Det finns en tystnadskultur i Region Västerbotten, rapporterar Svt. En chef blev ombedd att ta time-out efter att öppet kritiserat chefer.
(https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/lakarforeningen-finns-en-utbredd-tystnadskultur )
I en intervju bland boende i Tensta svarade två män på frågor om gängkulturen. De vågade inte stå för sina utsagor, varför tidningen satte ett annat namn på dem i artikeln.
Tystnad är förtryckets stämpel. Omertà, maffians grundnorm.
Vid ett korrigeringssamtal den 11 november 2017 på Högskolan Kristianstad sade vice-rektorn Agneta Ljung Djärf till mig att i Sverige har vi traditionen att man ”…skall vara lojala mot arbetsgivaren” (171114). Jag lät mig dock inte tystas av Djärf och ledningsgarnityret på Högskolan, utan diskuterade publikt och under mitt namn, ideologiseringsförsöket på Högskolan Kristianstad i Kristianstadsbladet den 25 februari 2018 (https://www.kristianstadsbladet.se/debatt/ekonomutbildningarna-vid-hogskolan-kristianstad-ar-akademiska-utbildningar/) och akademisk frihet på ett generellt plan i facktidningen Universitetetsläraren den 19 mars 2018 (https://universitetslararen.se/2018/03/19/den-akademiska-friheten-attackeras-inifran-larosaten/). Den 180601 var jag arbetsbefriad, i praktiken förklarad persona non grata, och satt med ett dokument som jag och rektorn, min fd doktorand, hade undertecknat, och som innebar att min anställning skulle upphöra två år senare. Att få tyst på Sven-Olof Yrjö Collin var dyrbart för högskolan, men det gick. Någon månad senare hade akademins dödgrävare på Högskolan Kristianstad lagt ut på högskolans hemsida att de numer indoktrinerade studenter enligt FN:s hållbarhetsmål. (”Högskolan Kristianstad är PRME Champions vilket betyder att hållbarhet, med koppling till FN:s 17 Globala mål för hållbar utveckling, integreras i utbildningen.”)
I Svenska Dagbladet kan man läsa om kritik mot Wizz Air, som, enligt intervjuerna, likt 1800-talets kapitalistiska utsugare, motarbetar bildande av fackföreningar. Till skillnad från mig, men likt männen i Tensta, uttalar de sig anonymt. De anställda är rädda för repressalier från företaget. De som inte längre är anställda, är rädda att inte få arbete i framtiden.
Agneta Ljung Djärf’s utsaga skorrar högt: ”…skall vara lojala mot arbetsgivaren”. Man skall vara tyst. Inte konfrontera arbetsgivaren med kritik. Och absolut inte göra konfrontationen publik, trots att det i mitt fall avsåg både en statlig arbetsgivare och en högksola, vilka bägge borde vara fullt transparenta. I mitt fall, och troligen i fallet med de Wizz Air-anställda, blir straffet avsked. I de arbetssökandes fall blir straffet att inte få anställning. I fallet med Tensta-männen kan straffet bli misshandel eller kanske t o m att man blir skjuten.
Privata företag, likt Wizz Air, och Högskolan Kristianstad är, likt miljön i Tensta, det öppna samhällets fiender. Det fria utbytet av information och värderingar, så nödvändigt för en levande demokrati, så nödvändigt för att kunna utdöma ansvar, motarbetas. Till gagn för de som nervöst sitter på makten och upprepar sina krav på lojalitet, dvs tystnad och underkastelse.
Den som inte kan ta ett argument mot vad den gör, är en feg ynkrygg. Det är också en som misslyckats helt och fullständigt att övertyga andra om det goda i sitt görande. Den blir, som jag skrivit så mycket om, en chef som kommenderar och sanktionerar och ger incitament, ty den kan inte på annat sätt, t ex genom goda argument, genom att andra delar dennes vision, få människor med sig.
Den som åberopar lojalitet, är den som inte har lojalitet. Den som har andras lojalitet behöver aldrig åkalla den.
Tystnad och krav på lojalitet är en organisations misslyckande.
