Jag har sagt till mig själv att jag som akademiker skall vara ett föredöme, så gott jag kan, för mina studenter och doktorander. Genom att vara föredömet kommuniceras normer med trovärdighet. De finns laddade i agerandet. De uttalas sällan. Men läses av och imiteras, och därmed traderas.
Men vilka är normerna? Har jag idag frågat mig. Det är förvisso en absurd fråga för jag har ju gått omkring och trott att jag har traderat normer sen 1984. Jag har t o m skrivit en avhandling där en central kategori är brödraskapet, som är en krets som liknar professionen, som just baseras på gemensamma normer.
Så, vilka är normerna? Ja, det har ställt till stora besvär för mig. Normer uttalas sällan. I alla fall inte de självklara. Normer blir trovärdiga, inte genom att uttalas, utan genom att ageras. Men de normer som ageras, kanske aldrig uttalas? Därför är uttalade normer inte en trovärdig beskrivning av de faktiska normerna. Uttalade normer kan ju vara en del i hyckleriet: ”Gör som jag säger, men inte som jag gör.”
Jag har försökt att finna normerna genom självreflektion. Här finns en lista, med stort som smått. Har du någon att tillägga, gör det.
Du skall vara engagerad. Det innebär att du alltid bär din uppgift med dig. Men det innebär också att du alltid företräder dessa normer. Engagemangsnormen innebär att akademiskt arbete är ett kall, inte en arbetsuppgift mellan 7 till 5 på vardagar.
Du skall vara kritisk. Det innebär att du har en kritisk förhållning till andras idéer, men också till dina egna. Du är inte lojal mot någon idé, utan granskar alltid den. Dogmatism har ingen plats. Det innebär att du alltid är självkritisk, att du alltid reflekterar över dina tankar. Ja, du är också kritisk gentemot de normer jag listar här, ja t o m kritisk mot normen att vara kritisk. Den kritiske ställer frågan, när skall man inte vara kritisk?
Du skall vara originell. Det akademiska livet är ett liv på en marknadsplats där man måste erbjuda något som sticker ut. Även om vi rent vetenskapligt hyllar studier som reproducerar en tidigare undersökning, är det sällan det görs. Marknadsplatsen säger till dig: Ge mig något jag inte har, eller lämna platsen.
Du skall respektera andras idéer. Du tar upp andras tankar, du försöker förstå dem, och när du använder dem, visar du den andre respekt genom att ange den som referens. Det innebär att det är ett mycket grovt, ja, nästan otänkbart brott att plagiera. Men även om man refererar den andres tankar, stannar inte normen vid det. Ty du skall göra ditt yttersta i att förstå den andres idé och så korrekt som möjligt återge den.
Du skall vara ödmjuk. Originalitetskravet gör att man lätt förhäver sig, medan kravet på självkritik och kravet på respekt för andras idéer gör att man blir blygsam inför sina egna idéer och resultat.
Du är din prestation. Den akademiska professionen är strikt meritokratisk. Det är din forsknings- och utbildningsprestation som räknas. Inget annat. All form av kvotering är invasion av en politisk logik som inte är akademisk. Nepotism och kelgrisar är en invasion av en social logik som inte är akademisk. I den akademiska professionen är din plats blott och enbart en funktion av din prestation.
Du är ditt argument. Förnuftets argument och den vetenskapliga kunskapen är det som räknas i en debatt. Vem du är, om så en obildad rallyförare eller en nobelpristagare, så är det ditt argument som räknas och som skall höras. Sanningen i en utsaga ligger i dess argument, inte i vem som uttalar utsagan. Den akademiska professionen känner ingen lojalitet eller tigande, blott argumentet.
Du skall hjälpa den andre utifrån dennes behov. Du skall inte mäta din hjälp till andra i tid eller pengar, utan i den andres nytta. dvs jag hjälper dig, inte med en timmes arbete för jag tror du hjälpte mig en gång med en timmes arbete, utan jag hjälper med det jag kan och det du behöver. Hjälpens värde för den andre är svår att värdera för den som hjälper, varför det är den andre som avgör värdet av din hjälp.
