Det görs oerhört mycket film och skrivs böcker om Hitler och hans anhang. Om förövarna. Det görs även mycket om offren, speciellt judarna, och i mindre utsträckning romerna, socialisterna och kommunisterna.
Men försvinnande lite görs om de som möjliggjorde ondskan. De som stödde Hitler, supporterskaran, de som var kollaboratörer, dvs inte stödde med väl samverkade med dem, och de som teg, tigarna. Det är likt isberget, att vi stirrar på toppen, men ser inte dess förutsättning, botten under uppmärksamhetsytan, där supporterskaran, kollaboratörerna och tigarna finns.
Fixeringen vid förövarna och offren hindrar att vi uppnår det som vi alla säger och hoppas på: Aldrig mer. Ty hur skall man kunna undvika något när man inte vet dess bas, dess förutsättningar, supporterskaran, kollaboratörerna och de som gick undan för att tiga, tigarna?
Vi har blott lärt oss halva läxan. Vi vet hur ondskan konstruerades av de onda förövarna och hur det drabbade offren. Men vi vet så ytterst lite om hur ondskans konstruktion stödes av supporterskaror och kollaboratörerna, och hur konstruktionen undgick angrepp av de tigande.
Idag växer en ideologi i Sverige, islam, vars innehåll är rysligt, som har rysliga företrädare och har en ryslig praktik. Likt då finns en supporterskara, de som tillhör religionen, de som befrämjar den, kollaboratörerna, t ex som jag nyligen skrev om matvarubutiken Willys (https://doncollin.weebly.com/blogg/willys-och-den-tysta-islamiseringen ) och de opinionskaror som pläderar för islam under sken av religionsfrihet och som stigmatiserar de som kritiserar islam genom sitt uttryck islamofob. Alla dessa är supportrar och kollaboratörer, som aktivt bidrar till islamiseringen, både genom att sprida dess budskap och praktik, och genom att motarbeta de som kritiserar islam.
Men en stor del av supporterskaran går till moskén och därefter tiger de. När en muslim mördar någon i allahs namn, finns miljoner och miljoner muslimer som tiger. De flesta i det svenska samhället tiger. Som Martin Luther King sade: ”Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad.” Ondskan befrämjas, ja, möjliggörs av tigarna.
Jag har utkämpat en del strider på de högskolor där jag varit anställd. Sällan fick jag publikt, offentligt stöd. Däremot fick jag uppmuntrande ord, först via mail, men efter att människor förstod att mail kunde och fick läsas av högskolan, fick jag sms. Dessa människor stod själva inte upp för en sak, som de i lönndom hyllade. De vågade inte ens stå upp för en person som stod upp för en sak. De teg. De var de tigande.
De onda är förvisso skaparna av ondskan. Men de som gapar med, med höjd arm eller knäböjande i bön, stödjer ondskan och är därmed medskyldiga. Kollaboratörerna, som vill vinna något genom sin samverkan, deltar i ondskan. Men glöm aldrig de tigande, de som ser bort.
Idag förs debatt om akademisk frihet och hur den angrips, t ex av wokerörelsen. Jag har ännu inte sett ett enda reportage om tigarna i akademin, de tysta akademikerna. De som möjliggör angreppen på akademisk frihet genom sin tystnad, genom att gå undan, genom att stänga sin dörr.
Ondskans supporters, kollaboratörerna och tigarna måste vi uppmärksamma och förstå, på det att det aldrig skall upprepas.
Den 1 september 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
Men försvinnande lite görs om de som möjliggjorde ondskan. De som stödde Hitler, supporterskaran, de som var kollaboratörer, dvs inte stödde med väl samverkade med dem, och de som teg, tigarna. Det är likt isberget, att vi stirrar på toppen, men ser inte dess förutsättning, botten under uppmärksamhetsytan, där supporterskaran, kollaboratörerna och tigarna finns.
Fixeringen vid förövarna och offren hindrar att vi uppnår det som vi alla säger och hoppas på: Aldrig mer. Ty hur skall man kunna undvika något när man inte vet dess bas, dess förutsättningar, supporterskaran, kollaboratörerna och de som gick undan för att tiga, tigarna?
Vi har blott lärt oss halva läxan. Vi vet hur ondskan konstruerades av de onda förövarna och hur det drabbade offren. Men vi vet så ytterst lite om hur ondskans konstruktion stödes av supporterskaror och kollaboratörerna, och hur konstruktionen undgick angrepp av de tigande.
Idag växer en ideologi i Sverige, islam, vars innehåll är rysligt, som har rysliga företrädare och har en ryslig praktik. Likt då finns en supporterskara, de som tillhör religionen, de som befrämjar den, kollaboratörerna, t ex som jag nyligen skrev om matvarubutiken Willys (https://doncollin.weebly.com/blogg/willys-och-den-tysta-islamiseringen ) och de opinionskaror som pläderar för islam under sken av religionsfrihet och som stigmatiserar de som kritiserar islam genom sitt uttryck islamofob. Alla dessa är supportrar och kollaboratörer, som aktivt bidrar till islamiseringen, både genom att sprida dess budskap och praktik, och genom att motarbeta de som kritiserar islam.
Men en stor del av supporterskaran går till moskén och därefter tiger de. När en muslim mördar någon i allahs namn, finns miljoner och miljoner muslimer som tiger. De flesta i det svenska samhället tiger. Som Martin Luther King sade: ”Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad.” Ondskan befrämjas, ja, möjliggörs av tigarna.
Jag har utkämpat en del strider på de högskolor där jag varit anställd. Sällan fick jag publikt, offentligt stöd. Däremot fick jag uppmuntrande ord, först via mail, men efter att människor förstod att mail kunde och fick läsas av högskolan, fick jag sms. Dessa människor stod själva inte upp för en sak, som de i lönndom hyllade. De vågade inte ens stå upp för en person som stod upp för en sak. De teg. De var de tigande.
De onda är förvisso skaparna av ondskan. Men de som gapar med, med höjd arm eller knäböjande i bön, stödjer ondskan och är därmed medskyldiga. Kollaboratörerna, som vill vinna något genom sin samverkan, deltar i ondskan. Men glöm aldrig de tigande, de som ser bort.
Idag förs debatt om akademisk frihet och hur den angrips, t ex av wokerörelsen. Jag har ännu inte sett ett enda reportage om tigarna i akademin, de tysta akademikerna. De som möjliggör angreppen på akademisk frihet genom sin tystnad, genom att gå undan, genom att stänga sin dörr.
Ondskans supporters, kollaboratörerna och tigarna måste vi uppmärksamma och förstå, på det att det aldrig skall upprepas.
Den 1 september 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
