Evolutionsteorin har spridit sig till de olika vetenskaperna. Men hur fungerar egentligen den evolutionära teorin? Empirisk vetenskap bygger på observationer, antingen att de bygger upp en teori, eller att de får förkasta en teori. Vi kan observera den fysiska evolutionen genom att studera benrester. Därav kommer att vi kan visa att vi har samma ursprung som dagens apor.
Men när det gäller den evolutionära förklaringen av beteende, kan vi inte bygga på observationer. Det går inte att observera hur de agerade på vikingatiden, lika lite hur människor agerade för 100 000 år sedan. Evolution är en ytterst långsam process, som i fråga om mänskligt beteende skulle kräva 10 000-tals år av observationer. Evolutionär psykologi och sociologi kan således inte vara en empirisk vetenskap, i bemärkelsen att via observationer dra slutsatser. Den kan blott vara teoretisk, där man har en teoretisk modell som antar existensen av evolution och att agerande kan härledas tillbaka till ett teoretiskt evolutionärt funktionellt beteende.
Den evolutionära socialvetenskapen befinner sig därvid på samma nivå som mycket nationalekonomi, där man gör antagandet att mänskligt beteende kan förklaras utifrån den egoistiska nyttomaximeringen. Vi vet det är ett absurt antagande, att det ibland är rätt och ibland är fel, ty människan kännetecknas av många andra drivkrafter, som viljan att tillhöra, att visa omsorg, att göra det rätta. Men, med Friedmanskt eko, säger de att man skall utvärdera en teori utifrån hur den blir förkastad vid empirisk prövning, dvs hur den kan förklara, inte vilka antaganden den gör.
Den evolutionära psykologin förklarar mannens sexuella beteende utifrån vad som kan tolkas som evolutionärt funktionellt. De lyckas tämligen väl. Det är evolutionärt rationellt av mannen att vara sexuellt lössläppt, ty då ökar hans spridning av sina gener. Kvinnans beteende är däremot mer återhållsamt, ty för det första kan hon bara alstra ett begränsat antal barn, och för det andra, speciellt under slutet av graviditeten, är hon i större risk och behöver skydd från andra, t ex mannen. Hon behöver därför vara mer selektiv i sitt val av inseminatör, och behöver koppla ett grepp om mannen, så att han skyddar henne i slutet av graviditeten.
Det evolutionärt funktionella låter onekligen aningen konservativt, med den skyddande mannen, med sina älskarinnor, och kvinnan som utför samlag i det skyddande äktenskapet. Ja, kan man inte dra det ett varv till och säga att äktenskapets starka ställning är ett uttryck för ett matriarkat, ty äktenskapet är ju främst till gagn för kvinnan och hindrar mannen i sin rika fortplantning?
Den evolutionära förklaringen har emellertid en panglosslogik, att det som är, är evolutionärt funktionellt, ty annars hade det inte varit. Pangloss hävdade ju att Gud skapade världen, och eftersom gud är god, måste jorden vara god. Det som vi ser som ondska, är gott, men vi förstår det inte. Allt existerande är gott, ty annars hade det inte existerat.
Allt beteende är evolutionärt och har passat oss i vår evolution. Beteende är evolutionärt funktionellt, därför gäller det bara att förstå hur evolutionen valt ut beteendet. Det har onekligen en lätt cirkulär ton, att beteende är evolutionärt anpassat, det kan förklaras utifrån att det passat oss väl i evolutionen.
Men det gäller att komma ihåg två saker. För det första, beteendeevolution är en deducerad teori, inte en inducerad teori, dvs den är byggd på tester av hypoteser, inte på empiriskt samlad data som skapat teorin. För det andra, precis som med nationalekonomins teori, så är en lyckosam testning inte ett bevis på antagandenas riktighet, det evolutionärt rationella, utan blott ett bevis på deras användbarhet.
Den evolutionära teorins existens i socialvetenskapen löper alltid risk, då den inte är empirisk utan blott teoretisk, att bli utsatt för politik, t ex konservativa krafter som legitimerar äktenskapet och kvinnans sexuella återhållsamhet. Men då gör den konstruktivistiska teorin, dvs den som antar att människan skapas här och nu, i ett socialt sammanhang, en god tjänst genom att avslöja det genom kritik. Vi behöver dock den evolutionära teorin, som motvikt mot den idag så expansiva konstruktivistiska sociala teorin, som hävdar att allt är konstruktioner.
Den evolutionär teorin kan emellertid också vara ett hjälpmedel i en radikal politik. Om kvinnan anses mest förfördelad av evolutionen, då kan vi utnyttja de evolutionära krafterna för att frigöra henne. Kan hon genomföra ett samlag utan att riskera att bli med barn, då kan kvinnan genomföra samlag med genetiskt inferiora män, och bete sig likt männen, som ligger runt. P-pillret är därför ett medel som befriar kvinnan från det evolutionära trycket och gör att hon kan agera som en man. Kan sedan kvinnan få skydd av någon annan än mannen, då vinner hon ytterligare frihet, ty då kan hon para sig med en genetiskt framstående, utan att behöva försäkra sig om den mannens beskydd. Sjukvård och barnstugor är därför metoder som är anpassade till evolutionen och som frigör kvinnan.
Att äktenskapet, eller parsamheten dröjer sig kvar, är därför en vetenskaplig utmaning. Kanske de evolutionära säger att evolutionen är långsam, varför evolutionärt irrationellt beteende dröjer kvar. Men då gräver de sin egen grop, ty om irrationellt beteende dröjer sig kvar, då är ju inte allt beteende evolutionärt rationellt.
