Det sägs att vintern kommer att bli barsk. Tillgången på energi kommer att minska betydligt. Staten i Tyskland skall spara energi. Folk uppmanas duscha kortare tid och med kallare vatten.
Den andra delen i det barska är att energipriserna kommer att gå upp mycket kraftigt. Det kommer att drabba börsen. Stater, som den svenska staten, planerar att ge medborgarna pengar så att de inte behöver använda så mycket av sina egna pengar för att betala energipriserna.
Tillgången på energi beror till stor del på bojkotten av rysk energi, men också på att kärnkraftverk inte kan köras, p g a översyn, men även p g a att kylvattnet är för varmt p g a värmeböljan. Kortsiktigt är det inte mycket man kan göra, annat än att minska förbrukningen, genom att ta på sig en tröja inomhus. Dock har redan nu börjat diskussioner om hur ransonering av energi kan se ut, dvs att staten griper in och tilldelar energianvändare en kvantitet energi, som den sedan får hushålla med, bäst den vill. I Sverige har det framförts tankar att man kommer att koppla ur stora områden från elnätet under några timmar, dvs helt enkelt inte leverera energi.
Energipriserna beror på tillgången, inte på produktionskostnaden. Det har inte blivit dramatiskt dyrare att tillverka en kilowatt. Orsaken till prisrusningen är inte en rusning i produktionskostnader, utan i den heliga marknadens sätt att fungera. Minskad tillgång, samma efterfrågan, leder till att den heliga marknaden höjer priset.
De som förbrukar energin får avstå mer av sina resurser för att få energin. Medan de som tillverkar energin får mer av dessa resurser, men har inte ökad resursförbrukning själv, dvs produktionskostnaderna för energin har inte ökat. Intäkterna går dramatiskt upp, medan kostnaderna inte ökar i samma grad. Det leder till vinster. Stora vinster.
I Sverige är tanken att en del av dessa vinster skall återföras till konsumenterna av el genom statlig subvention.
Subventioner är acceptabelt. Ja, det kan ju t o m se ut som om man fick något av staten. Men det man får är det som marknaden stulit p g a dess sätt att fungera genom att priset sätts, inte av produktionskostnad eller i omtanke om någon, utan ju mer kunderna vill ha produkten, ju högre pris sätter producenterna upp.
Efter kriget, i Berlin, florerade vad som kallades en svart marknad, där påhittiga människor, som kunde få fram produkter som folk behövde, t ex mat, kunde tjäna storkovan p g a marknadens sätt att fungera, dvs stor efterfrågan men litet utbud ger höga priser, helt frikopplat från produktionskostnaden, varpå stora vinster skapades och gjorde svarta börs-hajarna förmögna. Man försökte reglera folks tillgång till produkter genom ransonering, men den svarta marknaden gick runt regleringen och gjorde folk förmögna. Medan köparna blev fattigare, men mätta. Ja, de som kunde betala för maten.
Den heliga marknadens profeter brukar säga att fördelen med marknaden är att produkter går till dem som högst värderar dem, dvs är villiga att betala mest för dem. Men det är en lögn. Den rike krösus, med 1000 kronor i handen, kan ha lägre behov av mat än den fattige modern, med 2 barn och 10 kronor i handen. Potatisen går till krösus, som lätt, ja, nästan obemärkt i sin plånbok, kan betala 50 kronor för ett kilo potatis och äta sig mätt, medan modern inte ens kan buda på potatisen, trots att hennes behov vida överstiger krösusens.
Marknadens sätt att fördela produkter är inte baserat på behov, utan på betalningsförmåga. Vinsten för producenten beror inte på dess förmåga att producera till låga kostnader, eller dess förmåga att tillfredsställa behov, utan beror på betalningsförmågan hos konsumenten.
Ja, det är förvisso inte helt sant, ty det finns en dynamik i marknaden. Men det är tillräckligt sant för att ifrågasätta marknadens pris som grund för fördelning av produkter.
Därför borde staten se lika mycket till priskontroll baserat på produktionskostnader, som en möjlighet att hantera brister, som ransonering. Att så inte görs, beror sannolikt på marknadens helighet.
