I morse vaknade ett barn upp i Malmö. Men idag kände inte barnet värmen från sin mors kropp.
Hennes kropp är kall. Berövad den värme som livet ger.
Barnet förstår inte varför den inte känner moderns värme.
En läkare, en kvinna med vackert svart hår, en moder, sköts kallblodigt ner på en öppen gata i Malmö igår. När hon stöp för kulan, tappade hon barnet. Och barnet förlorade sin mor.
Men barnet har inget utvecklat förnuft. Barnet förstår inte varför modern inte lyfter upp och ger sin värme.
Jag har ett förnuft. Jag förstår konsekvenserna av döden. Döda mödrar lyfter inte upp sina barn. Döda människor har berövats livet, det som ger värme.
Förnuftet gråter.
Det kämpar en aning med information den fått från Flashback, där klädsamma filter av präktighet och korrekthet inte finns. Kvinnan var ett obetydligt vittne i en gammal rättegång. Kanske hon skulle straffas för det av de kriminella. Kvinnan samarbetade med polisen avseende det våld som utvecklats på våra stadssjukhus. Kanske hon skulle straffas för det, av klanen, av de kriminella. Hennes man var en forna förbrytare som kanske inte ville berätta var de där 60 miljonerna var, och kanske han skulle få betala ett högt pris för sin tystnad av de kriminella.
Men dessa förklaringar, som förnuftet kämpar med, blir obetydligheter inför förnuftets tårar. Förnuftet som inser att ett barn vaknar upp i Malmö idag, utan att få känna sin mors värme. Den värme som livet gav henne, men som mördaren tog från henne.
Idag skall jag examinera en uppsats. Sedan skall jag köra min barcetta till Växjö, förmodligen med taket fällt, eftersom det ser ut att bli en varm dag, för att genomföra en rationell diskussion där lärarlaget utvärderar vårterminens uppsatskurs.
Men detta är fullständiga obetydligheter.
Förnuftet gråter. I Malmö finns ett barn som aldrig mer kommer att få känna sin mors värme.
Det är det samhälle vi gett barnet. Ett kallt samhälle.
Ett samhälle där förnuftet gråter.
Där himlen gråter.
https://www.youtube.com/watch?v=qb5HfUYuc3s
Öllsjö den 27 augusti 2019