Horace Engdahl, skribent på Svenska Dagbladet, skriver om islam: ”Det förefaller till exempel meningslöst att kategoriskt fördöma en religion som räknar 1,6 miljarder troende.” (https://www.svd.se/a/JQ71aj/horace-engdahl-lardomar-om-varldsmannaskap-semlor-och-kristna )
Engdahlsdoktrinen är att kritik som resulterar i fördömande avtar med mängden utövare. Kritik är således en fråga om kvantitet och utgör en sorts demokratisk-totalitär aktivitet, där ett fenomen blir mindre kritiskt granskat, med slutsatsen av total fördömelse, ju fler människor som deltar i fenomenet. Det förefaller vara demokratiskt, då mängden räknas, men blir totalitärt, eftersom tillräcklig mängd skyddar fenomenet från kritik som leder till fördömelse.
Jag ser på en hemsida att världscupen i fotboll har setts av 4 miljarder tittare. I världsmästerskapet i totalitära Qatar, karakteriserat av kvinnoapartheid eftersom det är en muslimsk stat, förväntas än fler se på fotbollen. Är fotbolls-VM i Qatar skyddad från kritik, med riktning av fördömande, p g a den enorma mängden tittare?
Jag ser på en hemsida att man beräknar att varje dag dricker 1,2 miljarder människor en Coca-Cola. Eftersom man kan tro att de 1,6 miljarderna muslimer inte är aktiva muslimer varje dag, så förefaller det som om kyrkan Coca-Cola har fler aktiva tillbedjare är islam. Enligt Engdahlsdoktrinen är fenomenet Coca-Cola meningslöst att kritiskt granska och nå resultatet, att fördöma produkten, p g a antalet som dricker Coca-Cola.
Engdahlsdoktrinen är en uppenbar dumhet, ty kritik är en förnuftsmässig aktivitet som inte hindras av några majoritetsförhållanden eller kvantiteter. Faktumet att 1,6 miljarder brukar islam, 4 miljarder brukar världsmästerskapet i fotboll och 1,2 miljarder brukar dagligen Coca-Cola, berättar om människan, där berättelsen mycket väl kan innehålla delvis eller totalt fördömande av fenomenet som dessa människor ägnar sig åt. Mängden berättar inget om fenomenet, islam, fotboll eller Coca-Cola-drycken. Det är fortfarande lätt att med förnuftig och kunskapsbaserad kritik nå fram till ett totalt fördömande av kommunism och nazism, helt oaktat hur många som stödde dem, eller hur många som var medlemmar i dessa partier. Fenomenet islam, fotboll i Qatar och Coka-Cola är oberoende av antalet som ägnar sig åt det.
Engdahlsdoktrinen utgör ett exempel på hur människor, med ren vilja, är villig att släcka sitt förnuft, till förmån för själens vilja att rena det smutsiga och uppenbart orättfärdiga. Förnuftet får ge vika och viljan använder ett dumhetens argument, för att rättfärdiga det omöjliga, religionen. Engdahlsdoktrinen är en manifestation av det den legitimerar, den totalitära vidskepelsen.
Den 16 mars 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Engdahlsdoktrinen är att kritik som resulterar i fördömande avtar med mängden utövare. Kritik är således en fråga om kvantitet och utgör en sorts demokratisk-totalitär aktivitet, där ett fenomen blir mindre kritiskt granskat, med slutsatsen av total fördömelse, ju fler människor som deltar i fenomenet. Det förefaller vara demokratiskt, då mängden räknas, men blir totalitärt, eftersom tillräcklig mängd skyddar fenomenet från kritik som leder till fördömelse.
Jag ser på en hemsida att världscupen i fotboll har setts av 4 miljarder tittare. I världsmästerskapet i totalitära Qatar, karakteriserat av kvinnoapartheid eftersom det är en muslimsk stat, förväntas än fler se på fotbollen. Är fotbolls-VM i Qatar skyddad från kritik, med riktning av fördömande, p g a den enorma mängden tittare?
Jag ser på en hemsida att man beräknar att varje dag dricker 1,2 miljarder människor en Coca-Cola. Eftersom man kan tro att de 1,6 miljarderna muslimer inte är aktiva muslimer varje dag, så förefaller det som om kyrkan Coca-Cola har fler aktiva tillbedjare är islam. Enligt Engdahlsdoktrinen är fenomenet Coca-Cola meningslöst att kritiskt granska och nå resultatet, att fördöma produkten, p g a antalet som dricker Coca-Cola.
Engdahlsdoktrinen är en uppenbar dumhet, ty kritik är en förnuftsmässig aktivitet som inte hindras av några majoritetsförhållanden eller kvantiteter. Faktumet att 1,6 miljarder brukar islam, 4 miljarder brukar världsmästerskapet i fotboll och 1,2 miljarder brukar dagligen Coca-Cola, berättar om människan, där berättelsen mycket väl kan innehålla delvis eller totalt fördömande av fenomenet som dessa människor ägnar sig åt. Mängden berättar inget om fenomenet, islam, fotboll eller Coca-Cola-drycken. Det är fortfarande lätt att med förnuftig och kunskapsbaserad kritik nå fram till ett totalt fördömande av kommunism och nazism, helt oaktat hur många som stödde dem, eller hur många som var medlemmar i dessa partier. Fenomenet islam, fotboll i Qatar och Coka-Cola är oberoende av antalet som ägnar sig åt det.
Engdahlsdoktrinen utgör ett exempel på hur människor, med ren vilja, är villig att släcka sitt förnuft, till förmån för själens vilja att rena det smutsiga och uppenbart orättfärdiga. Förnuftet får ge vika och viljan använder ett dumhetens argument, för att rättfärdiga det omöjliga, religionen. Engdahlsdoktrinen är en manifestation av det den legitimerar, den totalitära vidskepelsen.
Den 16 mars 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS Feed
