Fotbollshuliganer löpte amok och slog sönder stolar och kom i bråk med andra fotbollshuliganer. Omfattande polisinsatser krävdes, vars kostnad uppskattas till 1 miljon kronor. Rubriken på en tidningsartikel om det skeendet hade kunnat vara: Upplopp av fotbollshuliganer.
Rubriken som är ytterst osannolik är ’Matchen MFF-AIK gav upphov till 1 miljon kronor i poliskostnader’.
I en sådan artikel kommer matchen knappast att omnämnas, den som attraherade fotbollshuliganerna, utan fokus är just på huliganerna och på organisationer, som fanklubbar till fotbollslagen, som kommer att kallas in och avkrävas åtgärder.
Jämför nu med liknande upplopp, de som jag beskriver som de muslimska fascisternas våld mot demonstrationsfriheten, dvs påskkravallerna, där människor kastade sten på polisen, i reaktion mot att Paludan brände en koran eller uppgav att han skulle bränna en koran på en plats.
En artikel likt den om fotbollshuliganerna skulle skriva att motdemonstranter har åsamkat polisen 40 miljoner i kostnader. Artikeln hade knappt kommit in på vad som utlöste motdemonstranternas våld, Paludans demonstration, utan fokuserat på motdemonstranterna. Artikeln hade kanske, med förvåning, uppmärksammat att varken polisen eller någon annan gren av staten krävde att organisationer som organiserar en del av motdemonstranterna, dvs islamiska församlingar, måste gå in och agera, på det att detta inte sker. Artikeln hade med än större förvåning noterat att imamer, ledarna för dessa organisationer, inte avkrävs ansvar.
Men nu rör motdemonstrationerna islam, som, enligt ledande socialdemokrater, de forna antifascisterna, aldrig kommer att kritiseras. Det rör muslimer, vilket är en grupp som ses som utsatt (sic!). Därför blir artikelns fokus, som rubriken visar, i mitt exempel på en rapport från statens radio: ”Bevakningen av Paludan har kostat över 40 miljoner”.
https://sverigesradio.se/artikel/bevakningen-av-paludan-har-kostat-over-40-miljoner
När det gäller, vad vi kanske med milt ordval kan kalla muslimsk huliganism, som är riktad mot yttrandefriheten och därför egentligen borde benämnas muslimsk fascism, ändras fokus, från de som förorsakar polisens närvaro, de muslimska huliganerna/fascisterna, till den som förorsakar huliganernas/fascisternas våld, Paludan.
Det finns de som hävdar att Paludan inte skulle ges rätt att demonstrera, på det att våld och polisens kostnader kan undvikas. Det är som om vi skulle ifrågasätta allsvenska fotbollsmatcher, ”… på det att våld och polisens kostnader kan undvikas.” Vilken rätt ger Paludan/matchen MFF-AIK, att skapa sådana rabalder?
I det ena fallet skyddas, genom att knappt omnämnas, de som är grund för våldet, matchen MFF-AIK, medan i det andra fallet skyddas, genom att knappt omnämnas, de som utför våldet, de muslimska huliganerna/fascisterna.
Så drivs idag en undvikande politik gentemot den våldsamma religionen islam och dess våldsamma anhängare, muslimer.
För mig, som förläst mig på nazismens framväxt i Tyskland på 20-talet, är denna blindhet illavarslande, ja skrämmande. Då som nu, hävdas att flertalet anhängare är fredligt, gott folk som vill ha ett gott samhälle, medan våldet blott tillskrivs extremister. Ja, idag döljer man ideologins fascistiska drag genom att ge dessa ’extremister’ ett eget namn, islamister, för att värna muslimerna från deras ideologis konsekvenser. Då gavs inte nazisterna liknande skydd, genom att de våldsamma nazisterna fick ett eget namn, som skyddade de fredliga nazisterna från konsekvenserna av deras ideologi.
Salaman Rushdie, och hans översättare och förläggare, Lars Vilks, samt Wilders i Nederländerna, har alla fått betala oerhörda kostnader, några med sina liv, för den muslimska fascismen. De 40 miljonerna som polisen har fått betala, är också kostnader, inte för Paludan, utan för muslimsk fascism. Eller med ett mindre laddat begrepp, muslimsk huliganism.
