Så sade Anders Björk till Carl Lidbom när Carl förhördes i KU-utskottet. Anders ansåg att Carl inte levde upp till de normer som Anders ansåg fanns i KU-utskottet.
https://www.youtube.com/watch?v=a30ysyyuGLE
När en människa träder in i en social situation kan hon i olika utsträckning agera i överensstämmelse med de normer som finns i den sociala situationen, dvs veta hut. Samtidigt kan de som är i den sociala situationen utforma den och anpassa den i olika grad till den som träder in, dvs definiera hutet.
Två exempel på denna sociala situation anför jag här.
När en främling kommer in i mitt svenska hem förväntar jag mig att den vet hut avseende att ta av sig ytterkläderna och skorna. Den som inte gör det visar mig som värd en brist på respekt. Samtidigt kan jag böja mig och lägga mina normer åt sidan för främlingen, dvs definiera hutet mera vitt. Jag, som har makten att definierar hutets omfång i mitt hem, får värdera hur viktiga mina normer är relativt hur främlingen upplever mina normer. Religiösa brukar vara mycket intoleranta och ha ett mycket begränsat omfång på hutet. En muslimsk kvinna kom in i mitt hem. Hon vet att man inte bär huvudbonader inomhus i Sverige. Hon vet att jag är svuren fiende till islam. Ändock, detta till trots, tog hon inte av sig hijaben. I mina ögon var det en brist på respekt för mig och mitt hem. Men jag citerade inte Anders Björk när hon gick in med huvudbonaden. Ty jag hade fortfarande den irrationella toleransen för de religiösas intolerans.
Den andra situationen är den italienska middagsvärdens kontrast till den vegetariska värden. Den vegetariska middagsvärden utformar sin middag i enlighet med Anders Björk, att vid middagsbordet skall middagsgästerna veta hut och böja sig för de vegetariska normer som finns vid vegetarianens middagsbord. Detta står i bjärt kontrast till den italienska middagen som jag erfarit i min italienska by. Där skulle Anders Björks uttalande ses som helt obegripligt. Hos mina italienska grannar utformas middagen i enlighet med de som anländer till middagen. Där råder normen att middagen inte är till för värden, utan för gästerna. Det är gästerna som i stor utsträckning sätter gränserna. Medan Carl Lidholm skulle veta hut och lyda, dvs disciplineras i enlighet med Anders Björks normer, skall middagsgästerna glädjas kring bordet. Skulle någon gäst vara mycket drickande, varvid vinet på bordet riskerar att ta slut, disciplineras inte den drickande, utan en ny flaska sätts på bordet.
Middagen jag bjöd på när den muslimska kvinnan kom till mitt hem, rymde både vegetariska rätter och kötträtter utan det kött som för muslimer är orent. Medan hon således inte respekterade mina normer, respekterade jag hennes. Jag hutade inte åt henne via maträtterna eller genom att säga till henne, när hon anlände, att hon skulle veta hut och ta av sig hijaben. Hon, genom att inte ta av sig hijaben, hutade däremot åt mig och mina svenska normer genom att kräva rätten att ha sina klädesnormer i mitt hem.
Inför de religiösas intolerans börjar min tolerans svikta. Trots insikten från den italienska middagen börjar jag närma mig Anders Björks uttalande. Detta är mitt hem. Detta är mitt samhälle. Snart, snart säger jag som Anders Björk och som Sverigedemokraterna säger: Du skall veta hut när du är här. Min tolerans mot de intoleranta slår snart över till en intolerans mot deras intolerans. När inga förhandlingar görs, för att nå en kompromiss i den sociala situationen, stelnar bägge parter och det blir en motsättning mellan två intoleranta parter.
Matteus 5:38-41 säger: ”Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand. Jag säger er: Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom. Om någon vill ställa dig inför rätta och ta din livklädnad, så låt honom få din mantel också. Om någon tvingar dig att gå med en mil, gå två mil med honom.”
Chamberlain åkte till München och ingick ett avtal den 29 september 1938, där han vände andra kinden till och gav Sudetenområdet till Hitler, i strid med Tjeckoslovakiens intresse. Han återvände till London och hävdade att han vunnit fred i vår tid. Att vända andra kinden till skulle ge fred. I mars 1939 annekterade Hitler resten av Tjeckoslovakien och några månader senare befann sig Europa i ett världskrig. Då fanns det inte fler kinder att vända till. Då sade engelsmännen till tyskarna att de skulle veta hut och förklarade dem krig.
Likt kriget i Ukraina idag, där Europa säger till ryssarna att de skall veta hut, borde Chamberlain redan i München sagt till Hitler som Anders Björk sade: Du skall veta hut när du är här.
Inför de religiösas intolerans stelnar jag till i en intolerans som är Jesus främmande. Det gör jag för att undvika det Chamberlainska misstaget. Kostnaden för att vända den andra kinden till är för stor. Med de religiösa blir det ingen italiensk middag.
