Somliga stoltserar med att de är för invandring. Andra motarbetar invandring.
Blott en dum människa kan vara för eller emot invandring.
Ty invandring är inte ett. Invandraren är inte ett. En stor vattendelare mellan invandrare är de som kommit som fritt val, i stort sett som arbetskraftsinvandrare, och de som kommit av tång, som flyktingar. Föga överraskande integreras arbetskraftsinvandraren mycket bättre än flyktingen. Integrationsproblematiken, som göder invandringsståndpunkten för eller emot, rör därför främst flyktingarna.
Ser vi på flyktingarna har Sverige tagit emot många som kommer från t ex Syrien. På senare tid har vi tagit emot invandrare från Ukraina. Enligt preliminära resultat tycks ukrainarna bli mer integrerade än syrierna: ”Även om arbetslösheten bland gruppen [Ukrainare, mitt tillägg] fortfarande är hög, är deras arbetsintegration sedan ankomsten till Sverige snabbare än vad som observerats bland andra migrant- och flyktinggrupper både i Sverige och i Europa (Fasani et al., 2022).” (https://dtm.iom.int/reports/sweden-temporary-protection-holders-sweden-executive-summary-sweeng-april-may-2024 )
Flyktingarna, ukrainare och syrier, tycks således skilja sig åt på något sätt, vilket leder till högre grad av integration av ukrainare. Vad beror det på?
De är lika genom att bägge grupper flyr från en väpnad konflikt, de kommer från länder anfrätta av korruption, vilket borde leda till låg grad av förtroende mot institutioner, speciellt statliga institutioner, och bägge grupper har tillhört majoritetssamhället i det samhälle de flydde från, vilket ibland tas som förklaring till en låg integrationsbenägenhet.
Humankapitalet hos de två grupperna av flyktingar har jag inga data på, men ju högre humankapital, ju mer sannolikt är det att det sker en lyckosam integration.
Där slutar mina likheter. Nu kommer olikheterna.
De skiljer sig åt avseende kulturell distans, där ukrainarna har större kulturell likhet med svenskarna, vilket kan innebära att de har lättare att närma sig svenskarna, och att svenskarna har lättare att närma sig ukrainarna, vilket sammantaget skulle öka ukrainarnas integration.
Religionen är olika, där den islamiska religionen sitter hårdare präglad på syrierna medan den ukrainskt-ortodoxa kristna religionen sitter svagare. Medan kristendomen i många fall har disciplinerats till att ha acceptans av demokratins värderingar, är islam fortfarande en våldsam och totalitär religion. Undersökningar har visat på att muslimer har svagare integration än andra (Koopman, R. 2020, ’Islams forfaldne hus’). Det borde leda till lägre villighet till integration hos de muslimska syrierna, men kanske inte hos de kristna syrierna.
Könet i flyktinggrupperna skilde sig åt, där syrierna främst var män och ukrainarna främst var kvinnor, ofta med barn. Männen kan driva omkring, behöver bara ta hand om sig själva, och har högre grad av våldsamhet, medan kvinnor är mer fredliga, och de med barn har ansvar över något större än sig själv, barnet/en, vilket torde öka deras incitament att ta till sig samhället, för att ge sina barn lugn, mat och trygghet. Majoritetssamhället kan ha lättare att hjälpa kvinnor med barn än ensamma män, vilket torde öka integrationen av kvinnorna med barn.
Grad av våldsamhet skiljer sig åt. Detta kan komma av etnicitet, religion och kön. När de muslimska syrierna (och andra muslimer) blev kränkta av koranbrännandet, utlöstes fascistiskt våld, med 100-tals poliser på sjukhus och stor materiell förstörelse som effekt. När de ukrainska kvinnorna kränktes genom ett sexistiskt skämt i en TV-kanal, stod de utanför en byggnad och protesterade med knappt höjd röst. Våldsamheten skapar kanske en vis samhörighet hos syrierna, men deras våldsamhet skapar ett avståndstagande från det svenska majoritetssamhället.
Således kan integrationen av flyktingar underlättas om flyktingarna har högt humankapital, om de är kulturellt lika majoritetssamhället, om de inte är muslimer och, inte minst, om de är icke-våldsamma kvinnor, speciellt med barn.
De som är entydigt för eller emot invandringen gör sig således blinda för att invandrarna, speciellt flyktingarna, är olika, där vissa karakteristiska hos flyktingarna är mer positiva för integrationen, medan andra karakteristika är mer negativa för integrationen och därför skapar segregation och utanförskap.
Om man vill värna det svenska samhället, som behöver människor, måste man därför vara för invandring som sådan, men därefter ha distinktioner som gör det möjligt att skilja ut de som kan tillföra samhället resurser, och de som blott förbrukar resurser. Medan den ukrainska invandringen har berikat Sverige är det, minst sagt, mer oklart om den syriska har berikat Sverige.
Du kanske invänder att jag här pläderar för selektion av flyktingar, vilket är både omoraliskt och går emot flyktingkonventionen. Men flyktingar är redan selekterade, då de svaga, fega, resurssvaga, fattiga redan är bortselekterade genom att vara kvar i Ukraina eller i flyktingläger i Jordanien.
