TV-programmet Kalla Fakta visar att fem av åtta riksdagspartier är villiga att hitta vägar att gå runt lagen om att större bidrag till politiska partier skall redovisas. Efter avslöjandet har Socialdemokraterna och Liberalerna tagit bort personen som var villig till förhandlingen, medan de konservativa KD och SD ryker på axlarna.
Detta sker i Sverige, som är fjärde från slutet av de mest korrupta länderna. Det hade kunnat tas med en axelryckning, likt KDs och SDs agerande, om det hade skett i några avlägsna verksamheter, utfört av en obetydlig kommunal tjänstekvinna i en obetydlig liten norrländsk kommun, som förordar ett byggnadstillstånd till en entreprenörs villa, där entreprenören generöst sett till att den kommunala tjänstekvinnan fått sin garageuppfart stenlagd. Det finns alltid, i alla samhällen, svaga personer som ger efter för primitivt egenintresse.
Men i detta fall handlar det inte om egenintresse, utan om organisationsintresse. Det handlar om lagstiftande partier som är villiga att runda lagstiftningens anda genom tricks. Det är korruption i nationens hjärta, utfört av de som borde vara de främsta företrädarna för ett korruptfritt samhälle. Partiernas reaktioner är antingen att rycka på axlarna, eller att privatisera korruptionen, genom att ta bort personen, och därmed vara klar med problemet. Men att fem av åtta partier är villiga att agera mot lagens anda, visar att korruptionen inte är personlig, utan systemisk.
SD:s Åkesson försökte förminska deras agerande genom att han lär ha sagt att för dem är det förmildrande ty de röstade inte för lagen. Som om bankrånaren skall få mindre straff om rånaren anser att bankrån inte skall vara kriminaliserat.
En sak i denna historia, som fick mig att ytterligare höja ögonbrynen, var att de två som fått gå, är kvinnor. I våra studier av revisorer, har vi funnit att kvinnor, mer än män, följer regleringar enligt bokstav och anda, medan män kan se mer till situationen och klienten, och visa förståelse för smärre avvikelser, bl a för att upprätthålla en god kontakt med sin klient. Män är således mer socialt följsamma och kvinnor mer regelföljande. Social följsam kan man kalla korrupt. Således, män ligger närmare till att agera korrupt än kvinnor.
Men i svenska politiska partier finns jämställdhet, i alla fall i korrupt beteende. Även kvinnor är korrupta. Det förstärker tron att korruptionen är systemisk.
Men vad kan det bero på? Socialdemokraterna och Moderaterna får goda bidrag från näringslivet, antingen från fack eller arbetsköpare, varför deras villighet till korruption inte kan förklaras av hunger. KD borde vara starka i normbeteende, varför deras brott är anmärkningsvärt, än mer sedan de sedan slår undan det. Där påminns man om prästens ord: Du skall leva som jag lär, inte som jag lever, dvs KD har de kristnas hyckleri. Sverigedemokraterna och Liberalerna är däremot fattigare partier, och skulle därför kunna vara mer benägna till korruption. Liberalerna visade där en förslagenhet som var ryslig och imponerande, att använda en Timbro-anställd med rymligt samvete. Ett agerande som fick Svenska Dagbladets skribent, Torbjörn Nilsson, att ställa den ohyggliga frågan: ”Vilka fler brukar Timbro tvätta pengar åt?”
Jag har träffat på politikers oetiska beteenden i min verksamhet som forskare. I ett fall sade en politiker uppriktigt: ”Någon kommer att få gå i fängelse för detta. Hoppas det inte blir jag.” Det är som om politiker, som styr samhället, står över samhället, likt prästen i citatet ovan.
Det är ett fundamentalistiskt agerande, där det de kämpar för, deras grandiosa mål och vision som skall genomföras, kan kräva i stort sett vilka medel som helst. Ändamålet helgar medlen.
Politikerna går inte ut och bekymrat säger att detta måste de gå till botten med. Ty då skulle alltför mycket av ’Ändamålet helgar medlen’, komma upp. Det systemiska i agerandet hade dykt upp.
Jag vet. Ty jag sitter just nu och kastar sten i glashuset, ett glashus jag övergav för 40 år sedan. Då var jag ordförande i SSU-frihet i Lund. Alla ungdomsförbund visste om att de medlemsansvariga inte var överdrivet duktiga i att ha ett färskt och väl uppdaterat medlemsregister. Ja, det var sannolikt alltid väl uppdaterat avseende de nya medlemmarna, men mer sällan på de avgångna medlemmarna. Ty varje politisk ungdomsklubb fick bidrag delvis i förhållande till sitt medlemsantal. Och varje politisk ungdomsklubb visste, genom kontakter med andra klubbars medlemsansvariga, att medlemsregistret var för stort. Men att göra absolut rätt, innebar att den rättfärdige förlorade bidrag, medan den med mer eftersläpande avregistrering av förlorade medlemmar, förlorade bidrag. Därför fanns det en acceptans för en moralisk flexibilitet, på det att klubben inte skulle förlora bidrag till andra, mer moraliskt flexibla och förslagna klubbar. Den medlemskorruptionen var en ganska säker aktivitet, ty ingen utanför partiet fick kontrollera medlemsregistren, och den partimedlem som fick granska medlemsregistren hade ju svaga incitament att gå hårt fram, eftersom det innebar att motståndarna fick mer bidrag.
