Socialdemokraterna lanserade föräldraveckan, att föräldrar skall få extra semesterdagar att använda när skolorna är stängda och barnen behöver föräldrarnas omsorg på dagen. Men framställer det som en klassfråga, där välutbildade, kanske tjänstemannamänniskor lättare kan stanna med sina barn när de är lediga, eller ta med dem till jobbet.
Så ser dagens socialdemokratis klasskamp ut. Man vänder sig till de fungerande familjerna och hjälper dem som kanske skulle dra sig för att ta ledigt. Det är familjesocialism, där godis delas ut till välartade familjer, som kommer att ta ledigt när barnen har ledigt.
Men de mindre välartade familjernas barn? Var skall de ta vägen. De som kanske redan känner av att de inte är som andra när barnen kommer tillbaka från sommarlovet och ett barn har varit i Italien och ett annat varit framför TV-spelet?
Nu skall de dra omkring i hyreslängeområdet och vänta på att mamma kommer hem, medan de välartade familjernas barn kan springa hem på middagen för att få O’boy och bulle.
Förslaget är inriktat på familjen, och på de välartade. Därför är det inte socialistiskt eller solidariskt. Det kunde lika enkelt ha föreslagits av de parti som utmärks av familjen, främst Kristdemokraterna, men även moderaterna.
Socialister är däremot en lyckad kombination av kollektivism som befriar individen. Genom en kollektiv åtgärd, får varje individ, oaktat familjebakgrund, möjligheter att växa och realisera sig, Det är statens arbetsuppgift att skapa den kollektiva åtgärd som ger tillväxt av individer.
Därför skall staten, kanske kommunerna, vara de som får pengarna som annars går i välartade familjers ficka i form av ledighet. De pengarna använder de till att skapa verksamhet eller förutsättning för verksamhet, där de skollediga barnen samlas. Därmed får alla samma möjligheter att utnyttja den rikedom som socialdemokraterna osolidariskt vill dela ut till de välartade familjerna. Utan att solidariskt se att det är barnen som satsningen skall komma till.
Det är barnen, alla barnen som skall få av denna satsning. Det säkerställs inte genom att fokusera på familjen, utan på kollektivet, kollektivet av skolbarn. Det är i kollektivet som solidariteten realiseras. Inte i den privata familjen.
Men socialdemokraterna gör kanske rätt som vänder sig till en medelklass av välartade familjer, som ser till sig själva, och som sedan länge förlorat den lilla gnista av solidaritet den hade. De ser den privata nyttan av förslaget, och underklassens familjer ser inte bakom förslaget.
Den döende socialdemokratin försöker överleva i valet genom ett föga socialistiskt, föga solidariskt förslag. Kanske den överlever. Men till priset av att själen, den socialistiska, den solidariska, dog.
Öllsjö den 7 september 2018
Så ser dagens socialdemokratis klasskamp ut. Man vänder sig till de fungerande familjerna och hjälper dem som kanske skulle dra sig för att ta ledigt. Det är familjesocialism, där godis delas ut till välartade familjer, som kommer att ta ledigt när barnen har ledigt.
Men de mindre välartade familjernas barn? Var skall de ta vägen. De som kanske redan känner av att de inte är som andra när barnen kommer tillbaka från sommarlovet och ett barn har varit i Italien och ett annat varit framför TV-spelet?
Nu skall de dra omkring i hyreslängeområdet och vänta på att mamma kommer hem, medan de välartade familjernas barn kan springa hem på middagen för att få O’boy och bulle.
Förslaget är inriktat på familjen, och på de välartade. Därför är det inte socialistiskt eller solidariskt. Det kunde lika enkelt ha föreslagits av de parti som utmärks av familjen, främst Kristdemokraterna, men även moderaterna.
Socialister är däremot en lyckad kombination av kollektivism som befriar individen. Genom en kollektiv åtgärd, får varje individ, oaktat familjebakgrund, möjligheter att växa och realisera sig, Det är statens arbetsuppgift att skapa den kollektiva åtgärd som ger tillväxt av individer.
Därför skall staten, kanske kommunerna, vara de som får pengarna som annars går i välartade familjers ficka i form av ledighet. De pengarna använder de till att skapa verksamhet eller förutsättning för verksamhet, där de skollediga barnen samlas. Därmed får alla samma möjligheter att utnyttja den rikedom som socialdemokraterna osolidariskt vill dela ut till de välartade familjerna. Utan att solidariskt se att det är barnen som satsningen skall komma till.
Det är barnen, alla barnen som skall få av denna satsning. Det säkerställs inte genom att fokusera på familjen, utan på kollektivet, kollektivet av skolbarn. Det är i kollektivet som solidariteten realiseras. Inte i den privata familjen.
Men socialdemokraterna gör kanske rätt som vänder sig till en medelklass av välartade familjer, som ser till sig själva, och som sedan länge förlorat den lilla gnista av solidaritet den hade. De ser den privata nyttan av förslaget, och underklassens familjer ser inte bakom förslaget.
Den döende socialdemokratin försöker överleva i valet genom ett föga socialistiskt, föga solidariskt förslag. Kanske den överlever. Men till priset av att själen, den socialistiska, den solidariska, dog.
Öllsjö den 7 september 2018
RSS-flöde
