bättre anställningar, utan som bestämt sig för att aldrig mer vara anställd.
Den som vill arbeta i en dynamisk, kunskapsrik, krävande miljö, kan inte vara obstinat. Ja, den kan inte ens unna sig att följa sitt intresse och sin lust, utan den måste delta på marknadens villkor. Är du ung, med ambitioner, lyss därför på mina råd, främst renommerade tidskrifter, US-forskare och hagelgevärsansatsen. Men, för att stå ut, glöm inte bort att det intressanta och det lustfyllda måste beaktas.
Den 11 oktober 2021
Sven-Olof Yrjö Collin