Den ständige sekreteraren i Svenska Akademin har nu lämnat eller fått lämna Akademin. Vi vet inte vad som skett bakom kulisserna. Blott brottstycken av skeenden kommer fram.
Kanske hon, efter att ha varit ledamot under några år, tyckte att det fanns en röta, där speciellt några personer fick bära kostnader som de inte skulle behöva bära, oaktat hur stort och viktigt Kulturen än var.
Kulturprofilen hade skapat en kultursammankomst som ansågs vara mycket värdefull. Så värdefull att somliga kostnader var små relativt Kulturens värde. Sammankomsterna attraherade villig arbetskraft. Unga kvinnor. De fick delta, de fick en plats. Vad som förespeglas i reportage är att deras plats delvis var en funktion av deras kön. Inte så att de såg det eller att de utnyttjade sitt kön. Utan att den som gav dem plats, gjorde det delvis utifrån deras kön.
Vi minns alla flickans engagemang för den stora Konsten, och hur hon förödmjukades av den store Konstnären. (titta speciellt kring 2:33, när hon står vid dörren, vänder sig om med en oerhörd förhoppning som hennes ansikte utstrålar, medan vi som ser henne, förstår och inser det hon omedelbart får erfara, och hennes ansikte blir en nästan blödande ruin av total förlust)
https://www.youtube.com/watch?v=CZ3di_hTrAY
En vidrig exploatering av ett ungt, vackert hjärta, som blott sökte Konsten och kärleken.
Som förblindad av Konsten, inte såg att hon utnyttjades, inte för den själ hon var, utan för den kropp hon var och för den kärlek hon gav så villigt och så stort.
Somt är emellertid större än Kulturen. Somt är en värdering som blott Plikten kan bära och utföra. Och Plikten ser inte till konsekvenserna. Och den får inte se till konsekvenserna. Även om Akademins varumärke står på spel. Även om Kulturen står på spel, den i källaren.
En människas längtan, en mans eller en kvinnas längtan, får inte utnyttjas, får inte exploateras, även om det står Nobelpris på spel. Ty över alla priser står den mänskliga värdigheten. Ingen sak är större än den mänskliga värdigheten.
Kanske sekreteraren ansåg att kulturprofilens agerande innebar en kränkning av de unga personerna. Som var kvinnor. Att hans agerande innebar att människans värdighet kränktes.
Inför kränkningar agerar man. Kanske hon lät omröstningen ske, för att visa på att människas värdighet står över Kulturen.
Det handlade kanske inte alls om patriarkat eller herrklubbar. Som Kristina Lugn sade, Jag är kvinna.
Det handlade kanske om hur man agerar med människans värdighet som sin maxim, som en Plikt man har valt att utföra. Då agerar man, blind för konsekvenserna, helt enligt Pliktens bud, mot ovärdigt agerande och mot kränkningar av en eller flera människors värdighet.
Om detta kan vi inte veta. Om detta kan vi bara spekulera. Att över patriarkatet, att över Kulturen, står människans värdighet.
Öllsjö den 18 april 2018
Kanske hon, efter att ha varit ledamot under några år, tyckte att det fanns en röta, där speciellt några personer fick bära kostnader som de inte skulle behöva bära, oaktat hur stort och viktigt Kulturen än var.
Kulturprofilen hade skapat en kultursammankomst som ansågs vara mycket värdefull. Så värdefull att somliga kostnader var små relativt Kulturens värde. Sammankomsterna attraherade villig arbetskraft. Unga kvinnor. De fick delta, de fick en plats. Vad som förespeglas i reportage är att deras plats delvis var en funktion av deras kön. Inte så att de såg det eller att de utnyttjade sitt kön. Utan att den som gav dem plats, gjorde det delvis utifrån deras kön.
Vi minns alla flickans engagemang för den stora Konsten, och hur hon förödmjukades av den store Konstnären. (titta speciellt kring 2:33, när hon står vid dörren, vänder sig om med en oerhörd förhoppning som hennes ansikte utstrålar, medan vi som ser henne, förstår och inser det hon omedelbart får erfara, och hennes ansikte blir en nästan blödande ruin av total förlust)
https://www.youtube.com/watch?v=CZ3di_hTrAY
En vidrig exploatering av ett ungt, vackert hjärta, som blott sökte Konsten och kärleken.
Som förblindad av Konsten, inte såg att hon utnyttjades, inte för den själ hon var, utan för den kropp hon var och för den kärlek hon gav så villigt och så stort.
Somt är emellertid större än Kulturen. Somt är en värdering som blott Plikten kan bära och utföra. Och Plikten ser inte till konsekvenserna. Och den får inte se till konsekvenserna. Även om Akademins varumärke står på spel. Även om Kulturen står på spel, den i källaren.
En människas längtan, en mans eller en kvinnas längtan, får inte utnyttjas, får inte exploateras, även om det står Nobelpris på spel. Ty över alla priser står den mänskliga värdigheten. Ingen sak är större än den mänskliga värdigheten.
Kanske sekreteraren ansåg att kulturprofilens agerande innebar en kränkning av de unga personerna. Som var kvinnor. Att hans agerande innebar att människans värdighet kränktes.
Inför kränkningar agerar man. Kanske hon lät omröstningen ske, för att visa på att människas värdighet står över Kulturen.
Det handlade kanske inte alls om patriarkat eller herrklubbar. Som Kristina Lugn sade, Jag är kvinna.
Det handlade kanske om hur man agerar med människans värdighet som sin maxim, som en Plikt man har valt att utföra. Då agerar man, blind för konsekvenserna, helt enligt Pliktens bud, mot ovärdigt agerande och mot kränkningar av en eller flera människors värdighet.
Om detta kan vi inte veta. Om detta kan vi bara spekulera. Att över patriarkatet, att över Kulturen, står människans värdighet.
Öllsjö den 18 april 2018
RSS-flöde
