I ett radioprogram i Sveriges Radio framfördes ett klagomål från en kvinna, att hennes partner inte var bra i sängen. En deltagare, tillika journalist, gav rådet till pojkvännen att han skulle åka över bron, till Köpenhamn, och köpa sex. Programledaren reagerade starkt på hans uttalande med orden ”Vad fan är det du säger”. Hans förklaring, att i latinska länder, som t ex Brasilien, är prostitution ett sätt att bli sexuellt erfaren, ledde inte till vidare debatt. Han kastades ut från studion. Utkastandet som svar på hans påstående har sedan hyllats, t o m av den svenska jämställdhetsministern (sic!), som företräder ett liberalt (sic!) parti.
Reaktionen, att kasta ut en person som uttrycker något man starkt tar avstånd från, är illiberalt, omoget, och, i samband med den statliga kanalen där det skedde, P4, stridande mot det uppdrag kanalen har, att låta verkligheten och inte en eller några ideologier ensidigt komma till tals.
Den reaktion som skedde, och som blev så hyllad, är det som vi idag känner som cancelkulturen, dvs elimineringskulturen, det som tidigare kallades censur, att utestänga yttringar eftersom de passar illa, men inte nödvändigtvis är felaktiga eller oriktiga att anföra.
En programledare som tagit kontraktet med staten på allvar och, än mer, hade varit intresserad av att förstå världen istället för att fördöma världen, hade tagit upp hans råd om erfarenhetssex och reflekterat kring det och debatterat hans råd.
I länder som Brasilien befinner sig fortfarande befolkningen i en abrahamtiskt hegemoni, med sin kvinnoapartheid, som bl a förtrycker kvinnans sexualitet och förhindrar att hon får sexuell erfarenhet innan äktenskapet. Mannen skall formellt begränsas av samma inskränkande norm, men ges frikort till sexuell erfarenhet genom prostituerade. Därför är prostitution både mer omfattande och mer accepterat i länder som lider under abrahamitiskt förtryck.
I Sverige, som definitivt kastade av sig det abrahamitiska förtrycket i mitten av 1950-talet, och som kanske tidigare har haft en mildare form av abrahamitisk kvinnoapartheid, har kvinnor och män hart när samma möjligheter till sex och därmed att få liknande sexerfarenhet. I Sverige behövs inte prostitutionen för att få erfarenhetssex eftersom kvinnorna har rätt till samma sex som männen. Det kan vara ett skäl till att prostitution är mindre omfattande och mindre accepterat i det svenska samhället.
Män i Sverige, speciellt de nyanlända, som kommer från en abrahamitisk kultur, njuter erfarenhetssex med svenska kvinnor. Men dessa män kan nedsättande kalla kvinnor som inte begränsas av abrahamitiska kvinnoapartheid för horor. Samtidigt värnar de, ja, de förtrycker sina systrar och förvägrar dem erfarenhetssex. I deras barbariska kultur, med sin abrahamitiska kvinnoapartheid, ser de sina systrar som värdiga kvinnor, medan de i vår kultur, med vår acceptans av erfarenhetssex, ser beklagande på kvinnorna som oerfarna och förtryckta, förvägrade sexerfarenhet och därmed som förminskade som människor.
Allt detta, med avslutet av en reflektion kring om jämställdheten kanske hotas i Sverige idag, med ökat inslag av abrahamitisk kvinnoapartheid, och att vår öppenhet för erfarenhetssex innebär ett minskat inslag av prostitution och istället utgör ett framgångsrikt inslag av jämställdhet, hade den cancellerade, den eliminerade debatten kunnat handla om.
Att programledaren eliminerade denna möjlighet till reflektion kring kultur och förtryck visar att hon inte förstår sin uppgift i radion. Att jämställdhetsministern (sic!), som företräder ett liberalt (sic!) parti hyllar elimineringen av dessa möjliga reflektioner visar att hon inte förstår sitt uppdrag. Båda två bör därför bytas ut till intellektuellt mer utvecklade människor, som har en öppenhet för debatt och som vågar delta i Upplysningen, att våga tänka.
Den 9 oktober 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
Reaktionen, att kasta ut en person som uttrycker något man starkt tar avstånd från, är illiberalt, omoget, och, i samband med den statliga kanalen där det skedde, P4, stridande mot det uppdrag kanalen har, att låta verkligheten och inte en eller några ideologier ensidigt komma till tals.
Den reaktion som skedde, och som blev så hyllad, är det som vi idag känner som cancelkulturen, dvs elimineringskulturen, det som tidigare kallades censur, att utestänga yttringar eftersom de passar illa, men inte nödvändigtvis är felaktiga eller oriktiga att anföra.
En programledare som tagit kontraktet med staten på allvar och, än mer, hade varit intresserad av att förstå världen istället för att fördöma världen, hade tagit upp hans råd om erfarenhetssex och reflekterat kring det och debatterat hans råd.
I länder som Brasilien befinner sig fortfarande befolkningen i en abrahamtiskt hegemoni, med sin kvinnoapartheid, som bl a förtrycker kvinnans sexualitet och förhindrar att hon får sexuell erfarenhet innan äktenskapet. Mannen skall formellt begränsas av samma inskränkande norm, men ges frikort till sexuell erfarenhet genom prostituerade. Därför är prostitution både mer omfattande och mer accepterat i länder som lider under abrahamitiskt förtryck.
I Sverige, som definitivt kastade av sig det abrahamitiska förtrycket i mitten av 1950-talet, och som kanske tidigare har haft en mildare form av abrahamitisk kvinnoapartheid, har kvinnor och män hart när samma möjligheter till sex och därmed att få liknande sexerfarenhet. I Sverige behövs inte prostitutionen för att få erfarenhetssex eftersom kvinnorna har rätt till samma sex som männen. Det kan vara ett skäl till att prostitution är mindre omfattande och mindre accepterat i det svenska samhället.
Män i Sverige, speciellt de nyanlända, som kommer från en abrahamitisk kultur, njuter erfarenhetssex med svenska kvinnor. Men dessa män kan nedsättande kalla kvinnor som inte begränsas av abrahamitiska kvinnoapartheid för horor. Samtidigt värnar de, ja, de förtrycker sina systrar och förvägrar dem erfarenhetssex. I deras barbariska kultur, med sin abrahamitiska kvinnoapartheid, ser de sina systrar som värdiga kvinnor, medan de i vår kultur, med vår acceptans av erfarenhetssex, ser beklagande på kvinnorna som oerfarna och förtryckta, förvägrade sexerfarenhet och därmed som förminskade som människor.
Allt detta, med avslutet av en reflektion kring om jämställdheten kanske hotas i Sverige idag, med ökat inslag av abrahamitisk kvinnoapartheid, och att vår öppenhet för erfarenhetssex innebär ett minskat inslag av prostitution och istället utgör ett framgångsrikt inslag av jämställdhet, hade den cancellerade, den eliminerade debatten kunnat handla om.
Att programledaren eliminerade denna möjlighet till reflektion kring kultur och förtryck visar att hon inte förstår sin uppgift i radion. Att jämställdhetsministern (sic!), som företräder ett liberalt (sic!) parti hyllar elimineringen av dessa möjliga reflektioner visar att hon inte förstår sitt uppdrag. Båda två bör därför bytas ut till intellektuellt mer utvecklade människor, som har en öppenhet för debatt och som vågar delta i Upplysningen, att våga tänka.
Den 9 oktober 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
