Skall skolans arbetsmetoder ledas av evidensbaserad kunskap?
Som professor i företagsekonomi borde jag stå på den akademiska kunskapens sida och ropa: Javisst, det är självklart!
Jag borde bli upprörd när jag läser ett debattsvar i Svenska Dagbladet (se länk 1. nedan) av min gamle rumskompis från Företagsekonomiska institutionen vid Lunds universitet, Mats Alvesson och en lektor i pedagogik, Sussane Dodillet, som hävdar att det finns en övertro på pedagogisk forskning.
Vafalls, skall kunskap inte leda skolan? Den, om något, skall väl ledas av kunskap?
Jo, det är just vad debattörerna hävdar, ty de avslutar artikeln med orden: ”Forskning kan bidra med insikter och kritisk reflektion, vilket är något annat än ”bästa sättet”-instruktioner.”
Det de vänder sig emot är egentligen inte kunskapen utan att lärarens arbete skall regleras av instruktioner som härleds från den akademiska kunskapen, inte sällan vad som är på modet i pedagogikforskningen för tillfället. De vänder sig inte mot kunskap utan mot att läraren skall följa instruktioner från forskningen, dvs i stort sett vara byråkrater som har att följa regler, gör A, gör B, gör inte -A, o s v. Som jag tolkar dem skall läraren istället vara professionell, dvs basera sig på vetenskaplig kunskap, men en kunskap som de själva tillgodogör sig och utformar utifrån sin professionalism, vari ingår deras egen erfarenhet och egen reflektion kring sin erfarenhet.
Som anställd vid universitet och högskola har jag deltagit på lärarkurser i pedagogik, mer p g a tvång än p g a stimulans. Vid tavlan har stått, inte alltid men ofta, akademiskt meriterade personer som föreläst utifrån sin akademiska kunskap. Jag får medge att mitt lyssnande varit något avmätt och mitt aktiva memorerande inte varit på topp. Antalet anteckningar var inte så många. Däremot, i pauserna, när jag satt med kursdeltagarna, lyssnade jag intensivt och memorerade lika intensivt och antecknade intensivt när jag fick höra dessa deltagares egna historier, om deras trick i specifika situationer, och deras sätt att agera i sin undervisning. Jag, som brukar hävda regressionsanalysens sannolikhetssanning, satt och lyssnade ivrigt på det som i forskningen ibland kallas, med lätt avsmak, anekdotiska erfarenheter.
Idag är jag en person som har mer än 30 års anekdotisk erfarenhet, som jag delvis sammanställt för den som vill ta del av min anekdotiska erfarenhetssanning (se länk 2.). Jag har inte begärts agera på ett sätt som föreskrivits på en lista, det som Alvesson och Dodillet vänder sig emot. Först när fyra månader kvarstod på min yrkesbana, fyra månader innan jag avskedades från min professorstjänst, fick jag krav på att följa en lista. Ett krav jag självfallet avslog.
Även om det är förmätet av mig, så anser jag att jag vunnit i professionalism under min lärargärning. Det har jag gjort genom att jag har undervisat mycket, att jag har haft nära kontakt med många studenter, att jag har lyssnat på dem, att jag har använt studenters kursutvärdering på ett aktivt reflekterande sätt, att jag har lyssnat på andra lärares tankar och erfarenheter. Däremot, och det må jag erkänna att det är en brist, har jag inte tagit del av mycken samlad, akademisk pedagogisk kunskap.
Jag sympatiserar med Alvesson och Dodillet’s anda, att lita på lärarens professionalism. Men, denna professionalism växer inte av sig själv, varför skolor och universitet behöver ha processer som medel för att driva professionalismen. De behöver ha system för att fånga upp de lärare som inte utvecklar sin professionalism och hjälpa dem i deras lärarplikt. Bara en sådan småsak som studentutvärderingar, som, enligt min erfarenhet inte används annat än som ett medel för att klicka av en box i en lista. Rätt utformade och genomförda, är studentutvärderingar utomordentliga medel för reflektion och för att fånga upp lärare som brister i professionalism. (se s. 33 länk 2.)
Den rätta rubriken på Alvesson och Dodillet’s inlaga vore: Leve lärarprofessionalismen!
Sven-Olof Yrjö Collin
Länk 1. https://www.svd.se/a/wrE1QP/en-overdriven-tro-pa-pedagogisk-forskning-skriver-mats-alvesson-och-susanne-dodillet
Länk 2. Du finner min skrift ’Råd till en akademiker’, på min hemsida: https://svencollin.wordpress.com/
Som professor i företagsekonomi borde jag stå på den akademiska kunskapens sida och ropa: Javisst, det är självklart!
