https://www.expressen.se/kultur/sverige-har-varit-vithetens-hogborg/
Lika mycket kan man ha synpunkter på de högerextremas debatt om den hotade svenskheten. Men att ge sig in i extremisternas debatt är inte intressant och nästan ovärdigt, då argumentationen är så svepande och okunnig att den blott bygger på känsloströmningar. Så som god propaganda gör.
Intressantare är att fråga sig varför en sådan text kan publiceras på en av Sveriges mest spridda massmedia, och vad det kan innebära. Jag noterar att det står att texten tidigare publicerats på hennes facebook-sida, vilket gör att den inte är originell, dvs aldrig tidigare publicerad, vilket ofta är kravet för att tidningar skall publicera en text. Men i det här fallet har redaktören bedömt att texten är så angelägen, att den kan ges ytterligare publicering.
Således är inte publiceringen något gjort i hastigt mod, utan mycket genomtänkt, eftersom det går emot normala publiceringsprinciper. Detta är en text som redaktören verkligen anser hör till den offentliga debatten.
Texten företräder en tydlig och uttalad nyrasism, och en revisionistisk historieskrivning som blott propagandister kan företräda. Dess motsats, t ex en text som en högerextrem skriver, angående den hotade svenskheten, skulle inte bli publicerad. Det pekar på att nyrasismen, nu med historierevisionism, kanske förstärkt av BLM, idag har blivit helt rumsren, och kan anses uttrycka något som är värt att beakta i offentligheten.
Så har motståndet mot rasism nötts ner, att utsagor som inte ens försöker linda in sin rasism, blir publicerade, som om de vore intressanta och värdefulla för det offentliga samtalet. Extrem historierevisionism, sådan som blott dväljes i extrema miljöer, accepteras.
En viss form av vulgär rasism och historierevisionism har blivit rumsren. Vi kan försöka finna förklaringar till denna acceptans. Men vi bör också fundera över möjliga konsekvenser.
Jag är ju förläst på Tysklands utveckling under sent 20- och 30-tal. Skall det aldrig återkomma, måste vi försöka lära oss, varför vi måste vara uppmärksamma på tendenser som kan leda till katastrofer.
Nazismens rasism, antisemitismen, var förvisso mer etablerad än dagens nyrasism. Det är goda nyheter.
Men det finns också dåliga nyheter. Det som jag lärt mig är att rasismen kunde sägas smyga sig på. Först som uttryck man såg som marginella och betydelselösa. Sedan som uttryck man lät hållas, med insikten, dvs tron och förhoppningen, att det skulle gå över. Sedan till blundandets fas, där man såg bort och hoppades att varken en själv eller andra man brydde sig om, skulle dras in i det. Men vid det laget var rasismen etablerad och kunde inte hindras. Då var allt försent.
Idag, vilket är min bedömning, är vi mellan faserna ’det marginella’ och ’låt dem hållas’. Vi förfasas över dem, men tror att de blott är vilsna själar som snart försvinner från det offentliga samtalet. Men det är en liberal, stor kvällstidning, som ’låter dem hållas’. Som ger dem utrymme för sitt rasistiska och revisionistiska gift. Som om de liberala, likt det liberala partiet, har fallit.
Åser vi en polarisering, där främlingsrasisterna och nyrasisterna bildar ett kraftfält, där en värdig antirasistisk attityd inte får plats? I dåtiden tog sig polariseringen våldsamma uttryck. Kommer vi att åse samma våldsspiral? Den är inte osannolik, ty bägge grupperingar har benägenhet att se våldet som legitimt politiskt medel.
Det mörknar.
Öllsjö den 3 juli 2020