En sammankomst vid Uppsala universitet om akademisk frihet stördes av pro-palestinska demonstranter så mycket att mötet fick göra uppehåll. Akademin, där tanken och debatten skall vara fri, men också disciplinerad, hindrades i sitt arbete av pro-palestinska aktivister.
Låt mig lägga till några ytterligare observationer.
Vänsterpartiets partiordförande avbröt under partiledardebatten på ett sätt som fick t o m de andra politikerna att kräva disciplinerad anständigheten från henne.
Pro-palestinska demonstranter har förföljt en riksdagsledamot på ett sätt som hindrade honom att gå hem.
Detta ser ut som den odemokratiska vänsterns tilltag, där de haft en lång tradition av störningar, förstörelse och t o m våld. Kanske det går tillbaka på den odemokratiska kommunismen och dess våldsamhet och fascistiska läggning, dvs att med hot om våld eller våld, påverka opinion.
Men det är värre idag och därmed är riskerna större. Idag har vänstern lierat sig med och ingår i det pro-palestinska lägret. I det finns många med direkt eller indirekt ursprung i Palestina, men även från arabiska stater. De bär den kulturen med sig, som ytterst är baserad på en annan totalitär ideologi, islam.
Vi minns alla korankravallerna, med sitt ohämmade muslimska fascistiska våld.
Idag har vi i Sverige en än giftigare brygd än den som den odemokratiska vänstern serverade oss tidigare. Idag består brygden av två grupperingar, som i grunden hämtar sin kraft, om än omedvetet, från de totalitära ideologierna, kommunism och islam.
Det är onekligen paradoxalt att dessa två grupper kan vara tillsammans. Speciellt paradoxalt är att vänstern stödjer muslimska inriktningar. Dagens vänster har bevarat sitt odemokratiska agerande, men har lämnat sitt marxistiska filosofiska arv, materialismen, och har istället blivit idealister, där kultur skapar identitet, som sedan förtrycks eller förtrycker. De har blivit så förändrade att vänsterns tidigare så starka icke-rasism blivit antirasism, vilket är en nyrasism, där hudfärgen är en viktig identitetsmarkör. Det som hos den tidigare vänstern sågs som ett opium för folket, dvs religionen, som de forna kommunisterna gjorde allt som de kunde för att förtrycka och röja undan, har idag, hos den vänster som ortodoxa marxister ser som höger p g a deras idealism, har blivit en identitetsmarkör.
Muslimerna tycks inte vara så noga med sina allierade, utan låter dem gå med och legitimera deras krav, kanske p g a att båda grupper har en liknande totalitär och antidemokratisk grund. Att stöka runt, att vara aggressiv, att avbryta, att förfölja, är legitimt agerande för de totalitära. Demokratins disciplin vänder de ryggen. Nu har de visat i Uppsala, att de också vänder ryggen mot akademin och den akademiska friheten, tankefriheten som får utvecklas i akademins disciplinära form av debatt.
Demokratisk disciplinerad frihet och akademisk disciplinerad frihet är intet för vänsterns och muslimernas giftiga brygd.
Sven-Olof Yrjö Collin
Låt mig lägga till några ytterligare observationer.
Vänsterpartiets partiordförande avbröt under partiledardebatten på ett sätt som fick t o m de andra politikerna att kräva disciplinerad anständigheten från henne.
Pro-palestinska demonstranter har förföljt en riksdagsledamot på ett sätt som hindrade honom att gå hem.
Detta ser ut som den odemokratiska vänsterns tilltag, där de haft en lång tradition av störningar, förstörelse och t o m våld. Kanske det går tillbaka på den odemokratiska kommunismen och dess våldsamhet och fascistiska läggning, dvs att med hot om våld eller våld, påverka opinion.
Men det är värre idag och därmed är riskerna större. Idag har vänstern lierat sig med och ingår i det pro-palestinska lägret. I det finns många med direkt eller indirekt ursprung i Palestina, men även från arabiska stater. De bär den kulturen med sig, som ytterst är baserad på en annan totalitär ideologi, islam.
Vi minns alla korankravallerna, med sitt ohämmade muslimska fascistiska våld.
Idag har vi i Sverige en än giftigare brygd än den som den odemokratiska vänstern serverade oss tidigare. Idag består brygden av två grupperingar, som i grunden hämtar sin kraft, om än omedvetet, från de totalitära ideologierna, kommunism och islam.
Det är onekligen paradoxalt att dessa två grupper kan vara tillsammans. Speciellt paradoxalt är att vänstern stödjer muslimska inriktningar. Dagens vänster har bevarat sitt odemokratiska agerande, men har lämnat sitt marxistiska filosofiska arv, materialismen, och har istället blivit idealister, där kultur skapar identitet, som sedan förtrycks eller förtrycker. De har blivit så förändrade att vänsterns tidigare så starka icke-rasism blivit antirasism, vilket är en nyrasism, där hudfärgen är en viktig identitetsmarkör. Det som hos den tidigare vänstern sågs som ett opium för folket, dvs religionen, som de forna kommunisterna gjorde allt som de kunde för att förtrycka och röja undan, har idag, hos den vänster som ortodoxa marxister ser som höger p g a deras idealism, har blivit en identitetsmarkör.
Muslimerna tycks inte vara så noga med sina allierade, utan låter dem gå med och legitimera deras krav, kanske p g a att båda grupper har en liknande totalitär och antidemokratisk grund. Att stöka runt, att vara aggressiv, att avbryta, att förfölja, är legitimt agerande för de totalitära. Demokratins disciplin vänder de ryggen. Nu har de visat i Uppsala, att de också vänder ryggen mot akademin och den akademiska friheten, tankefriheten som får utvecklas i akademins disciplinära form av debatt.
Demokratisk disciplinerad frihet och akademisk disciplinerad frihet är intet för vänsterns och muslimernas giftiga brygd.
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
