Ty, om konferensen handlar om Förintelsen, vad handlar den då om?
Förintelsen innebar att nazisterna 1.) identifierade en grupp av människor, 2.) utifrån deras genetiska ursprung, där man 3.) menade att gruppens individer hade gruppegenskaper som var menligt för samhället, och 4. att de därför skulle utrotas. Förintelsen är med denna definition, en fråga om exkludering baserad på rasism.
Förintelsen anslöt till, och var det värsta uttryck för antisemitism som vi hitintills skådat. Och vi har sannerligen skådat mycket, ty människors påhittighet inom antisemitismen, allt från att judar åt barn till att de förgiftade vattenkällor, har varit imponerande. Under tusentals år.
En Förintelsekonferens kan välja att fokusera på Förintelsen som abstrakt fenomen, enligt min fyr-definition ovan, dvs på den som uttryck för rasism. Eller att fokusera på antisemitismen, dvs Förintelsens konkreta innehåll, judarna.
I tidningsartiklar berättas att man vill berätta om judars liv och traditioner på konferensen. Det är att göra juden till fokus. Det låter ju rimligt, med tanke på att det var juden, och zigenare, som mördades under Förintelsen.
Men Förintelsens rasism var att skilja ut juden, att sätta den sidan om, och sedan ge den ofördelaktiga egenskaper, som man hävdade innebar samhällets elände. Om man på Förintelsekonferensen demonstrerar judars liv och traditioner, då gör man just det som Förintelsen började med, det som är nummer 1 i min definition. Genom att göra Förintelsekonferensen till ett skyltfönster för judar och deras liv, gör man samma sak, urskiljer judarna.
Kanske det är nödvändigt, ty judarna har en historia av förföljelse. En oerhört viktig fråga för Förintelsekonferensen måste vara: Varför förföljs judar? Både för att förstå varför just de förföljs, men också för att förstå hur förföljelser av befolkningsgrupper kan uppstå.
Det är emellertid också en delvis obehaglig fråga, ty den kräver att man måste fundera på om det verkligen krävs två för en tango, antisemiten och juden, eller om det räcker med en, antisemiten?
Men tänk om man hade haft en konferens som fokuserade på det allmänna i problemet, rasismen och Förintandet av den andre? Ty, förvisso är det angeläget att försöka bli av med antisemitism, men det är väl också angeläget att man blir av med rasism, dvs 2.) i definitionen ovan, och än mer generellt, att vi blir av med att urskilja folk, dvs 1.) ovan, och dess ohyggliga konsekvenser, dvs 4.) i definitionen?
Hade jag fått tala på konferensen, hade jag nämnt judarnas gud som den Förste och den Störste Förintaren, men som inte gjorde 1.), dvs urskiljande, utan som behandlade alla lika, dvs dränkte alla, förutom en familj, i Syndafloden. Jag hade noterat att judarnas största högtid, där man firar ett av denna djupt rasistiska guds illdåd, då han lät mörda alla förstaföda söner, vars föräldrar inte bestrukit dörrposten med lammets blod. Jag hade avslutat den delen med att påminna om hur Moses folk mördade och fördrev folken i landet de fått av sin gud.
Därefter hade jag berättat om Stalins terror, där han t ex identifierade en grupp, kulakerna, som skulle Förintas. Hur muslimernas grundliteratur pekar ut ateister som människor som skall förgöras med eld.
Jag hade slutat med min tro och övertygelse, som jag anser vara empiriskt baserad, att totalitära ideologier, vare sig de är rasistiska eller ej, i grunden bygger på ett Vi och Dem, där några av ’Dem’ är så eländiga och förstörande för det goda samhället, att de skall förgöras.
Förintelsen grund finns således i både antisemitismen och i totalitarianismen. Det senare innebär att frånvaron av tolerans för den andre, är grunden för förintandet av den andre, vare sig det är en jude eller zigenare, en socialist, en företagare, en ateist, eller någon som råkar bo på en plats som är helig för den totalitäre.
Den 13 oktober 2021
Sven-Olof Yrjö Collin