Jag borde bli upprörd när jag läser ett debattsvar i Svenska Dagbladet (se länk 1. nedan) av min gamle rumskompis från Företagsekonomiska institutionen vid Lunds universitet, Mats Alvesson och en lektor i pedagogik, Sussane Dodillet, som hävdar att det finns en övertro på pedagogisk forskning.
Vafalls, skall kunskap inte leda skolan? Den, om något, skall väl ledas av kunskap?
Jo, det är just vad debattörerna hävdar, ty de avslutar artikeln med orden: ”Forskning kan bidra med insikter och kritisk reflektion, vilket är något annat än ”bästa sättet”-instruktioner.”
Det de vänder sig emot är egentligen inte kunskapen utan att lärarens arbete skall regleras av instruktioner som härleds från den akademiska kunskapen, inte sällan vad som är på modet i pedagogikforskningen för tillfället. De vänder sig inte mot kunskap utan mot att läraren skall följa instruktioner från forskningen, dvs i stort sett vara byråkrater som har att följa regler, gör A, gör B, gör inte -A, o s v. Som jag tolkar dem skall läraren istället vara professionell, dvs basera sig på vetenskaplig kunskap, men en kunskap som de själva tillgodogör sig och utformar utifrån sin professionalism, vari ingår deras egen erfarenhet och egen reflektion kring sin erfarenhet.
Som anställd vid universitet och högskola har jag deltagit på lärarkurser i pedagogik, mer p g a tvång än p g a stimulans. Vid tavlan har stått, inte alltid men ofta, akademiskt meriterade personer som föreläst utifrån sin akademiska kunskap. Jag får medge att mitt lyssnande varit något avmätt och mitt aktiva memorerande inte varit på topp. Antalet anteckningar var inte så många. Däremot, i pauserna, när jag satt med kursdeltagarna, lyssnade jag intensivt och memorerade lika intensivt och antecknade intensivt när jag fick höra dessa deltagares egna historier, om deras trick i specifika situationer, och deras sätt att agera i sin undervisning. Jag, som brukar hävda regressionsanalysens sannolikhetssanning, satt och lyssnade ivrigt på det som i forskningen ibland kallas, med lätt avsmak, anekdotiska erfarenheter.
Idag är jag en person som har mer än 30 års anekdotisk erfarenhet, som jag delvis sammanställt för den som vill ta del av min anekdotiska erfarenhetssanning (se länk 2.). Jag har inte begärts agera på ett sätt som föreskrivits på en lista, det som Alvesson och Dodillet vänder sig emot. Först när fyra månader kvarstod på min yrkesbana, fyra månader innan jag avskedades från min professorstjänst, fick jag krav på att följa en lista. Ett krav jag självfallet avslog.
Även om det är förmätet av mig, så anser jag att jag vunnit i professionalism under min lärargärning. Det har jag gjort genom att jag har undervisat mycket, att jag har haft nära kontakt med många studenter, att jag har lyssnat på dem, att jag har använt studenters kursutvärdering på ett aktivt reflekterande sätt, att jag har lyssnat på andra lärares tankar och erfarenheter. Däremot, och det må jag erkänna att det är en brist, har jag inte tagit del av mycken samlad, akademisk pedagogisk kunskap.
Jag sympatiserar med Alvesson och Dodillet’s anda, att lita på lärarens professionalism. Men, denna professionalism växer inte av sig själv, varför skolor och universitet behöver ha processer som medel för att driva professionalismen. De behöver ha system för att fånga upp de lärare som inte utvecklar sin professionalism och hjälpa dem i deras lärarplikt. Bara en sådan småsak som studentutvärderingar, som, enligt min erfarenhet inte används annat än som ett medel för att klicka av en box i en lista. Rätt utformade och genomförda, är studentutvärderingar utomordentliga medel för reflektion och för att fånga upp lärare som brister i professionalism. (se s. 33 länk 2.)
Den rätta rubriken på Alvesson och Dodillet’s inlaga vore: Leve lärarprofessionalismen!
Sven-Olof Yrjö Collin
Länk 1. https://www.svd.se/a/wrE1QP/en-overdriven-tro-pa-pedagogisk-forskning-skriver-mats-alvesson-och-susanne-dodillet
Länk 2. Du finner min skrift ’Råd till en akademiker’, på min hemsida: https://svencollin.wordpress.com/
RSS-flöde
