Jag vill ta upp intolerans och uteslutning, två rysliga handlingar och attityder.
En polis kan ses med en hijab på huvudet. Polisen, militären och universitet deltar med liv och lust i Pridedemonstrationer och bär Prideflaggan.
Dessa två fenomen ses av många som tolerans och som uttryck för goda, ja, självklara värderingar.
Men de två fenomen uttrycker det rakt motsatta. De uttrycker intolerans och uteslutning. Idag visar jag på sanningen i den utsagan, och imorgon drar jag ut konsekvenserna av denna analys, att det är ett hot mot det goda samhället.
Intoleransen uttryck: Som jag ofta skrivit om här, fenomenet med en polis som bär en hijab, men där vi inte ser en polis som bär nynazisternas runa eller moderatkepsen, uttrycker inte tolerans, utan uttrycker en kraftfull diskriminering, där en, och blott en grupp får uttrycka sin världsåskådning, medan andra grupper inte får göra samma uttryck. Att kalla det tolerans är att inte förstå att tolerans sannerligen inte rymmer den kraftfulla diskriminering som polisen företräder när de blott tolererar hijaben men inte t ex runan. Polisen företräder intolerans.
Uteslutningens uttryck: Genom att institutionerna genom sitt Pridedeltagande tar ställning för sexuell jämställdhet hävdar polisen, militären och universitet värderingen om de homosexuellas lika rättigheter. De kan förvisso peka på att Riksdagen och lagen står bakom dem. Mot det kan anföras att det är mycket som Riksdagen och lagen står för, t ex yttrandefrihet och religionsfrihet, men det demonstrerar inte dessa institutioner för på samma tydliga sätt som de gör genom sitt ensidiga Pridedeltagande. Likt intoleransen representerar de en stark diskriminering.
Men än värre, vad dessa institutioner gör, är att utesluta de grupper av människor som inte delar värderingen avseende homosexuella.
Ortodoxa kristna tar avstånd från den värderingen, i den mån de gör vad de kan för att följa sin bibel, och därmed lyda vad Herren sade till Mose enligt 3 Mosebok 18 angående vem som en man inte får ha samlag med, där i raden av förbjudna samlagspartners ingår nära släktingar, menstruerande kvinnor, djur och slutligen, män (18:22): ”Du får inte ligga med en man som man ligger med en kvinna; det är något avskyvärt.”. En bibeltrogen kristen utesluts av polisen, militären och universiteten.
En liknande grupp, numer avsevärt större i det svenska samhället än bibeltrogna kristna, är muslimer, där ett stort antal av dem har nedsättande attityder mot homosexualitet och många tar avstånd från homosexualitet. De följer sin religions lära och attityd, som, olikt den moderna protestantiska svenska kyrkan, inte genomgått den modernisering som kyrkan tvingades till i Sverige under 1900-talet.
Vad polisen, militären och universiteten gör, är att aktivt, genom sina religiösa och politiska demonstrationer, utesluta folkgrupper. De, eller snarare, den grupp som styr dessa institutioner, ser sig själva som goda, inkluderande och toleranta. Men, vad de själva verket gör är att uttrycka sina egna värderingar och är därmed exkluderande, intoleranta, och, i slutändan, angriper de demokratin och en viktig pelare för ett gott samhälle. Detta utvecklar jag i morgon.
Sven-Olof Yrjö Collin
En polis kan ses med en hijab på huvudet. Polisen, militären och universitet deltar med liv och lust i Pridedemonstrationer och bär Prideflaggan.
Dessa två fenomen ses av många som tolerans och som uttryck för goda, ja, självklara värderingar.
Men de två fenomen uttrycker det rakt motsatta. De uttrycker intolerans och uteslutning. Idag visar jag på sanningen i den utsagan, och imorgon drar jag ut konsekvenserna av denna analys, att det är ett hot mot det goda samhället.
Intoleransen uttryck: Som jag ofta skrivit om här, fenomenet med en polis som bär en hijab, men där vi inte ser en polis som bär nynazisternas runa eller moderatkepsen, uttrycker inte tolerans, utan uttrycker en kraftfull diskriminering, där en, och blott en grupp får uttrycka sin världsåskådning, medan andra grupper inte får göra samma uttryck. Att kalla det tolerans är att inte förstå att tolerans sannerligen inte rymmer den kraftfulla diskriminering som polisen företräder när de blott tolererar hijaben men inte t ex runan. Polisen företräder intolerans.
Uteslutningens uttryck: Genom att institutionerna genom sitt Pridedeltagande tar ställning för sexuell jämställdhet hävdar polisen, militären och universitet värderingen om de homosexuellas lika rättigheter. De kan förvisso peka på att Riksdagen och lagen står bakom dem. Mot det kan anföras att det är mycket som Riksdagen och lagen står för, t ex yttrandefrihet och religionsfrihet, men det demonstrerar inte dessa institutioner för på samma tydliga sätt som de gör genom sitt ensidiga Pridedeltagande. Likt intoleransen representerar de en stark diskriminering.
Men än värre, vad dessa institutioner gör, är att utesluta de grupper av människor som inte delar värderingen avseende homosexuella.
Ortodoxa kristna tar avstånd från den värderingen, i den mån de gör vad de kan för att följa sin bibel, och därmed lyda vad Herren sade till Mose enligt 3 Mosebok 18 angående vem som en man inte får ha samlag med, där i raden av förbjudna samlagspartners ingår nära släktingar, menstruerande kvinnor, djur och slutligen, män (18:22): ”Du får inte ligga med en man som man ligger med en kvinna; det är något avskyvärt.”. En bibeltrogen kristen utesluts av polisen, militären och universiteten.
En liknande grupp, numer avsevärt större i det svenska samhället än bibeltrogna kristna, är muslimer, där ett stort antal av dem har nedsättande attityder mot homosexualitet och många tar avstånd från homosexualitet. De följer sin religions lära och attityd, som, olikt den moderna protestantiska svenska kyrkan, inte genomgått den modernisering som kyrkan tvingades till i Sverige under 1900-talet.
Vad polisen, militären och universiteten gör, är att aktivt, genom sina religiösa och politiska demonstrationer, utesluta folkgrupper. De, eller snarare, den grupp som styr dessa institutioner, ser sig själva som goda, inkluderande och toleranta. Men, vad de själva verket gör är att uttrycka sina egna värderingar och är därmed exkluderande, intoleranta, och, i slutändan, angriper de demokratin och en viktig pelare för ett gott samhälle. Detta utvecklar jag i morgon.
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