Principen ’Ändamålet helgar medlen’, som tenderar att göra politiker till att stå över de normer vi andra har att följa, och uppväxten i ungdomsklubbar, med inslag av flexibel moral, gör korruptionen systemisk och innebär att partierna inte kommer att ’gå till botten med detta’.
Den 24 augusti 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Detta sker i Sverige, som är fjärde från slutet av de mest korrupta länderna. Det hade kunnat tas med en axelryckning, likt KDs och SDs agerande, om det hade skett i några avlägsna verksamheter, utfört av en obetydlig kommunal tjänstekvinna i en obetydlig liten norrländsk kommun, som förordar ett byggnadstillstånd till en entreprenörs villa, där entreprenören generöst sett till att den kommunala tjänstekvinnan fått sin garageuppfart stenlagd. Det finns alltid, i alla samhällen, svaga personer som ger efter för primitivt egenintresse.
Men i detta fall handlar det inte om egenintresse, utan om organisationsintresse. Det handlar om lagstiftande partier som är villiga att runda lagstiftningens anda genom tricks. Det är korruption i nationens hjärta, utfört av de som borde vara de främsta företrädarna för ett korruptfritt samhälle. Partiernas reaktioner är antingen att rycka på axlarna, eller att privatisera korruptionen, genom att ta bort personen, och därmed vara klar med problemet. Men att fem av åtta partier är villiga att agera mot lagens anda, visar att korruptionen inte är personlig, utan systemisk.
SD:s Åkesson försökte förminska deras agerande genom att han lär ha sagt att för dem är det förmildrande ty de röstade inte för lagen. Som om bankrånaren skall få mindre straff om rånaren anser att bankrån inte skall vara kriminaliserat.
En sak i denna historia, som fick mig att ytterligare höja ögonbrynen, var att de två som fått gå, är kvinnor. I våra studier av revisorer, har vi funnit att kvinnor, mer än män, följer regleringar enligt bokstav och anda, medan män kan se mer till situationen och klienten, och visa förståelse för smärre avvikelser, bl a för att upprätthålla en god kontakt med sin klient. Män är således mer socialt följsamma och kvinnor mer regelföljande. Social följsam kan man kalla korrupt. Således, män ligger närmare till att agera korrupt än kvinnor.
Men i svenska politiska partier finns jämställdhet, i alla fall i korrupt beteende. Även kvinnor är korrupta. Det förstärker tron att korruptionen är systemisk.
Men vad kan det bero på? Socialdemokraterna och Moderaterna får goda bidrag från näringslivet, antingen från fack eller arbetsköpare, varför deras villighet till korruption inte kan förklaras av hunger. KD borde vara starka i normbeteende, varför deras brott är anmärkningsvärt, än mer sedan de sedan slår undan det. Där påminns man om prästens ord: Du skall leva som jag lär, inte som jag lever, dvs KD har de kristnas hyckleri. Sverigedemokraterna och Liberalerna är däremot fattigare partier, och skulle därför kunna vara mer benägna till korruption. Liberalerna visade där en förslagenhet som var ryslig och imponerande, att använda en Timbro-anställd med rymligt samvete. Ett agerande som fick Svenska Dagbladets skribent, Torbjörn Nilsson, att ställa den ohyggliga frågan: ”Vilka fler brukar Timbro tvätta pengar åt?”
Jag har träffat på politikers oetiska beteenden i min verksamhet som forskare. I ett fall sade en politiker uppriktigt: ”Någon kommer att få gå i fängelse för detta. Hoppas det inte blir jag.” Det är som om politiker, som styr samhället, står över samhället, likt prästen i citatet ovan.
Det är ett fundamentalistiskt agerande, där det de kämpar för, deras grandiosa mål och vision som skall genomföras, kan kräva i stort sett vilka medel som helst. Ändamålet helgar medlen.
Politikerna går inte ut och bekymrat säger att detta måste de gå till botten med. Ty då skulle alltför mycket av ’Ändamålet helgar medlen’, komma upp. Det systemiska i agerandet hade dykt upp.
Jag vet. Ty jag sitter just nu och kastar sten i glashuset, ett glashus jag övergav för 40 år sedan. Då var jag ordförande i SSU-frihet i Lund. Alla ungdomsförbund visste om att de medlemsansvariga inte var överdrivet duktiga i att ha ett färskt och väl uppdaterat medlemsregister. Ja, det var sannolikt alltid väl uppdaterat avseende de nya medlemmarna, men mer sällan på de avgångna medlemmarna. Ty varje politisk ungdomsklubb fick bidrag delvis i förhållande till sitt medlemsantal. Och varje politisk ungdomsklubb visste, genom kontakter med andra klubbars medlemsansvariga, att medlemsregistret var för stort. Men att göra absolut rätt, innebar att den rättfärdige förlorade bidrag, medan den med mer eftersläpande avregistrering av förlorade medlemmar, förlorade bidrag. Därför fanns det en acceptans för en moralisk flexibilitet, på det att klubben inte skulle förlora bidrag till andra, mer moraliskt flexibla och förslagna klubbar. Den medlemskorruptionen var en ganska säker aktivitet, ty ingen utanför partiet fick kontrollera medlemsregistren, och den partimedlem som fick granska medlemsregistren hade ju svaga incitament att gå hårt fram, eftersom det innebar att motståndarna fick mer bidrag.
Principen ’Ändamålet helgar medlen’, som tenderar att göra politiker till att stå över de normer vi andra har att följa, och uppväxten i ungdomsklubbar, med inslag av flexibel moral, gör korruptionen systemisk och innebär att partierna inte kommer att ’gå till botten med detta’.
Den 24 augusti 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
