Det förs en debatt om föräldraförsäkringen, där högern inte vill ha det som idag, där en del av föräldraförsäkringens månader är dedikerad till mammorna, en del till papporna, och en del kan föräldrarna välja fritt. Medan vänstern vill ha papporna hemma med barnen via fler dedikerade pappamånader, vill högern att varje familj, inte staten, bestämmer vem som skall vara hemma med barnen.
Föräldraförsäkring är ett besynnerligt ord för att beteckna en statlig förmån som kommer från skattekollektivets skatter. Det är ju inte en försäkring där de nuvarande föräldrarna betalt in en premie, där försäkringen utlöses vid barnets ankomst. Att det heter försäkring beror på att föräldrapenningen ingår i det som kallas socialförsäkringssystemet, där mer ordinarie försäkringar ingår, som arbetslöshetsförsäkring, där man delvis erlägger en premie. En del av föräldraförsäkringens finansiering kommer från arbetsgivaravgifter, varför man kan säga att det finns inslag av en sorts indirekt premie. Men då föräldraförsäkringen ges till alla med barn, oaktat om de någonsin gett upphov till en arbetsgivaravgift, så kan man nog säga att ordet försäkring i föräldraförsäkring är ett förvillande ord.
Föräldraförsäkringen är således inte en individuell försäkring, utan utgör ett kollektivt gott, där man kan diskutera vem som skall fördela den, och till vilket syfte.
Om föräldraförsäkringens avsikt är att möjliggöra för föräldrar, i mån av intresse och möjlighet, att vara med sina barn, är det rimligt att föräldraparet avgör hur föräldradagarna skall fördelas. Föräldrapenningen är då till för föräldrarna.
Svårare blir det om man hävdar att föräldrapenningen finns till för barnets skull, ty vem avgör barnets välfärd? Eftersom vi i stort sett inte har någon föräldrareglering, utom vid tydlig vanvård, så anser staten att föräldrarna avgör barnets välfärd. Inte minst visar det sig genom det införda skolvalet på 90-talet, där föräldrarna ges makt att avgöra vilken skola barnet skall gå i. Dock har ännu inte föräldrafriheten blivit så stor att föräldrarna kan välja om barnet skall gå i skola eller ej eftersom barnen lyder under allmän skolplikt. Men, om man accepterar att föräldern är barnets beslutsfattare, då talar det för samma system som när föräldrapenningen finns till för föräldrarna, dvs att föräldrarna fördelar föräldrapenningen mellan sig.
Men en tredje ståndpunkt är likt skolplikten, att staten hävdar sig ha en ståndpunkt som är överlägsen föräldrarna, men som den blott hävdar på frivillig grund, med ekonomiska incitament. Då säger staten att du kan få föräldrapenning om du gör som staten säger, men att du inte måste välja föräldrapenning, dvs olikt skolplikten som är tvingande.
Föräldrapenningen är kan ses som ett statligt stöd till barnomvårdnad, där staten avstår en del av sina pengar i utbyte mot att en specificerad förälder tar hand om barnet och ger det, förhoppningsvis, en trygg och god barndom. Från statens sida hävdar man att ett barn, men kanske även föräldern och samhället som sådant, blir rikare om barnet träffar likvärdigt sin far och sin mor. Därför säger staten, i alla fall den från vänster, att i den mån familjen ställer upp på den värderingen, får familjen del av föräldrapenningen. Vill den däremot annorlunda är den fri att agera på sitt sätt, men dess agerande blir då inte finansierat av staten. Helt enkelt säger staten att den tror på ett bättre samhälle om barnet får träffa bägge sina föräldrar, då både barnet och föräldrarna, och därmed samhället, vinner på det, varför staten betalar om föräldrarna gör som staten tycker, men att föräldrarna är fria att göra som de själva tycker, men får då finna sig i att avstå en del av statens betalning.