Vi lägger våra liv i marknadens händer. Amen.
Den 30 augusti 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Den andra delen i det barska är att energipriserna kommer att gå upp mycket kraftigt. Det kommer att drabba börsen. Stater, som den svenska staten, planerar att ge medborgarna pengar så att de inte behöver använda så mycket av sina egna pengar för att betala energipriserna.
Tillgången på energi beror till stor del på bojkotten av rysk energi, men också på att kärnkraftverk inte kan köras, p g a översyn, men även p g a att kylvattnet är för varmt p g a värmeböljan. Kortsiktigt är det inte mycket man kan göra, annat än att minska förbrukningen, genom att ta på sig en tröja inomhus. Dock har redan nu börjat diskussioner om hur ransonering av energi kan se ut, dvs att staten griper in och tilldelar energianvändare en kvantitet energi, som den sedan får hushålla med, bäst den vill. I Sverige har det framförts tankar att man kommer att koppla ur stora områden från elnätet under några timmar, dvs helt enkelt inte leverera energi.
Energipriserna beror på tillgången, inte på produktionskostnaden. Det har inte blivit dramatiskt dyrare att tillverka en kilowatt. Orsaken till prisrusningen är inte en rusning i produktionskostnader, utan i den heliga marknadens sätt att fungera. Minskad tillgång, samma efterfrågan, leder till att den heliga marknaden höjer priset.
De som förbrukar energin får avstå mer av sina resurser för att få energin. Medan de som tillverkar energin får mer av dessa resurser, men har inte ökad resursförbrukning själv, dvs produktionskostnaderna för energin har inte ökat. Intäkterna går dramatiskt upp, medan kostnaderna inte ökar i samma grad. Det leder till vinster. Stora vinster.
I Sverige är tanken att en del av dessa vinster skall återföras till konsumenterna av el genom statlig subvention.
Subventioner är acceptabelt. Ja, det kan ju t o m se ut som om man fick något av staten. Men det man får är det som marknaden stulit p g a dess sätt att fungera genom att priset sätts, inte av produktionskostnad eller i omtanke om någon, utan ju mer kunderna vill ha produkten, ju högre pris sätter producenterna upp.
Efter kriget, i Berlin, florerade vad som kallades en svart marknad, där påhittiga människor, som kunde få fram produkter som folk behövde, t ex mat, kunde tjäna storkovan p g a marknadens sätt att fungera, dvs stor efterfrågan men litet utbud ger höga priser, helt frikopplat från produktionskostnaden, varpå stora vinster skapades och gjorde svarta börs-hajarna förmögna. Man försökte reglera folks tillgång till produkter genom ransonering, men den svarta marknaden gick runt regleringen och gjorde folk förmögna. Medan köparna blev fattigare, men mätta. Ja, de som kunde betala för maten.
Den heliga marknadens profeter brukar säga att fördelen med marknaden är att produkter går till dem som högst värderar dem, dvs är villiga att betala mest för dem. Men det är en lögn. Den rike krösus, med 1000 kronor i handen, kan ha lägre behov av mat än den fattige modern, med 2 barn och 10 kronor i handen. Potatisen går till krösus, som lätt, ja, nästan obemärkt i sin plånbok, kan betala 50 kronor för ett kilo potatis och äta sig mätt, medan modern inte ens kan buda på potatisen, trots att hennes behov vida överstiger krösusens.
Marknadens sätt att fördela produkter är inte baserat på behov, utan på betalningsförmåga. Vinsten för producenten beror inte på dess förmåga att producera till låga kostnader, eller dess förmåga att tillfredsställa behov, utan beror på betalningsförmågan hos konsumenten.
Ja, det är förvisso inte helt sant, ty det finns en dynamik i marknaden. Men det är tillräckligt sant för att ifrågasätta marknadens pris som grund för fördelning av produkter.
Därför borde staten se lika mycket till priskontroll baserat på produktionskostnader, som en möjlighet att hantera brister, som ransonering. Att så inte görs, beror sannolikt på marknadens helighet.
Vi lägger våra liv i marknadens händer. Amen.
Den 30 augusti 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