Den 16 augusti 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Rubriken som är ytterst osannolik är ’Matchen MFF-AIK gav upphov till 1 miljon kronor i poliskostnader’.
I en sådan artikel kommer matchen knappast att omnämnas, den som attraherade fotbollshuliganerna, utan fokus är just på huliganerna och på organisationer, som fanklubbar till fotbollslagen, som kommer att kallas in och avkrävas åtgärder.
Jämför nu med liknande upplopp, de som jag beskriver som de muslimska fascisternas våld mot demonstrationsfriheten, dvs påskkravallerna, där människor kastade sten på polisen, i reaktion mot att Paludan brände en koran eller uppgav att han skulle bränna en koran på en plats.
En artikel likt den om fotbollshuliganerna skulle skriva att motdemonstranter har åsamkat polisen 40 miljoner i kostnader. Artikeln hade knappt kommit in på vad som utlöste motdemonstranternas våld, Paludans demonstration, utan fokuserat på motdemonstranterna. Artikeln hade kanske, med förvåning, uppmärksammat att varken polisen eller någon annan gren av staten krävde att organisationer som organiserar en del av motdemonstranterna, dvs islamiska församlingar, måste gå in och agera, på det att detta inte sker. Artikeln hade med än större förvåning noterat att imamer, ledarna för dessa organisationer, inte avkrävs ansvar.
Men nu rör motdemonstrationerna islam, som, enligt ledande socialdemokrater, de forna antifascisterna, aldrig kommer att kritiseras. Det rör muslimer, vilket är en grupp som ses som utsatt (sic!). Därför blir artikelns fokus, som rubriken visar, i mitt exempel på en rapport från statens radio: ”Bevakningen av Paludan har kostat över 40 miljoner”.
https://sverigesradio.se/artikel/bevakningen-av-paludan-har-kostat-over-40-miljoner
När det gäller, vad vi kanske med milt ordval kan kalla muslimsk huliganism, som är riktad mot yttrandefriheten och därför egentligen borde benämnas muslimsk fascism, ändras fokus, från de som förorsakar polisens närvaro, de muslimska huliganerna/fascisterna, till den som förorsakar huliganernas/fascisternas våld, Paludan.
Det finns de som hävdar att Paludan inte skulle ges rätt att demonstrera, på det att våld och polisens kostnader kan undvikas. Det är som om vi skulle ifrågasätta allsvenska fotbollsmatcher, ”… på det att våld och polisens kostnader kan undvikas.” Vilken rätt ger Paludan/matchen MFF-AIK, att skapa sådana rabalder?
I det ena fallet skyddas, genom att knappt omnämnas, de som är grund för våldet, matchen MFF-AIK, medan i det andra fallet skyddas, genom att knappt omnämnas, de som utför våldet, de muslimska huliganerna/fascisterna.
Så drivs idag en undvikande politik gentemot den våldsamma religionen islam och dess våldsamma anhängare, muslimer.
För mig, som förläst mig på nazismens framväxt i Tyskland på 20-talet, är denna blindhet illavarslande, ja skrämmande. Då som nu, hävdas att flertalet anhängare är fredligt, gott folk som vill ha ett gott samhälle, medan våldet blott tillskrivs extremister. Ja, idag döljer man ideologins fascistiska drag genom att ge dessa ’extremister’ ett eget namn, islamister, för att värna muslimerna från deras ideologis konsekvenser. Då gavs inte nazisterna liknande skydd, genom att de våldsamma nazisterna fick ett eget namn, som skyddade de fredliga nazisterna från konsekvenserna av deras ideologi.
Salaman Rushdie, och hans översättare och förläggare, Lars Vilks, samt Wilders i Nederländerna, har alla fått betala oerhörda kostnader, några med sina liv, för den muslimska fascismen. De 40 miljonerna som polisen har fått betala, är också kostnader, inte för Paludan, utan för muslimsk fascism. Eller med ett mindre laddat begrepp, muslimsk huliganism.
Den 16 augusti 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