Likt ROT- och RUT-avdragen, som är frivilliga att utnyttja, men som är föreskrivna hur de får utnyttjas, stimulerar staten via en reglerad föräldrapenning ett visst agerande, till gagn för individerna, barnen och bägge föräldrarna, men också till gagn för samhället.
Sven-Olof Yrjö Collin
Föräldraförsäkring är ett besynnerligt ord för att beteckna en statlig förmån som kommer från skattekollektivets skatter. Det är ju inte en försäkring där de nuvarande föräldrarna betalt in en premie, där försäkringen utlöses vid barnets ankomst. Att det heter försäkring beror på att föräldrapenningen ingår i det som kallas socialförsäkringssystemet, där mer ordinarie försäkringar ingår, som arbetslöshetsförsäkring, där man delvis erlägger en premie. En del av föräldraförsäkringens finansiering kommer från arbetsgivaravgifter, varför man kan säga att det finns inslag av en sorts indirekt premie. Men då föräldraförsäkringen ges till alla med barn, oaktat om de någonsin gett upphov till en arbetsgivaravgift, så kan man nog säga att ordet försäkring i föräldraförsäkring är ett förvillande ord.
Föräldraförsäkringen är således inte en individuell försäkring, utan utgör ett kollektivt gott, där man kan diskutera vem som skall fördela den, och till vilket syfte.
Om föräldraförsäkringens avsikt är att möjliggöra för föräldrar, i mån av intresse och möjlighet, att vara med sina barn, är det rimligt att föräldraparet avgör hur föräldradagarna skall fördelas. Föräldrapenningen är då till för föräldrarna.
Svårare blir det om man hävdar att föräldrapenningen finns till för barnets skull, ty vem avgör barnets välfärd? Eftersom vi i stort sett inte har någon föräldrareglering, utom vid tydlig vanvård, så anser staten att föräldrarna avgör barnets välfärd. Inte minst visar det sig genom det införda skolvalet på 90-talet, där föräldrarna ges makt att avgöra vilken skola barnet skall gå i. Dock har ännu inte föräldrafriheten blivit så stor att föräldrarna kan välja om barnet skall gå i skola eller ej eftersom barnen lyder under allmän skolplikt. Men, om man accepterar att föräldern är barnets beslutsfattare, då talar det för samma system som när föräldrapenningen finns till för föräldrarna, dvs att föräldrarna fördelar föräldrapenningen mellan sig.
Men en tredje ståndpunkt är likt skolplikten, att staten hävdar sig ha en ståndpunkt som är överlägsen föräldrarna, men som den blott hävdar på frivillig grund, med ekonomiska incitament. Då säger staten att du kan få föräldrapenning om du gör som staten säger, men att du inte måste välja föräldrapenning, dvs olikt skolplikten som är tvingande.
Föräldrapenningen är kan ses som ett statligt stöd till barnomvårdnad, där staten avstår en del av sina pengar i utbyte mot att en specificerad förälder tar hand om barnet och ger det, förhoppningsvis, en trygg och god barndom. Från statens sida hävdar man att ett barn, men kanske även föräldern och samhället som sådant, blir rikare om barnet träffar likvärdigt sin far och sin mor. Därför säger staten, i alla fall den från vänster, att i den mån familjen ställer upp på den värderingen, får familjen del av föräldrapenningen. Vill den däremot annorlunda är den fri att agera på sitt sätt, men dess agerande blir då inte finansierat av staten. Helt enkelt säger staten att den tror på ett bättre samhälle om barnet får träffa bägge sina föräldrar, då både barnet och föräldrarna, och därmed samhället, vinner på det, varför staten betalar om föräldrarna gör som staten tycker, men att föräldrarna är fria att göra som de själva tycker, men får då finna sig i att avstå en del av statens betalning.
Likt ROT- och RUT-avdragen, som är frivilliga att utnyttja, men som är föreskrivna hur de får utnyttjas, stimulerar staten via en reglerad föräldrapenning ett visst agerande, till gagn för individerna, barnen och bägge föräldrarna, men också till gagn för samhället.
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
