Idag har vi i Sverige fått en nationalistisk regering, där nationen och nationssjälen skall försvaras och delvis byggas. Sverigedemokraterna hävdar att de är försvarare av de goda sidorna av Folkhemmet, den demokratiska socialismens framgångssaga.
Men det Folk de ser, är snarare det Folk som nationalister ser, dvs gamla konservativa högermänniskor, samt fascister och nazister. Det Folk som avses är en normuppsättning som sägs befinna sig i Folket, men som Folket inte medges uttrycka genom demokrati.
Mot den nationalismen står de liberala, om det finns några kvar i det parti som lustigt nog tidigare hette Folkpartiet, vilket skulle vara mer lämpligt idag, då Liberalerna deltar i samverkan med ett parti som verkligen vill vara ett Folkparti. Således är Folkpartiet ett mer passande uttryck för Liberalerna idag, som ju samverkar med ett nationalistiskt parti som värnar Folket, som en normgemenskap.
De riktiga liberalerna tror starkt på den ensamma individen och dess agerande i marknadsekonomin. Staten är knappt mer än en nattväcktarstat, som skall försäkra individens dennes rättigheter och marknadens funktionssätt. För de olyckliga i samhället finns välgörenhet, som främst distribueras genom civilsamhällets frivilliga organisationer. I Sverige har vi dock vant oss vid en mer socialistisk orienterad liberalism, socialliberalism, som ser större behov av stat, för att ta hand om de som marknaden eller civilsamhället inte kan hjälpa p g a att de saknar de resurser som krävs för att äntra marknaden.
Men sedan finns de demokratiska socialisterna. De liknar rysligt mycket liberalerna genom att vara starkt individualistiska. Men det är en individualism som får sitt uttryck, inte genom marknaden, utan genom demokratin i staten och i civilsamhällets organisationer. De liknar de konservativa nationalisterna genom sin starka etatism, att staten är den främsta av organisationer. Det åligger staten att säkra individualismen genom att ge människor möjligheter, som varken marknaden eller civilsamhällets organisationer kan bistå med. Men över staten står, precis som i civilsamhällets organisationer, demokratin. Det finns inga Folk-normer som staten skall försäkra, ty normerna avgörs av demokratin, inte av staten. De finns inte förborgade i ett Folk, utan finns i ständig rörelse och uttrycks ständigt genom demokratin.
De svenska nationalisterna försöker stjäla Folkhemmet, men bortser från att Folkhemmet vilade på den demokratiska socialismen, där Folket var demokratin och inte ett Folk med en nationell normgemenskap.
Folk, marknad och demokrati är de tre nyckelorden i dagens politik. Tragiskt nog har de främsta företrädarna för demokrati, de demokratiska socialisterna, inget parti som för deras talan. Det kan vara det främsta hotet mot demokratin.
Den 26 november 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Men det Folk de ser, är snarare det Folk som nationalister ser, dvs gamla konservativa högermänniskor, samt fascister och nazister. Det Folk som avses är en normuppsättning som sägs befinna sig i Folket, men som Folket inte medges uttrycka genom demokrati.
Mot den nationalismen står de liberala, om det finns några kvar i det parti som lustigt nog tidigare hette Folkpartiet, vilket skulle vara mer lämpligt idag, då Liberalerna deltar i samverkan med ett parti som verkligen vill vara ett Folkparti. Således är Folkpartiet ett mer passande uttryck för Liberalerna idag, som ju samverkar med ett nationalistiskt parti som värnar Folket, som en normgemenskap.
De riktiga liberalerna tror starkt på den ensamma individen och dess agerande i marknadsekonomin. Staten är knappt mer än en nattväcktarstat, som skall försäkra individens dennes rättigheter och marknadens funktionssätt. För de olyckliga i samhället finns välgörenhet, som främst distribueras genom civilsamhällets frivilliga organisationer. I Sverige har vi dock vant oss vid en mer socialistisk orienterad liberalism, socialliberalism, som ser större behov av stat, för att ta hand om de som marknaden eller civilsamhället inte kan hjälpa p g a att de saknar de resurser som krävs för att äntra marknaden.
Men sedan finns de demokratiska socialisterna. De liknar rysligt mycket liberalerna genom att vara starkt individualistiska. Men det är en individualism som får sitt uttryck, inte genom marknaden, utan genom demokratin i staten och i civilsamhällets organisationer. De liknar de konservativa nationalisterna genom sin starka etatism, att staten är den främsta av organisationer. Det åligger staten att säkra individualismen genom att ge människor möjligheter, som varken marknaden eller civilsamhällets organisationer kan bistå med. Men över staten står, precis som i civilsamhällets organisationer, demokratin. Det finns inga Folk-normer som staten skall försäkra, ty normerna avgörs av demokratin, inte av staten. De finns inte förborgade i ett Folk, utan finns i ständig rörelse och uttrycks ständigt genom demokratin.
De svenska nationalisterna försöker stjäla Folkhemmet, men bortser från att Folkhemmet vilade på den demokratiska socialismen, där Folket var demokratin och inte ett Folk med en nationell normgemenskap.
Folk, marknad och demokrati är de tre nyckelorden i dagens politik. Tragiskt nog har de främsta företrädarna för demokrati, de demokratiska socialisterna, inget parti som för deras talan. Det kan vara det främsta hotet mot demokratin.
Den 26 november 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
