https://www.svd.se/den-varsta-sexforovaren-advokaten-stott-pa
R Kelly är en R&B-artist som nu fälls för en mängd sexbrott, som begåtts under 25 års tid. Weinstein var en filmproducent som 2020 dömdes för liknande brott, sexbrott begångna under en mängd år.
Auschwitz var ett kombinerat koncentrations- och förintelseläger. En av de stora frågorna kring detta läger har varit vad de omkringboende och vad de allierade visste om lägret och vad de hade kunnat göra för att förhindra Förintelsen i lägret. Blundade, eller snarare, höll de omkringboende för näsan, för att undvika att tvingas erkänna insikten vad som försiggick i lägret? Blundade de allierade för meddelandena om Förintelsen, för att ostört kunna bedriva kriget mot nazisterna?
Den stora frågan är vad som hade kunnat göras mot Förintelsen i lägret om man öppet hade medgett vad man visste eller anade.
Samma fråga drabbar fenomenet Weinstein och R Kelly. Det har framkommit att människor i deras omgivning visste om de sexuella övergreppen. Men det skulle dröja mer än 20 år innan kunskapen blev så öppen att den gav skäl till det rimliga, att lagföra brottslingarna.
Det finns tre aktörer i detta. Förövaren, han som visste vad han gjorde och som förövade brotten. Offren, som visste och som i många fall lät förövaren gå på, för att hon var rädd för att berätta, då förövaren hade en uppburen position som skulle innebära att hon blivit förklarad persona non grata. Eller som lät det pågå då hon vann på det, t ex ett filmkontrakt.
Men den viktigaste frågan gäller omgivningen, de som visste eller som vart alla fall anade vad som försiggick. Utan den tigande, accepterande omgivningen, hade brottet kommit till domstolen betydligt tidigare och färre offer hade skapats.
Omgivningen, som visste eller anade, lät det hålla på. Kanske för att de själva skulle drabbas om de agerade, då den övriga omgivningen kunde förväntas straffa den som gjorde det publikt. Kanske för att omgivningen hade den där groteska föreställningen att en karlakarl är en man som sexuellt tar för sig, där antalet utnyttjade kvinnor är ett mått på hans manlighet. Eller för att man ansåg att den som ger sig in i leken, dvs offret, får leken tåla. Eller för att man ansåg att offren var fullt införstådda med spelet och att offren hade gjort sin kalkyl, dvs att de i själva verket inte var offer, utan utnyttjade den tillgång de hade, deras kvinnlighet, för att nå sina mål.
Förvisso är förövaren brottslingen. Kanske är en del av offren medbrottslingar som medvetet deltog i brotten för att vinna något. Men allt detta hade inte varit möjligt utan omgivningens tigande acceptans. Likt Auschwitz.
Denna insikt drabbar oss alla. Vad vet jag idag om något som inte är acceptabelt, men som tigs undan, som blundas för? Vad kan jag göra? Vad bör jag göra? Är jag del i en tigande acceptans för att inte förlora något, eller för att vinna något?
I min lilla värld har liknande händelser inträffat. Därför kan jag säga: Personalavdelningen på Linnéuniversitetet har en skuld, ty den visste, men gjorde intet! Medan vi andra, för att inte drabbas av ytterligare utredningar om rasism, teg offentligt, men gick bakom gardinerna och varnade och förhindrade.
Den 20 oktober 2021
Sven-Olof Yrjö Collin