Somliga förväxlar produktivitet med effektivitet. Produktivitet är ju ekonomens favoritbegrepp. Ekonomi brukar ju definieras som hushållning med begränsade resurser. Den organisation som bäst hushållar är den som är mest effektiv. Nej, det är inte korrekt, ty den är mest produktiv.
Men produktivitet är inte enkelt. En skräddare som kan göra två kostymer av en mängd tyg är mindre produktiv om en annan skräddare kan göra tre kostymer. Å andra sidan, om den första skräddaren gör sina två kostymer på två dagar, medan den andre skräddaren tar fyra dagar på sig, då är den första mer produktiv avseende resursen arbetstid, ty för den tar det 1 dag per kostym, medan den andre förbrukar 1,33 dagar.
Ekonomen löser det produktivitetsproblemet genom att standardisera förbrukningen av resurser med hjälp av priset för resursen. Då kan man väga förbrukningen av tyg med förbrukningen av tid, och den som har lägst kostnad per kostym är den mest produktive.
Men effektivitet behöver inte ha med produktivitet att göra. Effektivitet är organisationens förmåga att uppfylla syftet med organisationen. En organisation som har som mål att ge så stor avkastning som möjligt, vilket oftast antas för börsnoterade bolag, struntar i arbetstiden och tygåtgången, utan ser blott på relationen mellan vad tyg och arbetskraft kostar, och vad de kan få när de säljer kostymerna. Vinsten är målet, och det är för den som organisationen finns till.
För att kunna bedöma en organisations effektivitet måste man därför veta målsättningen med organisationen. Det är målsättningen man skall uppnå. Allt annat är medel för organisationen att uppnå målet.
I dessa dagar av hållbarhet och klimatomsorg, poängterar många företag att de har hållbarhetsmål. Men i kapitalistiska företag, som agerar under marknadskonkurrens, är dessa mål inte mål för organisationen, utan medel för att uppnå målet, maximal avkastning.
Ett annat mål kan vara överlevnad. Det är ett vanligt mål för familjeföretag. Hos dem är avkastningen ett medel för målet, att föra över företaget till nästa generation. I fråga om familjeföretag kan man därför mäta effektivitet i antal år det funnits.
Då kan man peka på den japanska hotellverksamheten, Nishiyama Onsen Keiunkan, som lär ha funnits sedan 705 e.kr. Det torde vara det mest effektiva företaget, om hållbarhet i överlevnad är kriteriet för effektivitet.
Men, och nu kommer poängen som öppnar ögonen på studenterna, om ålder på organisationen är ett tecken på dess effektivitet, vilket är då världens mest effektiva organisation? Enligt Wikipedia var det japanska byggföretaget Kongō Gumi det mest effektiva, ty det bildades 578 e.kr. Men det gick i konkurs 2006, så det var, men är inte den mest hållbara organisationen. Idag tycks istället den japanska hotellverksamheten Nishiyama Onsen Keiunkan vara det mest hållbara, som bildades 705 e.kr. och som fortfarande finns (https://www.va.se/nyheter/2015/02/25/varldens-20-aldsta-foretag---det-aldsta-ar-fran-578/).
Vårt bolag Stora Kopparberg, som nu heter Stora Enso, är en yngling i jämförelse, känt från 1288 e.kr.
Det tycks således som om familjen är den byggsten som krävs för en hållbar organisation. Den bygger på nepotism, dvs att en eller flera familjemedlemmar äger och styr organisationen. Är således familjen den bästa byggsten att bygga en livskraftig organisation på?
Nej. Dess raka motsats är sannolikt den mest effektiva organisationen, om vi med effektivitet menar den mest hållbara organisationen.
Den äldsta organisation jag känner till är den som lär ha bildats första århundrandet efter Kristus, den Katolska kyrkan. Den har funnits i nästan 2000 år. Och den bygger på nepotismens raka motsats, trots att ordet nepotism kommer från påvarnas benägenhet att ge ämbeten till sina söner, vilket strider mot dess grund i celibat.
Den mest hållbara organisation är således den som bygger på en stark gemensam ideologi. Och inte vilken ideologi som helst, utan en totalitär ideologi.
Således, den mest effektiva organisation som människan har byggt är den som bygger på en totalitär ideologi.
En ganska trist slutsats för en liberalt hållen person. Lyckligtvis kan vi visa upp många organisationer som byggt på totalitära ideologier, men som varit korta i sin levnad, som nazistpartiet i Tyskland och det kommunistiska partiet i Sovjetunionen. Förhoppningsvis är därför den katolska kyrkan ett särfall.
Men det tar inte bort ekonomens skyldighet att granska den katolska kyrkan, ty vad är det i den som gjort den så framgångsrik? Vad kan dagens organisationer lära av den katolska kyrkan?
Öllsjö den 21 november 2019