Den 29 juli 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
https://www.youtube.com/watch?v=a30ysyyuGLE
När en människa träder in i en social situation kan hon i olika utsträckning agera i överensstämmelse med de normer som finns i den sociala situationen, dvs veta hut. Samtidigt kan de som är i den sociala situationen utforma den och anpassa den i olika grad till den som träder in, dvs definiera hutet.
Två exempel på denna sociala situation anför jag här.
När en främling kommer in i mitt svenska hem förväntar jag mig att den vet hut avseende att ta av sig ytterkläderna och skorna. Den som inte gör det visar mig som värd en brist på respekt. Samtidigt kan jag böja mig och lägga mina normer åt sidan för främlingen, dvs definiera hutet mera vitt. Jag, som har makten att definierar hutets omfång i mitt hem, får värdera hur viktiga mina normer är relativt hur främlingen upplever mina normer. Religiösa brukar vara mycket intoleranta och ha ett mycket begränsat omfång på hutet. En muslimsk kvinna kom in i mitt hem. Hon vet att man inte bär huvudbonader inomhus i Sverige. Hon vet att jag är svuren fiende till islam. Ändock, detta till trots, tog hon inte av sig hijaben. I mina ögon var det en brist på respekt för mig och mitt hem. Men jag citerade inte Anders Björk när hon gick in med huvudbonaden. Ty jag hade fortfarande den irrationella toleransen för de religiösas intolerans.
Den andra situationen är den italienska middagsvärdens kontrast till den vegetariska värden. Den vegetariska middagsvärden utformar sin middag i enlighet med Anders Björk, att vid middagsbordet skall middagsgästerna veta hut och böja sig för de vegetariska normer som finns vid vegetarianens middagsbord. Detta står i bjärt kontrast till den italienska middagen som jag erfarit i min italienska by. Där skulle Anders Björks uttalande ses som helt obegripligt. Hos mina italienska grannar utformas middagen i enlighet med de som anländer till middagen. Där råder normen att middagen inte är till för värden, utan för gästerna. Det är gästerna som i stor utsträckning sätter gränserna. Medan Carl Lidholm skulle veta hut och lyda, dvs disciplineras i enlighet med Anders Björks normer, skall middagsgästerna glädjas kring bordet. Skulle någon gäst vara mycket drickande, varvid vinet på bordet riskerar att ta slut, disciplineras inte den drickande, utan en ny flaska sätts på bordet.
Middagen jag bjöd på när den muslimska kvinnan kom till mitt hem, rymde både vegetariska rätter och kötträtter utan det kött som för muslimer är orent. Medan hon således inte respekterade mina normer, respekterade jag hennes. Jag hutade inte åt henne via maträtterna eller genom att säga till henne, när hon anlände, att hon skulle veta hut och ta av sig hijaben. Hon, genom att inte ta av sig hijaben, hutade däremot åt mig och mina svenska normer genom att kräva rätten att ha sina klädesnormer i mitt hem.
Inför de religiösas intolerans börjar min tolerans svikta. Trots insikten från den italienska middagen börjar jag närma mig Anders Björks uttalande. Detta är mitt hem. Detta är mitt samhälle. Snart, snart säger jag som Anders Björk och som Sverigedemokraterna säger: Du skall veta hut när du är här. Min tolerans mot de intoleranta slår snart över till en intolerans mot deras intolerans. När inga förhandlingar görs, för att nå en kompromiss i den sociala situationen, stelnar bägge parter och det blir en motsättning mellan två intoleranta parter.
Matteus 5:38-41 säger: ”Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand. Jag säger er: Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom. Om någon vill ställa dig inför rätta och ta din livklädnad, så låt honom få din mantel också. Om någon tvingar dig att gå med en mil, gå två mil med honom.”
Chamberlain åkte till München och ingick ett avtal den 29 september 1938, där han vände andra kinden till och gav Sudetenområdet till Hitler, i strid med Tjeckoslovakiens intresse. Han återvände till London och hävdade att han vunnit fred i vår tid. Att vända andra kinden till skulle ge fred. I mars 1939 annekterade Hitler resten av Tjeckoslovakien och några månader senare befann sig Europa i ett världskrig. Då fanns det inte fler kinder att vända till. Då sade engelsmännen till tyskarna att de skulle veta hut och förklarade dem krig.
Likt kriget i Ukraina idag, där Europa säger till ryssarna att de skall veta hut, borde Chamberlain redan i München sagt till Hitler som Anders Björk sade: Du skall veta hut när du är här.
Inför de religiösas intolerans stelnar jag till i en intolerans som är Jesus främmande. Det gör jag för att undvika det Chamberlainska misstaget. Kostnaden för att vända den andra kinden till är för stor. Med de religiösa blir det ingen italiensk middag.
Den 29 juli 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
