Nej, detta är inte ett 1:a aprilskämt. Sorgligt nog.
Två pensionerade professorer skriver engagerat om äldres entreprenörskap, och att äldres företagande bör lyftas fram och uppmärksammas. (https://www.svd.se/aldre-bar-till-stor-del-upp-foretagandet) Onekligen tycks de tala i egen sak, men det minskar inte poängen, att även äldre är företagare. De äldre bör rimligen ha större och bättre nätverk att kunna utnyttja. Sedan har de erfarenhet, vilket kanske kan vara en nackdel, ty med erfarenhet kommer inte sällan förmåga att se komplikationer, som kanske kan vara hindrande i entreprenörskapet. Slutligen är äldre mer risktagande, hur det nu än är observerat, vilket onekligen borde vara en god tillgång som entreprenör.
Men dessa två professorer andas samma elitism och oförmåga att se institutioners makt och betydelse som mången entreprenörsforskare har. De skriver:
”För det är företagandet och entreprenörskapet som möjliggör ekonomisk utveckling genom jobbskapande, ökad konkurrens samt genom att introducera innovationer på marknaden. Det är entreprenörerna, oavsett om de är verksamma inom befintliga företag (intraprenörer) eller startar nya företag, som är drivande och som har energin att utveckla verksamheter.”
Det är elitismens hyllande av den starke, av den ensamme riddaren som skapar och förändrar.
Ingen förståelse för att institutioner ger förutsättningar för agerande. Ingen förståelse för att andra människor stödjer och kanske t o m möjliggör för entreprenören att agera. Ingenting om att andra människor krävs, som följer med entreprenören i dennes aktivitet. Ingenting om människornas kraft, som lyfts fram i utsagan: Jag måste gå före dem, jag är ju ändå deras ledare. Eller, som Oscar Wilde lär ha sagt: ” De som försöker leda folket kan göra det endast genom att följa pöbeln.”
Entreprenörsforskarnas syn på samhället, deras elitism, är inte roligt. Det är, sorgligt not, inte ett aprilskämt. Det är blodigt allvar.
Öllsjö den 1 april 2019
Två pensionerade professorer skriver engagerat om äldres entreprenörskap, och att äldres företagande bör lyftas fram och uppmärksammas. (https://www.svd.se/aldre-bar-till-stor-del-upp-foretagandet) Onekligen tycks de tala i egen sak, men det minskar inte poängen, att även äldre är företagare. De äldre bör rimligen ha större och bättre nätverk att kunna utnyttja. Sedan har de erfarenhet, vilket kanske kan vara en nackdel, ty med erfarenhet kommer inte sällan förmåga att se komplikationer, som kanske kan vara hindrande i entreprenörskapet. Slutligen är äldre mer risktagande, hur det nu än är observerat, vilket onekligen borde vara en god tillgång som entreprenör.
Men dessa två professorer andas samma elitism och oförmåga att se institutioners makt och betydelse som mången entreprenörsforskare har. De skriver:
”För det är företagandet och entreprenörskapet som möjliggör ekonomisk utveckling genom jobbskapande, ökad konkurrens samt genom att introducera innovationer på marknaden. Det är entreprenörerna, oavsett om de är verksamma inom befintliga företag (intraprenörer) eller startar nya företag, som är drivande och som har energin att utveckla verksamheter.”
Det är elitismens hyllande av den starke, av den ensamme riddaren som skapar och förändrar.
Ingen förståelse för att institutioner ger förutsättningar för agerande. Ingen förståelse för att andra människor stödjer och kanske t o m möjliggör för entreprenören att agera. Ingenting om att andra människor krävs, som följer med entreprenören i dennes aktivitet. Ingenting om människornas kraft, som lyfts fram i utsagan: Jag måste gå före dem, jag är ju ändå deras ledare. Eller, som Oscar Wilde lär ha sagt: ” De som försöker leda folket kan göra det endast genom att följa pöbeln.”
Entreprenörsforskarnas syn på samhället, deras elitism, är inte roligt. Det är, sorgligt not, inte ett aprilskämt. Det är blodigt allvar.
Öllsjö den 1 april 2019
RSS-flöde
