Självfallet är uttrycket ’landsförrädare’ ytterst olämpligt då det alltid använts av de högerextrema och de konservativa. Det är även för mig överraskande att en man som så värnar om språket som Ranelid, använder ett så befläckat uttryck. Men den som läser artikeln, och som följt Ranelids uttalande, förstår hans användande som ett uttryck för en förvisso konservativ ståndpunkt, men en ståndpunkt som värnar de svenska värderingarna av tolerans och solidaritet. För mig framstår det som att han har liknande värderingar som jag, dvs den demokratiska socialismens värderingar, de som Socialdemokraterna hade innan svängningen på 80-talet.
Man har sagt att Ranelid har radikaliserats, i bemärkelsen mer brun. Själv säger han ”… det finns folk som vill tolka det jag skriver så att det passar in på ett högerextremt synsätt. Men jag har inte bytt fot. Jag har däremot tagit risken att beskriva en obekväm verklighet.”
Han säger också, angående att de högerextrema media velat ha hans texter ”Jag har inte svarat någon av dem och kommer inte att besvara dem i framtiden. Jag vill inte förknippas med det synsättet. Kommer aldrig att sälja mig till den falang som föraktar människor på grund av hudfärg.”
Min debattartikel, som refuserades av alla etablerade media jag vände mig till, skickade jag inte till någon av de högerextrema media som finns, trots att jag tror att de gärna publicerat den. Ty jag, precis som Ranelid, tillhör inte opinionselitens motsats, den andra ståndpunkten, främlingsfientligheten. Vi tillhör en tredje.
Ranelid intar den tredje ståndpunkten. Han är kritisk mot invandringspolitiken, mot acceptansen av invandrarnas kvinnofientliga och antidemokratiska värderingar. Genom de ståndpunkterna står han mot opinionseliten, som därför betraktar honom som en motsats och ger honom motsatsens bruna färg. I det endimensionella Sverige gäller att om man inte är med opinionseliten, då är man brun och främlingsfientlig och rasist.
Ranelid tycks förfäkta en tredje ståndpunkt, en som för mig framstår som traditionell socialdemokratisk, den där man hävdar icke-rasism, jämlikhet och solidaritet. Med denna ståndpunkt formuleras en viss kritik, som låter som den som de främlingsfientliga har, varför Ranelid brunsmetas och betraktas som radikaliserad.
Men det är inte Ranelid som har radikaliserats. Det är opinionseliten och dess politiker som har radikaliserats. Ranelid framstår för mig, som lik mig, en konservativ socialdemokrat, en man som står i Folkhemmet, med dess historia och dess värderingar.
Det är opinionseliten och dess politiker som övergett Folkhemmets jämlikhet och solidaritet, och idag står för intolerans, rasism och, mycket överraskande, en acceptans av kvinnofientlighet och antidemokratiska värderingar.
Ranelid och jag, men också oerhört många i Sverige, ja, kanske många av de som vandrat från socialdemokratin till SD, är konservativa socialdemokrater, som hävdar värderingar som en gång var förhärskande, men som övergivits av den radikaliserade opinionseliten och politikerna. Vi är den tredje ståndpunkten. En ståndpunkt som förvägras oss genom att vi inordnas i det kraftfält som skapats mellan opinionseliten och de främlingsfientliga, och därigenom blir brunsmetade och falskeligen kallade för ’radikaliserade’.
Så ser det radikaliserade endimensionella Sverige ut.
…om det nu inte var så att min artikel var usel….
Den 2 september 2021
Sven-Olof Yrjö Collin