Och så går hjulen ett varv till…
Den 19 augusti 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
Men när det gäller den evolutionära förklaringen av beteende, kan vi inte bygga på observationer. Det går inte att observera hur de agerade på vikingatiden, lika lite hur människor agerade för 100 000 år sedan. Evolution är en ytterst långsam process, som i fråga om mänskligt beteende skulle kräva 10 000-tals år av observationer. Evolutionär psykologi och sociologi kan således inte vara en empirisk vetenskap, i bemärkelsen att via observationer dra slutsatser. Den kan blott vara teoretisk, där man har en teoretisk modell som antar existensen av evolution och att agerande kan härledas tillbaka till ett teoretiskt evolutionärt funktionellt beteende.
Den evolutionära socialvetenskapen befinner sig därvid på samma nivå som mycket nationalekonomi, där man gör antagandet att mänskligt beteende kan förklaras utifrån den egoistiska nyttomaximeringen. Vi vet det är ett absurt antagande, att det ibland är rätt och ibland är fel, ty människan kännetecknas av många andra drivkrafter, som viljan att tillhöra, att visa omsorg, att göra det rätta. Men, med Friedmanskt eko, säger de att man skall utvärdera en teori utifrån hur den blir förkastad vid empirisk prövning, dvs hur den kan förklara, inte vilka antaganden den gör.
Den evolutionära psykologin förklarar mannens sexuella beteende utifrån vad som kan tolkas som evolutionärt funktionellt. De lyckas tämligen väl. Det är evolutionärt rationellt av mannen att vara sexuellt lössläppt, ty då ökar hans spridning av sina gener. Kvinnans beteende är däremot mer återhållsamt, ty för det första kan hon bara alstra ett begränsat antal barn, och för det andra, speciellt under slutet av graviditeten, är hon i större risk och behöver skydd från andra, t ex mannen. Hon behöver därför vara mer selektiv i sitt val av inseminatör, och behöver koppla ett grepp om mannen, så att han skyddar henne i slutet av graviditeten.
Det evolutionärt funktionella låter onekligen aningen konservativt, med den skyddande mannen, med sina älskarinnor, och kvinnan som utför samlag i det skyddande äktenskapet. Ja, kan man inte dra det ett varv till och säga att äktenskapets starka ställning är ett uttryck för ett matriarkat, ty äktenskapet är ju främst till gagn för kvinnan och hindrar mannen i sin rika fortplantning?
Den evolutionära förklaringen har emellertid en panglosslogik, att det som är, är evolutionärt funktionellt, ty annars hade det inte varit. Pangloss hävdade ju att Gud skapade världen, och eftersom gud är god, måste jorden vara god. Det som vi ser som ondska, är gott, men vi förstår det inte. Allt existerande är gott, ty annars hade det inte existerat.
Allt beteende är evolutionärt och har passat oss i vår evolution. Beteende är evolutionärt funktionellt, därför gäller det bara att förstå hur evolutionen valt ut beteendet. Det har onekligen en lätt cirkulär ton, att beteende är evolutionärt anpassat, det kan förklaras utifrån att det passat oss väl i evolutionen.
Men det gäller att komma ihåg två saker. För det första, beteendeevolution är en deducerad teori, inte en inducerad teori, dvs den är byggd på tester av hypoteser, inte på empiriskt samlad data som skapat teorin. För det andra, precis som med nationalekonomins teori, så är en lyckosam testning inte ett bevis på antagandenas riktighet, det evolutionärt rationella, utan blott ett bevis på deras användbarhet.
Den evolutionära teorins existens i socialvetenskapen löper alltid risk, då den inte är empirisk utan blott teoretisk, att bli utsatt för politik, t ex konservativa krafter som legitimerar äktenskapet och kvinnans sexuella återhållsamhet. Men då gör den konstruktivistiska teorin, dvs den som antar att människan skapas här och nu, i ett socialt sammanhang, en god tjänst genom att avslöja det genom kritik. Vi behöver dock den evolutionära teorin, som motvikt mot den idag så expansiva konstruktivistiska sociala teorin, som hävdar att allt är konstruktioner.
Den evolutionär teorin kan emellertid också vara ett hjälpmedel i en radikal politik. Om kvinnan anses mest förfördelad av evolutionen, då kan vi utnyttja de evolutionära krafterna för att frigöra henne. Kan hon genomföra ett samlag utan att riskera att bli med barn, då kan kvinnan genomföra samlag med genetiskt inferiora män, och bete sig likt männen, som ligger runt. P-pillret är därför ett medel som befriar kvinnan från det evolutionära trycket och gör att hon kan agera som en man. Kan sedan kvinnan få skydd av någon annan än mannen, då vinner hon ytterligare frihet, ty då kan hon para sig med en genetiskt framstående, utan att behöva försäkra sig om den mannens beskydd. Sjukvård och barnstugor är därför metoder som är anpassade till evolutionen och som frigör kvinnan.
Att äktenskapet, eller parsamheten dröjer sig kvar, är därför en vetenskaplig utmaning. Kanske de evolutionära säger att evolutionen är långsam, varför evolutionärt irrationellt beteende dröjer kvar. Men då gräver de sin egen grop, ty om irrationellt beteende dröjer sig kvar, då är ju inte allt beteende evolutionärt rationellt.
Och så går hjulen ett varv till…
Den 19 augusti 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
