Det gamla är att supermakterna, USA och Ryssland, gör vad som faller dem in på sinas respektive bakgårdar. Ryssland härjar och går på med sina kringliggande regioner och länder. Nu senast invasionen av Ukraina. Som dock gick sämre än väntat, men ändå bättre än t ex kriget i Afghanistan.
USA beter sig som vanligt gentemot sin bakgård, Sydamerika. Nu bombar de helt fräckt båtar som går från Venezuela, med argumentet att de smugglar droger. Som om man skulle ha rätt att angripa båtar på andras territorium, även om båtarna kan vara kriminella. Sverige kan sannerligen inte åka in i Turkiet och, likt Israel, ’ta bort’ några av de svenska gängledare som befinner sig där.
Det gamla finns kvar, att supermakterna har rättigheter på sina bakgårdar som står över internationell rätt. Det nya idag är att den polära stormaktsvärlden blivit tripolär, då Kina etablerar sig som supermakt. Man kan därför förvänta sig att Kina agerar på liknande sätt på sin bakgård, vilket är ett hot mot Taiwan, som Kina ser likt Ryssland ser på Ukraina, ett hemland.
Om supermakternas agerande är gammal skåpmat, finns idag ett annat inslag som är ännu äldre skåpmat, från 1800-talet. Som jag minns det, tog vi sprutor och sköljde munnar på 60-talet, utan diskussion. Det var den goda staten som såg till att vi hade det bra. Idag sprids en delvis hälsosam tveksamhet till och kritik av staten och eliten. Men även om kritik är hälsosamt, så har det slagit över till konspirationsteorier av infantilt, men också, farligt slag.
Det finns idag människor som, minsann!, inte böjer sig för eliten, som inte dras med i elitens försök att kuva människor, som är fria och oberoende. En sådan människa vaccinerar sig inte. När jag var på vårdcentralen för att få mina två vaccineringar, mot covid och mot influensa, pratade jag med en man. Han betedde sig som en sådan där riktig man, en man av folket, en man som med bestämda tag hade skidat tillsammans med Gustav Eriksson, en man som inte har några undringar utan som vet, en fri man som ingen elit kan kuva. Han sade, med den bestämdhet och ohyggligt självklara kunnighet som bara sådana män har, att första gången hade han tagit vaccinet mot corona, men att han sedan ångrade sig att han följde strömmen eftersom det vaccinet inte var att lita på och inte behövdes. Just det vaccinet var de höga uppsattas påhitt. Nu satt han på vårdcentralen för att vaccinera sig mot influensan. I hans dimmiga värld var coronavaccinet elitens projekt, och jag som satt där för att få coronavaccinet var ett lydigt får, medan influensavaccinet var riktigt vaccin. Ja, det visste minsann han!
När vaccinet kom på 1800-talet, t ex genom lagkravet om att vaccinera sig mot smittkoppor 1816, hade det problem att etablera sig eftersom det förekom dödsfall som härleddes till vaccinet. Speciellt vanligt att undvika vaccinering var det i arbetarhemmen. Förr bestred man vaccinet grundat i okunnighet och ryktesspridning. Idag är dagens vaccinvägrare i allmänhet mycket informerade genom internets spridning av vaccinkritiken. Men frågan är om de inte är lika ryktesberoende i sin negativa inställning som vaccinvägrarna på 1800-talet. Det blinda förtroende som vi hade för vetenskap och stat på 60-talet, är idag i gungning, vilket delvis är hälsosamt, men också, när det slår över i vaccinresistens, kan innebära samhällsfara.
Mina två exempel visar på att vi inte alltid går framåt, utan att vi står och stampar, som med stormakternas bakgårdsagerande, eller backar tillbaka 100 år, som mitt exempel med vaccinkritikerna visar. Historian upprepar sig inte, sägs det. Men den dröjer sig kvar. Allt för länge.
Sven-Olof Yrjö Collin
USA beter sig som vanligt gentemot sin bakgård, Sydamerika. Nu bombar de helt fräckt båtar som går från Venezuela, med argumentet att de smugglar droger. Som om man skulle ha rätt att angripa båtar på andras territorium, även om båtarna kan vara kriminella. Sverige kan sannerligen inte åka in i Turkiet och, likt Israel, ’ta bort’ några av de svenska gängledare som befinner sig där.
Det gamla finns kvar, att supermakterna har rättigheter på sina bakgårdar som står över internationell rätt. Det nya idag är att den polära stormaktsvärlden blivit tripolär, då Kina etablerar sig som supermakt. Man kan därför förvänta sig att Kina agerar på liknande sätt på sin bakgård, vilket är ett hot mot Taiwan, som Kina ser likt Ryssland ser på Ukraina, ett hemland.
Om supermakternas agerande är gammal skåpmat, finns idag ett annat inslag som är ännu äldre skåpmat, från 1800-talet. Som jag minns det, tog vi sprutor och sköljde munnar på 60-talet, utan diskussion. Det var den goda staten som såg till att vi hade det bra. Idag sprids en delvis hälsosam tveksamhet till och kritik av staten och eliten. Men även om kritik är hälsosamt, så har det slagit över till konspirationsteorier av infantilt, men också, farligt slag.
Det finns idag människor som, minsann!, inte böjer sig för eliten, som inte dras med i elitens försök att kuva människor, som är fria och oberoende. En sådan människa vaccinerar sig inte. När jag var på vårdcentralen för att få mina två vaccineringar, mot covid och mot influensa, pratade jag med en man. Han betedde sig som en sådan där riktig man, en man av folket, en man som med bestämda tag hade skidat tillsammans med Gustav Eriksson, en man som inte har några undringar utan som vet, en fri man som ingen elit kan kuva. Han sade, med den bestämdhet och ohyggligt självklara kunnighet som bara sådana män har, att första gången hade han tagit vaccinet mot corona, men att han sedan ångrade sig att han följde strömmen eftersom det vaccinet inte var att lita på och inte behövdes. Just det vaccinet var de höga uppsattas påhitt. Nu satt han på vårdcentralen för att vaccinera sig mot influensan. I hans dimmiga värld var coronavaccinet elitens projekt, och jag som satt där för att få coronavaccinet var ett lydigt får, medan influensavaccinet var riktigt vaccin. Ja, det visste minsann han!
När vaccinet kom på 1800-talet, t ex genom lagkravet om att vaccinera sig mot smittkoppor 1816, hade det problem att etablera sig eftersom det förekom dödsfall som härleddes till vaccinet. Speciellt vanligt att undvika vaccinering var det i arbetarhemmen. Förr bestred man vaccinet grundat i okunnighet och ryktesspridning. Idag är dagens vaccinvägrare i allmänhet mycket informerade genom internets spridning av vaccinkritiken. Men frågan är om de inte är lika ryktesberoende i sin negativa inställning som vaccinvägrarna på 1800-talet. Det blinda förtroende som vi hade för vetenskap och stat på 60-talet, är idag i gungning, vilket delvis är hälsosamt, men också, när det slår över i vaccinresistens, kan innebära samhällsfara.
Mina två exempel visar på att vi inte alltid går framåt, utan att vi står och stampar, som med stormakternas bakgårdsagerande, eller backar tillbaka 100 år, som mitt exempel med vaccinkritikerna visar. Historian upprepar sig inte, sägs det. Men den dröjer sig kvar. Allt för länge.
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