Den 20 augusti 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
Blott en dum människa kan vara för eller emot invandring.
Ty invandring är inte ett. Invandraren är inte ett. En stor vattendelare mellan invandrare är de som kommit som fritt val, i stort sett som arbetskraftsinvandrare, och de som kommit av tång, som flyktingar. Föga överraskande integreras arbetskraftsinvandraren mycket bättre än flyktingen. Integrationsproblematiken, som göder invandringsståndpunkten för eller emot, rör därför främst flyktingarna.
Ser vi på flyktingarna har Sverige tagit emot många som kommer från t ex Syrien. På senare tid har vi tagit emot invandrare från Ukraina. Enligt preliminära resultat tycks ukrainarna bli mer integrerade än syrierna: ”Även om arbetslösheten bland gruppen [Ukrainare, mitt tillägg] fortfarande är hög, är deras arbetsintegration sedan ankomsten till Sverige snabbare än vad som observerats bland andra migrant- och flyktinggrupper både i Sverige och i Europa (Fasani et al., 2022).” (https://dtm.iom.int/reports/sweden-temporary-protection-holders-sweden-executive-summary-sweeng-april-may-2024 )
Flyktingarna, ukrainare och syrier, tycks således skilja sig åt på något sätt, vilket leder till högre grad av integration av ukrainare. Vad beror det på?
De är lika genom att bägge grupper flyr från en väpnad konflikt, de kommer från länder anfrätta av korruption, vilket borde leda till låg grad av förtroende mot institutioner, speciellt statliga institutioner, och bägge grupper har tillhört majoritetssamhället i det samhälle de flydde från, vilket ibland tas som förklaring till en låg integrationsbenägenhet.
Humankapitalet hos de två grupperna av flyktingar har jag inga data på, men ju högre humankapital, ju mer sannolikt är det att det sker en lyckosam integration.
Där slutar mina likheter. Nu kommer olikheterna.
De skiljer sig åt avseende kulturell distans, där ukrainarna har större kulturell likhet med svenskarna, vilket kan innebära att de har lättare att närma sig svenskarna, och att svenskarna har lättare att närma sig ukrainarna, vilket sammantaget skulle öka ukrainarnas integration.
Religionen är olika, där den islamiska religionen sitter hårdare präglad på syrierna medan den ukrainskt-ortodoxa kristna religionen sitter svagare. Medan kristendomen i många fall har disciplinerats till att ha acceptans av demokratins värderingar, är islam fortfarande en våldsam och totalitär religion. Undersökningar har visat på att muslimer har svagare integration än andra (Koopman, R. 2020, ’Islams forfaldne hus’). Det borde leda till lägre villighet till integration hos de muslimska syrierna, men kanske inte hos de kristna syrierna.
Könet i flyktinggrupperna skilde sig åt, där syrierna främst var män och ukrainarna främst var kvinnor, ofta med barn. Männen kan driva omkring, behöver bara ta hand om sig själva, och har högre grad av våldsamhet, medan kvinnor är mer fredliga, och de med barn har ansvar över något större än sig själv, barnet/en, vilket torde öka deras incitament att ta till sig samhället, för att ge sina barn lugn, mat och trygghet. Majoritetssamhället kan ha lättare att hjälpa kvinnor med barn än ensamma män, vilket torde öka integrationen av kvinnorna med barn.
Grad av våldsamhet skiljer sig åt. Detta kan komma av etnicitet, religion och kön. När de muslimska syrierna (och andra muslimer) blev kränkta av koranbrännandet, utlöstes fascistiskt våld, med 100-tals poliser på sjukhus och stor materiell förstörelse som effekt. När de ukrainska kvinnorna kränktes genom ett sexistiskt skämt i en TV-kanal, stod de utanför en byggnad och protesterade med knappt höjd röst. Våldsamheten skapar kanske en vis samhörighet hos syrierna, men deras våldsamhet skapar ett avståndstagande från det svenska majoritetssamhället.
Således kan integrationen av flyktingar underlättas om flyktingarna har högt humankapital, om de är kulturellt lika majoritetssamhället, om de inte är muslimer och, inte minst, om de är icke-våldsamma kvinnor, speciellt med barn.
De som är entydigt för eller emot invandringen gör sig således blinda för att invandrarna, speciellt flyktingarna, är olika, där vissa karakteristiska hos flyktingarna är mer positiva för integrationen, medan andra karakteristika är mer negativa för integrationen och därför skapar segregation och utanförskap.
Om man vill värna det svenska samhället, som behöver människor, måste man därför vara för invandring som sådan, men därefter ha distinktioner som gör det möjligt att skilja ut de som kan tillföra samhället resurser, och de som blott förbrukar resurser. Medan den ukrainska invandringen har berikat Sverige är det, minst sagt, mer oklart om den syriska har berikat Sverige.
Du kanske invänder att jag här pläderar för selektion av flyktingar, vilket är både omoraliskt och går emot flyktingkonventionen. Men flyktingar är redan selekterade, då de svaga, fega, resurssvaga, fattiga redan är bortselekterade genom att vara kvar i Ukraina eller i flyktingläger i Jordanien.
Den 20 augusti 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
