Är detta ett balanserat och rättvist sätt att se på katastrofer?
Det är sant att västerlandet har skapat sin rikedom genom att smutsa ner. Det är sant att en hel del av katastroferna kan härledas till klimatet.
Men det är också lika sant att det sällan finns något sådant som naturkatastrofer, utan de är också sociala katastrofer. T ex har Pakistan fått erfara en av sina värsta katastrofer i år. Den beror till icke ringa del på klimatfaktorer. Men den beror också på att Pakistan har grundlagt katastrofen genom en oerhörd befolkningstillväxt och genom en markanvändning som inneburit en avskogning. Man har inte heller gjort sitt yttersta för att motverka översvämningar. Således är katastrofen skapad av en kombination av klimatförändring och ett illa skött samhälle.
Det ankommer väst att kompensera för den del av katastrofen som kan sägas bero på deras nedsmutsning. Det ankommer Pakistan att betala för den del som beror på deras usla förmåga att skapa ett värdigt samhälle.
Det är sant att västvärlden påverkade många länder, först genom kolonialism och sedan med imperialism. Dessa två historiska processer har använts som förklaring till de underutvecklade ländernas underutveckling, t ex genom stark befolkningstillväxt och korruption. Men Pakistan har varit självständigt sedan 1947, dvs har haft 75 år på sig att skapa ett värdigt samhälle. Visst är det en kort tidsrymd, men har de verkligen ansträngt sig det yttersta för att skapa ett värdigt samhälle? Jag vill inte vara tjatig, men Pakistan är ett land dominerat av islam, och islam har ännu inte förekommit i ett land som kan beskrivas som ett värdigt samhälle. Ideologin islam är folkets och landets val, vars konsekvenser de själva får bära. Kostnaden för islam får Pakistan bära själva.
Men, samtidigt som kolonialismen och imperialismen och islam härjade, härjade västerlandet runt med sin teknologi, både den materiella, t ex i form av vaccin, och den immateriella, som t ex demokrati och mänskliga rättigheter. Slavhandeln, både den muslimska, från slutet av 600-talet fram till våra dagar, och den transatlantiska slavhandeln, mellan 1550 till 1889, har varit en förödandekraft. Men det är en oomkullrunkelig sanning att slaveri förbjöds i Afrika genom Brysselkonferensen 1889, där de forna kolonialmakterna och slavhandlande länderna, förbjöd slavhandel. Slaveriet avskaffades av västländerna. Nog kan man förvänta sig, i alla fall ett viskande tack för den civilisationsgärningen?
Västerlandet har inte bara exporterat nedsmutsning och förtryck, utan också teknologi och värderingar som lett tillslaveriets avskaffande och till t ex en exempellös ökning av människors levnadstid.
Om en nota skall betalas, då måste man se till slutraden. Det går inte att blott räkna kostnader. Man måste se på kostnadernas orsak för att kunna hänföra kostnadsansvar. Och, inte minst, man kan inte blott se till kostnaderna, utan även till intäkterna.
Västerlandets kompensation skall bestå av det som blir kvar av kostnaderna, sedan man dragit bort kostnader som länderna själva åsamkat landet genom dåligt styre och våldsam ideologi, och reducera kostnaderna med de intäkter landet erhållit i from av västerlandets teknologi, både den tekniska och de värderingsmässiga. Det som är kvar efter denna kalkyl, det är den kostnad som det rika väst åsamkat det översvämmade landet.
Låter det kolonialt och t o m imperialistiskt? Må så vara, men nog skall man försöka se kostnaders ursprung, och nog skall man beakta hela bilden, även intäkterna?
Och till alla offer, som in absurdum exploaterar sin offerstatus, kan man säga, när man vänder de låga förväntningarnas rasism ryggen: Skärp er!
Den 13 november 2022
Sven-Olof Yrjö Collin