Den 18 januari 2021
Sven-Olof Collin
(https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/lakarforeningen-finns-en-utbredd-tystnadskultur )
I en intervju bland boende i Tensta svarade två män på frågor om gängkulturen. De vågade inte stå för sina utsagor, varför tidningen satte ett annat namn på dem i artikeln.
Tystnad är förtryckets stämpel. Omertà, maffians grundnorm.
Vid ett korrigeringssamtal den 11 november 2017 på Högskolan Kristianstad sade vice-rektorn Agneta Ljung Djärf till mig att i Sverige har vi traditionen att man ”…skall vara lojala mot arbetsgivaren” (171114). Jag lät mig dock inte tystas av Djärf och ledningsgarnityret på Högskolan, utan diskuterade publikt och under mitt namn, ideologiseringsförsöket på Högskolan Kristianstad i Kristianstadsbladet den 25 februari 2018 (https://www.kristianstadsbladet.se/debatt/ekonomutbildningarna-vid-hogskolan-kristianstad-ar-akademiska-utbildningar/) och akademisk frihet på ett generellt plan i facktidningen Universitetetsläraren den 19 mars 2018 (https://universitetslararen.se/2018/03/19/den-akademiska-friheten-attackeras-inifran-larosaten/). Den 180601 var jag arbetsbefriad, i praktiken förklarad persona non grata, och satt med ett dokument som jag och rektorn, min fd doktorand, hade undertecknat, och som innebar att min anställning skulle upphöra två år senare. Att få tyst på Sven-Olof Yrjö Collin var dyrbart för högskolan, men det gick. Någon månad senare hade akademins dödgrävare på Högskolan Kristianstad lagt ut på högskolans hemsida att de numer indoktrinerade studenter enligt FN:s hållbarhetsmål. (”Högskolan Kristianstad är PRME Champions vilket betyder att hållbarhet, med koppling till FN:s 17 Globala mål för hållbar utveckling, integreras i utbildningen.”)
I Svenska Dagbladet kan man läsa om kritik mot Wizz Air, som, enligt intervjuerna, likt 1800-talets kapitalistiska utsugare, motarbetar bildande av fackföreningar. Till skillnad från mig, men likt männen i Tensta, uttalar de sig anonymt. De anställda är rädda för repressalier från företaget. De som inte längre är anställda, är rädda att inte få arbete i framtiden.
Agneta Ljung Djärf’s utsaga skorrar högt: ”…skall vara lojala mot arbetsgivaren”. Man skall vara tyst. Inte konfrontera arbetsgivaren med kritik. Och absolut inte göra konfrontationen publik, trots att det i mitt fall avsåg både en statlig arbetsgivare och en högksola, vilka bägge borde vara fullt transparenta. I mitt fall, och troligen i fallet med de Wizz Air-anställda, blir straffet avsked. I de arbetssökandes fall blir straffet att inte få anställning. I fallet med Tensta-männen kan straffet bli misshandel eller kanske t o m att man blir skjuten.
Privata företag, likt Wizz Air, och Högskolan Kristianstad är, likt miljön i Tensta, det öppna samhällets fiender. Det fria utbytet av information och värderingar, så nödvändigt för en levande demokrati, så nödvändigt för att kunna utdöma ansvar, motarbetas. Till gagn för de som nervöst sitter på makten och upprepar sina krav på lojalitet, dvs tystnad och underkastelse.
Den som inte kan ta ett argument mot vad den gör, är en feg ynkrygg. Det är också en som misslyckats helt och fullständigt att övertyga andra om det goda i sitt görande. Den blir, som jag skrivit så mycket om, en chef som kommenderar och sanktionerar och ger incitament, ty den kan inte på annat sätt, t ex genom goda argument, genom att andra delar dennes vision, få människor med sig.
Den som åberopar lojalitet, är den som inte har lojalitet. Den som har andras lojalitet behöver aldrig åkalla den.
Tystnad och krav på lojalitet är en organisations misslyckande.
Den 18 januari 2021
Sven-Olof Collin
RSS-flöde