Du skall hålla leveranstiden. Eftersom alla goda akademiker är engagerade, kräver samarbete en god grad av koordination. Den möjliggörs genom att man håller leveranstiden (deadline). Den som inte håller leveranstiden, visar inte den andre respekt, utan säger, genom sitt brott mot leveranstiden, att den andres tid ger jag satan, allt som räknas är mitt behag. Att den andre får stuva om i sitt liv p g a att jag inte kan hålla leveranstiden, är sannerligen inte mitt problem. Det är att brista på omtanke om den andre.
Du skall följa din professionalism före andra krav. Dina professionella normer står över din arbetsgivare och över ditt lands lagar. När du följer dina professionella normer, och får höra av din arbetsgivare att du inte är lojal, skall du inte böja dig. Ty har din arbetsgivare krav som går mott din professionalism, är det ju uppenbart inte din professionella gärning den vill ha, utan något annat, i dessa dagar ofta ett politiskt och inte akademiskt agerande. Detsamma gäller lagar. Högskolelagens paragraf fem, den som ibland kallas Goebbelsparagrafen, då den gör högskolan till en politisk megafon, kan inte accepteras av en akademiker.
Du skall behandla studenten och doktoranden som mål, inte som medel. Det är gentemot dem du skall utverka allt du kan, för att de skall utvecklas i kritisk förmåga och bildning. På en akademisk institution är de de viktigaste. Det innebär sannerligen inte att man curlar dem, utan kanske t o m gör det motsatta, driver dem till prestation genom hårda krav. Begär av dem, vad du begär av dig själv. Försöker de, men misslyckas, står du beredd att hjälpa. Försöker de inte, lämnar du dem, …efter några påminnelser, ty då är de inte värdiga deltagare på den akademiska scenen.
Du skall producera och sprida vetenskaplig kunskap. Akademikern är utbildad, genom forskarutbildningen, att skapa vetenskaplig kunskap. Därigenom har den en plikt att inte bara skapa, utan också att sprida den vetenskapliga kunskapen. Baksidan av det kravet kallas ibland för publish or perish, och sägs leda till en överproduktion, inte av vetenskaplig kunskap, utan av publikationer. Medan det förvisso är sant, är det blott ett skäl till att försöka stävja produktionen av publikationer utan innehåll genom stränga kvalitetsgranskningar. Inte av att inte producera och sprida kunskap. Spridningen av kunskapen är dock inte begränsad till den akademiska världen, utan du har också ansvar att sprida din kunskap i samhället utanför akademin. Det sker skriftligt genom popularisering och kan också ske genom annat deltagande i samhället.
Du skall vara internationell. Vetenskaplig kunskap känner inga lokala, regionala eller landsmässiga gränser. Det innebär att vi måste säkerställa att vi i professionen har ett gemensamt språk. Igår var det latin. Idag är det engelska. Därför uttrycker du all din vetenskapliga produktion i första hand på engelska. Men eftersom du har kravet på dig att föra ut din kunskap även i samhället utanför akademin, kan du använda det lokala/regionala/nationella språket för att kommunicera till icke-akademiker.
Du skall agera politiskt med din vetenskapliga kunskap. Genom kravet att agera i samhället med din kunskap, blir du en politisk aktör. Men du måste vara oberoende av de samhälleliga strömningarna och stå vid sidan om dem. Oaktat din egen politiska inställning, oaktat din personliga ideologi, skall du blott och enbart företräda den vetenskapliga kunskapen och förnuftet. Det innebär t ex att du inte går i demonstrationståget, utan står sidan om och reflekterar över demonstrationståget utifrån din kunskap.
Du skall forska, undervisa och delta i samhället. Detta är blott en omskrivning av tidigare normer, men det är så viktigt att det är värt ett eget omnämnande. Denna version säger att du förvisso, under olika tider i din akademiska verksamhet, kan ha olika betoning i akademikerns tre fält, forska, undervisa samhället, men att alla fälten skall täckas, och alla är viktiga. En akademiker är inte en forskare som blott producerar forskning, ty den som inte möter, främst studenter, men även doktorander, den är förvisso forskare, men inte akademiker. Den som undervisar, men inte forskar, ja, den kan ha värde för grundutbildning, men bidrar inte till ett universitets akademiska miljö.
Dessa var mina normer, som jag funnit ut. Kanske jag inte funnit de mest självklara. Har du någon norm som du tycker hör till listan, addera den gärna som kommentar.
Den 8 april 2021