Jan Emanuel vill inte att poliser skall skylta med Pride-flaggan. En annan debattör, Alexander Erwick (se länk sist) tycker motsatt Jan Emanuel och skriver ”… när jag ser en polis vifta med regnbågsflaggan känner jag mig tryggare, inte svagare. ”
Frågan är vad som skall leda poliser i deras fanbärande, dvs vilken princip för flaggning skall polisen följa?
Alexander Erwick är homosexuell och talar därför i egen sak. Det första förslaget på princip för polisers flaggning blir därför att polisen skall följa Erwicks intresse: Den flagga som Erwick anser polisen skall bära, skall polisen bära. Det är emellertid en både djupt egoistisk och auktoritär princip och är knappast en princip som någon vill ha, kanske inte ens Erwick.
En mindre auktoritär, men fortfarande auktoritär princip, är att polisen skall bära prideflaggan. Den är auktoritär genom att vara kraftigt exkluderande, då den utser blott en av alla grupper som kan vilja vara företräda hos polisen med sin flagga.
En mer inkluderande princip säger att polisen skall bära flaggor för de grupper som objektivt är förföljda, eller, för att följa dagens identitetsföreställningars subjektivism, de som upplever sig som förföljda. Det innebär att polisen skall ha feministernas flagga, ty många kvinnor upplever risker när de går ut i mörkret. De skall nynazisternas runflagga, ty många nynazister känner sig förföljda. De skall ha en grön flagga med halvmånen och stjärnan, som representerar islam och därmed de muslimer som känner sig förföljda genom islamofobin. Så kan man fortsätta och ta upp alla de grupper som finns, där individer i grupperna känner sig förföljda.
Med en inkluderande princip blir det oerhört många flaggor som polisen skall bära. Det är emellertid ogörligt, varför man behöver en princip för exkludering av grupper, så att antalet flaggor blir möjliga att bära för polisen.
Vilken exkluderingsprincip skall man då ha? Vilka självupplevda förföljda grupper skall exkluderas och vilka skall inkluderas? Enklast är att använda hegemonins princip. De grupper som i samhället har lyckats etablera sig som en legitimt ansedd förföljd grupp som skall värnas, är de gruppers fanor som skall bäras av polisen. Idag har Pride hegemoni, varför det är deras flagga som polisen skall bära. Kanske har muslimerna lyckats etablera sig som legitimt ansedd förföljd grupp, varför polisen också skall bära en grön flagga med halvmånen och stjärnan. Kanske lyckas gruppen bakom ’Återställ våtmarkerna’ etablera sig som hegemonisk, varför polisen snart kommer att bära en fana som representerar ’återställ våtmarkerna’.
Med detta resonemang vill jag i första hand visa att Alexander Erwick är principlös i sitt hävdande. Han inser inte att polisen måste ha en princip för flaggningen, och är därför oförmögen att se implikationerna av sitt hävdande. Han är oförmögen att använda Immanuel Kants princip för etiskt agerande, det kategoriska imperativet: ”Handla endast efter den maxim genom vilken du samtidigt kan vilja att den blir en allmän lag”. Som jag visat här är att hans imperativ, att hans intresse av trygghet skall avgöra polisens flaggning, är djupt egoistiskt och auktoritärt, och sannerligen inte lämpad som allmän lag för en inkluderande, demokratisk stats polis.
En mer lämplig princip för polisens flaggning är därför den som Jan Emanuel har, att polisen bär den stats flagga som den företräder. Den flagga som polisen skall bära är Sveriges fana. Ingen annan.
Sven-Olof Yrjö Collin
Länk: https://www.aftonbladet.se/debatt/a/zAp5Qr/jan-emanuel-du-har-fel-om-poliser-och-regnbagsflaggor
Frågan är vad som skall leda poliser i deras fanbärande, dvs vilken princip för flaggning skall polisen följa?
Alexander Erwick är homosexuell och talar därför i egen sak. Det första förslaget på princip för polisers flaggning blir därför att polisen skall följa Erwicks intresse: Den flagga som Erwick anser polisen skall bära, skall polisen bära. Det är emellertid en både djupt egoistisk och auktoritär princip och är knappast en princip som någon vill ha, kanske inte ens Erwick.
En mindre auktoritär, men fortfarande auktoritär princip, är att polisen skall bära prideflaggan. Den är auktoritär genom att vara kraftigt exkluderande, då den utser blott en av alla grupper som kan vilja vara företräda hos polisen med sin flagga.
En mer inkluderande princip säger att polisen skall bära flaggor för de grupper som objektivt är förföljda, eller, för att följa dagens identitetsföreställningars subjektivism, de som upplever sig som förföljda. Det innebär att polisen skall ha feministernas flagga, ty många kvinnor upplever risker när de går ut i mörkret. De skall nynazisternas runflagga, ty många nynazister känner sig förföljda. De skall ha en grön flagga med halvmånen och stjärnan, som representerar islam och därmed de muslimer som känner sig förföljda genom islamofobin. Så kan man fortsätta och ta upp alla de grupper som finns, där individer i grupperna känner sig förföljda.
Med en inkluderande princip blir det oerhört många flaggor som polisen skall bära. Det är emellertid ogörligt, varför man behöver en princip för exkludering av grupper, så att antalet flaggor blir möjliga att bära för polisen.
Vilken exkluderingsprincip skall man då ha? Vilka självupplevda förföljda grupper skall exkluderas och vilka skall inkluderas? Enklast är att använda hegemonins princip. De grupper som i samhället har lyckats etablera sig som en legitimt ansedd förföljd grupp som skall värnas, är de gruppers fanor som skall bäras av polisen. Idag har Pride hegemoni, varför det är deras flagga som polisen skall bära. Kanske har muslimerna lyckats etablera sig som legitimt ansedd förföljd grupp, varför polisen också skall bära en grön flagga med halvmånen och stjärnan. Kanske lyckas gruppen bakom ’Återställ våtmarkerna’ etablera sig som hegemonisk, varför polisen snart kommer att bära en fana som representerar ’återställ våtmarkerna’.
Med detta resonemang vill jag i första hand visa att Alexander Erwick är principlös i sitt hävdande. Han inser inte att polisen måste ha en princip för flaggningen, och är därför oförmögen att se implikationerna av sitt hävdande. Han är oförmögen att använda Immanuel Kants princip för etiskt agerande, det kategoriska imperativet: ”Handla endast efter den maxim genom vilken du samtidigt kan vilja att den blir en allmän lag”. Som jag visat här är att hans imperativ, att hans intresse av trygghet skall avgöra polisens flaggning, är djupt egoistiskt och auktoritärt, och sannerligen inte lämpad som allmän lag för en inkluderande, demokratisk stats polis.
En mer lämplig princip för polisens flaggning är därför den som Jan Emanuel har, att polisen bär den stats flagga som den företräder. Den flagga som polisen skall bära är Sveriges fana. Ingen annan.
Sven-Olof Yrjö Collin
Länk: https://www.aftonbladet.se/debatt/a/zAp5Qr/jan-emanuel-du-har-fel-om-poliser-och-regnbagsflaggor
RSS-flöde
